Är det stöld när föräldrar tar prylar av sina barn som straff?

Källa?

Det ena är ett direkt brott (egenmäktigt förfarande/stöld), det andra regleras i 6 kap 1 § i FB, och om den är giltig så har barnet å andra sidan rätt att kräva att behandlas med aktning för sin person och egenart och slippa utsättas för kränkande behandling. Aktning för sin egenart är extremt bred formulering.

Visst är det så, men det finns också en tredje förklaring: barn är såväl rädda för sina föräldrar som lojala mot dem och polisanmäler dem inte. Även oursäktliga handlingar som misshandel och sexövergrepp föräldrar begår mot sina barn leder inte att barnen springer till närmaste vuxen och ber om hjälp, eller hur?

Nej.

Stöld kan det bara vara om det finns ett tillägnelseuppsåt, egenmäktigt förfarande har ingen bäring på vårdnadshavarens beslut om vilka förmåner barnet skall ha.

Lycka till med att hävda att mobiltelefon är något som har med barnets egenart att göra, eller att indragen mobiltelefon är en kränkning.

Inte alltid men trots att de saker du beskriver där är ovanliga(jämfört med att barns saker bslgatas som är väldigt vanligt) så anmäls det dagligen fall av den typen av övergrepp.
Så den teorin håller inte alls.

Det är därför jag kompletterade med egenmäktigt förfarande - och, jo det har visst bäring på exakt den här situationen.

Berätta gärna vilka vedertagna gränser det finns för egenart eller kränkning i det här sammanhanget.

Eeh va? Skulle inte mörkertalet vara stort för tex barnmisshandeln menar du? Tillåt mig att tvivla.

Givetvis, men anmälningar, utredningar, åtal och domar sker varje dag. Just för att det är brottsligt.
Samma sak gäller ju inte för beslagtagande av barnens saker, trots att det sker i massor(betydligt vanligare än barnmisshandel) finns inga utredningar, åtal eller domar.
Orsaken är simpel, det är inte straffbart.

Jag tycker att det är du som hävdar att uppfostran är kränkning, så jag returnerar glatt den frågan:

När är strikta regler och uppfostran genom indragna förmåner en kränkning?

Men är att äga sin egen mobil en förmån om en annan här rätt att dra in menar du? För isåfall gäller väl även andra ägda saker som pengar på konto

skillnad är de ju om man tex varje veckan lånar ut mobilen men den här veckan får du inte låna den för du var oförskämd i lördags

En huvudregel i svensk rätt är att barn inte själv råder över sin egendom. Det följer av Föräldrabalken (FB), 9 kap. 1 §. Normalt är det istället föräldrarna som ska sköta förvaltningen av barnets egendom (FB 10 kap. 2 § och 12 kap. 1 §).

Föräldrarnas rättigheter att agera ställföreträdare vad gäller barnet har massvis med begränsningar. Enligt FB 13 kap. får exempelvis inte föräldrarna, utan överförmyndarens tillstånd, köpa eller sälja fast egendom i barnets namn, teckna lån som skuldsätter barnet, ge bort gåvor som barnet fått ("om det inte är fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till den omyndiges ekonomiska villkor"), med mera.

Dessa specialregler finns till för att förhindra att föräldrarna försnillar betydande värden när dessa egentligen tillhör barnet. Säg att barnets gudföräldrar dör, och efterlämnar flera miljoner i arv till sitt gudbarn. Då ska inte barnets föräldrar kunna ta över dessa pengar hursomhelst. Att försöka åberopa några av de bestämmelserna när en förälder som "straff" har undanhållit en mobiltelefon i en vecka, det kommer inte flyga.

Det finns faktiskt inget hinder för vårdnadshavare att plocka ut pengarna från barnens sparkonton. Det förekommer i parti och minut.
Hinder kan föreligga om någon annan sparat åt barnen - men inte så länge det är pengar föräldrarna själva satt in.

Och jo, veckopeng är t ex en förmån - trots att föräldrarna kan dra in veckopengen.