Är det bara jag som inte kan ta filmer med starka kvinnliga huvudroller seriöst?

Det som oftast är ”problemet” med moderna ”starka” kvinnliga huvudroller är att.

1 de har inga svagheter. De är helt perfekta och har inget att överkomma . Exempel captain marvel, Rey i star wars, mulan i den nya mulan filmen.

2 De har en fientlig attityd mot män och ska straffa män eftersom de är just män.

3 de har inga karaktärsdrag utan är bara ”badass”

4 de är för politiskt skrivna och försöker tröttsamt hamra in PK budskap som blir ointressant i längden.

5 de dömer andra karaktärer för deras sexualitet hudfärg kön framför personlighet.

6 skurkarna de slåss mot är ofta en dimensionella karaktärer ( vita män) som är skrivna som sexitiska egotrippade idioter

Edit

Med det sagt så finns det en rad bra ,starka och välgjorda kvinnliga huvudroller.

Den här videon är rätt träffande. https://www.youtube.com/watch?v=Nqmd4iU8J3k

Skulle säga att det är precis tvärtom.

Sarah Connor fungerar i T1. Där möter vi henne först som en försynt och räddhågsen servitris, som är i princip helt panikslagen under hela filmen. En trovärdig kvinna, helt enkelt. Så kan man tänka sig att någon skulle kunna reagera om det kommer en jävla killerrobot från framtiden för att nita en.

Sen växer hon delvis under filmens gång under Kyle Reeses beskydd, tills hon slutar med att döda termintorn: dock utan att för den skull ha blivit värsta superkvinnan.

Ett perfekt exempel på en verkligt stark karaktär för en kvinna. Även Ripley följer detta mönster en del i ettan: för det mesta rädd som fan av lättförklarliga skäl, men som ändå klarar att ta rätt beslut och därmed besegra faran.

Ripley funkar i tvåan också, och blir en karikatyr först i fyran.

Men Sarah Connor är en karikatyr redan i T2, vilket förvisso är en komedi, där Arnold går på stripklubb och släpper lama oneliners om "hasta la vista" och med en "kill count" som gör klart att han aldrig dödar någon.

Den Sarah Connor vi lärde känna i T1 är helt borta. All sårbarhet är utbytt mot självsäker machoattityd, parad med komplett vapenkännedom och färdigheter i närstrid. Ditt exempel...

När hon bryter Silbermans arm
- You broke my arm
- The body has 215 bones, that was one

... är precis den typ av "stark" kvinna som enbart är löjlig. Där styrka är just muskel- och fightstyrka, samt att aldrig visa svaghet. Detta är samma Sarah Connor vi såg i senaste, vilket var en styggelse.

Jag håller med. Ripley i Alien 1 är en hjälte i klassisk stil. Inga hårda nypor eller löjliga sparkar utan hjärna på topp. Och Sarah Connor är bra i första Terminator-filmen. Detta går igen i en betydligt nyare film, Gravity, där Sandra Bullock spelar övertygande i en stilstudie av envishet mer än fysisk styrka.

Men varför bara dra fram actionrullar? Det finns ju tusentals filmer som mer går under benämningen drama utan att för den saken vara tråkiga. Meryl Streep gör i princip alltid roller med starka kvinnliga karaktärer. Catherine Zeta-Jones har gjort flera kvinnoporträtt som är bra, t ex i Intolerable cruelty. Sharon Stone har också gjort kvinnor med lite innanför pannbenet och även om hon är mest känd för Basic Instinct så har hon gjort massor av andra filmer som porträtterar intelligenta kvinnor, Sliver t ex.

Lite det som är Hollywoods problem att de ska överdriva allt. Finns en orsak till att man har viktklasser. Jag är övertygad att en UFC-tjej skulle slå sönder merparten av männen i denna tråd för att därefter gå ner på marken och strypa ut er. Men, mot tre tränade soldater hade hon inte haft en chans. I Hollywood skulle hon spöa soldat efter soldat. Skillnad på att möta en tangentbordskrigare och en riktig krigare.

Det har väl inget med kön att göra? Hollywoods manliga hjältar är precis lika övermänskligt duktiga och kan klå upp hur många som helst även sedan de fått ett par kulor och knivhugg i kroppen.

Du har delvis rätt. Skillnaden är att manliga actionhjältar inte brukar castas av Soyapojkar på 50kg utan de brukar vara 190cm och väga 100 kg. Med den vikten har du ju en helt annan slagstyrka och kan även ta mer stryk.