aaa, alltså först och främst så försökte jag ju fixa det själv, var första gången och trodde inte att det skulle va så farligt, hade precis fått jobb som diskare på en sydamerikansk bar på Calle ValVerde precis uppe vid Grand Via och ett litet rum som ingick i lönen att sova i om nätterna. Hängde väl i i ett par veckor först, då med hjälp av massor av alkohol vilket faktiskt lindrar symptomen avsevärt men ändå väldigt svårt att sova. Det slutade som sagt med total katastrof(anklagade chefen och hela kollegeskaran för att ha gått in i mina drömmar och snott 350€ + mitt maestrokort

) och en redig fylla i samband med en 50burk tranqimazzin(kommer inte ihåg exakt hur många jag knapra i mej, men var nog mestadelen) och vaknar typ 3 dygn efteråt i spännbälte på ett sinnessjukhus norr om Madrid...eh..Fast då mådde jag rätt OK igen...hade ju fått i mig giftet på nytt. Så kom det en läkare och snackade med jättelöjlig röst och sa nåt i stil med; "-asi, tu eres loco, no? No pasa Nada, esta bien..." och jag bara...-Va faan är det här, vad har jag gjort nu eller, dom måste ju tro att jag är helt galen...
Då hade jag tydligen stoppat en policia Nacional utanför en akutmottagning typ kl 3 på natten, halvnaken och haltandes, förklarat för poliserna att hela min rygg plus mina ben blivit bortskjutna av stora maffiagäng som var ute efter mig och jag måste ha vapen för att skydda mig. Senare hade jag även berättat att konstiga djur hade kommit till mina "suenos" alltså drömmar och velat döda mig i form av ritualiska spel...Det går inte ens förklara nu i efterhand så jävla sjukt var det men just då när man är inne i dom där dvalorna så är det helt omöjligt att skilja på drömmar och verklighet. Sen hade jag träffat änglar som såg ut som katter men hade vingar som jag flög omkring med över "Retiro" den största parken i Madrid och där träffat min far, som numera är avliden, där han stod vid nån sorts maskin där jag kunde se exakt datum då jag skulle dö...i digitala siffror. Ah, du fattar kanske själv...
en annan rätt sjuk grej jag gjorde var att skära ett djupt jävla jack precis över knäskålen för att kolla att det fanns blod i mig då jag hade drömt att några i tunnelbanan hade mixtrat med min kropp och bytt ut allt blod mot spyor och avföring....
Hursomhelst, efter att dom skrev ut mig(när dom fattat att jag inte var loco och istället började tjata om att jag skulle ha ett recept på 50 trankisar,hihi), så stack jag nästa dag till svenska ambassaden och berättade hela grejen och sa att jag måste bara hem och få giftas av för annars kommer detta bli min död. Så dom hjälpte mig hem och jag kom till en avgiftningsklinik i falköping, blev satt på truxal, hemmisar, nåt för att hämma kramper samt 4x20mg nitrazepam två första dagarna för att sedan trappas ner till 0 på 16 dagar....eh...jag kan säga att efteråt, då jag kom till behandlingshemmet, satt avtändningen kvar i ungefär 3-4 månader, fast inte så kritiskt som det varit innan, jag kunde ju sova och så på teralen men jag mådde fortsatt riktigt pyton för övrigt...
Idag har jag xanor på recept, får 1mg 2ggr dagligen vilket inte har någon effekt på mig överhuvudtaget men jag antar att det håller tillbaka panikångestattacker och mildrar ångesten en aning vilket är det jag får det för. Men jag säger bara, ska man missbruka piller ordentligt, se då till att ALDRIG bli helt utan, för det finns inget värre än en AT på piller...
Har t ex själv även missbrukat heroin IV och andra opiater under längre perioder, både i London och Köpenhamn, och de AT jag har haft på det har varit rena barnlekarna jämfört med de på piller, bara så ni vet!!!
Nä, nu ska jag gå och käka...bjuds på fiskgratäng här på hemmet idag...
Hej så länge!
mvh