Är det stöld när föräldrar tar prylar av sina barn som straff?

Nej, anmälningsbenägenheten gällande beslagtagna telefoner är sannolikt obefintlig därför att barn har en bättre förståelse för hur saker fungerar och ett långt högre sunt förnuft än dig.

Det är inget lagbrott av en förälder att beslagta telefonen från ett barn.

Jag skulle säga att en rimlig gräns för detta är vad som är acceptabelt gentemot vuxna resp icke-akut.

1. Barn anses normalt mer skyddsvärda än vuxna så varför skulle beteende mot barn, som vore kriminellt om det var riktat mot en vuxen, vara acceptabelt?

2. Icke-akut. Om ett barn vägrar att operera en inflammerad blindtarm är det rimligt att man struntar i dess vilja. Om en pojke däremot vägrar omskära sig av religiösa skäl finns det ingen anledning att acceptera att man tvingar honom att göra detta, det kan lika gärna vänta tills han är 18 eller något sådant. (Samma princip gäller för övrigt vuxna - och det är ju därför man kan tillämpa den på barn - om en psykotisk vuxen får för sig att gå ut och gå på motorvägen tror jag ingen invänder om någon "frihetsberövar" vederbörande och transporterar henne till en säkrare miljö).

En minderårig kan inte ingå avtal och kan väl därmed inte heller teckna abonnemang.

Är det verkligen så?

4 § Om en underårig har fått egendom genom gåva […] under villkor att den underårige själv skall få råda över egendomen, skall 3 § andra stycket tillämpas också beträffande sådan egendom.

3 § Underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat efter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe.

Det här läser jag som att om en underårig fått en gåva så gäller 3 §. 3 § säger att en underårig får råda över sin egendom om han/hon köpt den för pengar han/hon arbetat ihop själv. Alltså borde en 14-åring som får en mobiltelefon som födelsedagspresent få disponera den fritt, inkl sälja den och köpa godis för pengarna (men kan i det läget naturligtvis inte kräva en ny telefon av föräldrarna) och föräldrarna får heller inte beslagta telefonen, ens tillfälligt.

Eller?

Du har fel.

FB 9 kap 8 §:

Pengar som en omyndig efter det att han eller hon har fyllt sexton år själv har satt in hos en bank får betalas ut till den omyndige. Banken får inte utan den omyndiges samtycke betala ut pengarna till förmyndaren.

Om förmyndaren har fått överförmyndarens tillstånd att omhänderta pengar som avses i första stycket och visat upp bevis på det, får banken betala ut pengarna till förmyndaren men inte till den omyndige.

Notera att den fetade meningen inte anger någon ålder. Ska föräldrarna ta ut pengar från sitt barns bankkonto krävs alltså, enligt andra stycket, tillstånd från överförmyndare.

Det kan han faktiskt. Handlar det om egen inkomst går det bra.( Likadant kan vårdnadshavare godkänna det i efterhand. Det finns ett skäl till att affärsidkare vill ha vårdnadshavarens godkännande på alla avtal som minderåriga ingår. Ett av de giftiga varianterna är när 8-årige Albin köper speluppgraderingar för massor av pengar, och detta går därför att pappa i ett svagt ögonblick medgett ett sådant inköp. Vi är dock litet OT nu).

Utgångspunkten kan ju vara att Junior arbetat på sommarlovet och genom flit och trevlig framtoning kunnat knäcka litet extra som vaktmästargesäll på simbadet. Då kan man mycket väl tänka sig att Junior dels köper en mobiltelefon för en del av sommarlönen, dels vidmakthåller ett lågprisabonnemang (på Hallon) för 99 kr /månad.

I det läget får mamma/pappa (vårdnadshavaren) inte lika lätt att konfiskera telefonen och avveckla abonnemanget - som de skulle ha om föräldrarna sponsrat en telefon med ett motsvarande abonnemang för att Junior skall kunna meddela sig med hemmet.

Men, kan de göra det, ifall det visar sig att Junior använder telefonen på ett olämpligt sätt? Så länge vårdnadshavaren är vårdnadshavare kommer det att gå bra.

Märkligt svar, de bortser ju helt från skrivningarna om gåva i den aktuella paragrafen. Någon i tråden kanske kan förklara varför gåva inte är tillämpligt här?

Absolut, men de kan knappast, retroaktivt, dra in redan utbetald veckopeng. Så i telefonfallet, om de står för abonnemanget, skulle föräldrarna kunna säga upp abonnemanget men inte beslagta telefonen.

Jo, som vi har konstaterat i den här tråden så är det i normalfallet just det. Barn disponerar fritt gåvor de fått.

Jo det har de eftersom barnet fortfarande är omyndigt och det därmed är vårdnadshavarna som avgör vad barnet skall förfoga över eller inte.
Och nej - abonnemang kräver godkännande. Hur skall affärsidkaren veta var barnet får sina pengar ifrån?

Nej, det gör de inte -- alldeles oavsett vad ni kommit överens om i tråden. Det är precis tvärtom.

Värt att tillägga är att alla köp är avtal. En hamburgare för 50:- på McDonald's är ett avtal och jag har svårt att se att någon föräldrar, oavsett barnets ålder, skulle kunna häva ett sådant köp. Även om det är en treåring inblandar (har man givit en treåring en femtiolapp har man ju implicit godkänt att barnet använder det på ett sätt som en treåring tycker är bra.).

Det finns ju ett vägledande rättsfall från tidigt 80-tal (!) om en trettonårig flicka som köpt en par skor/stövlar för typ 1500:- (så det var ett par rejält dyra skor med tanke på att det är nästan 40 år sedan). Föräldrarna försökte häva köpet i tingsrätt men fick avslag. Om jag minns rätt motiverades det bland annat med att de låtit flickan disponera pengarna.

ARN får regelbundet fall där föräldrar försöker häva ett köpa deras omyndiga barn gjort där denna gamla tingsrättsdom ofta är vägledande.

Följdfrågan blir ju: kunde föräldrarna beslagta flickans dyra skor som straff för att hon spenderat pengar på det här sättet?