2006-05-18, 09:10
#1
I tisdags ringde en kompis och frågade om jag ville komma upp och ta DXM med dem och käka valium och dricka öl. Hade bara dagen innan blivit tagen av polisen och åkt fast för ringa narkotikbrott med benzo och röka (se inlägget problem/förluster av drogande) men som den missbrukare man är så tackade jag ja och satt 10 minuter senare på bussen.
När vi kom dit, slängde jag i mej 2 valium och 500mg DXM och drack lite öl.
Sedan fick vi för oss att vi skulle åka och köpa röka och gick ut och till kompisens bil. Vi körde vansinnigt fort i ca 180 km/h på vägen och tog ut kurvorna så hårt att bilen nästan välte... efter ett par ggr av vårdlös omkörning av bilar kom en skarp kurva till och denna gången hann vi inte svänga i tid så bilen fick sladd och voltade rakt ner i diket och landade på taket. Min första tankte var att "NU DÖR VI! Detta är slutet!"
Efter chocken lagt sej låg vi uppochner i den demolerade bilen, alla kröp ut och mirakulöst nog var alla oskadda, min kompis klagade på smärtor i benen men kunde iaf fortfarande gå. Vi tog oss hem till en av mina kompisar för att lugna ner oss lite från chocken sedan gick jag hem till mej och DXMet började slå på som jag käkat innan så jag blev riktigt bäng... jag ville bara ringa alla jag kände och säga vad jag vart med om , att jag lika gärna kunde varit död men jag hade klarat mej utan en skråma. Jag har aldrig trott på gud men nu börjar jag tro att det kanske finns någon högre makt som inte ville att vi 3 skulle dött där i bilen den dagen, utan vi skulle få en ny chans i livet.
När jag låg helt bäng i sängen kom min morsa hit och jag snacka med henne om vad som hänt och vi låg och krama om varann i sängen och sa hur mycket vi älskade varann och jag sa förlåt mamma jag ska sluta med drogerna nu.. jag dog nästan men jag överlevde och jag klarade mej.
Följande dag gick jag med en kompis och skrev in mej på psyket för avgiftning. Var fortfarande helt borta av all benzo och DXM , jag minns att jag åkte runt på en bår och träffade massa olika läkare och tillslut vaknade jag till och började känna mej mer normal. En sköterska kom in i rummet och sa att kl var nu 6 på kvällen. Alltså hade jag legat där hela dan. Jag blev sedan nertagen på hjärnröngten för att kolla så jag inte fått nåra skador sedan olyckan, och sen satt jag i akutintagets väntrum nån timma innan provsvaren kom, efter det gick jag hem och satt vid datorn en stund sen gick jag och la mej.
Nu ska jag börja ett nytt liv !
När vi kom dit, slängde jag i mej 2 valium och 500mg DXM och drack lite öl.
Sedan fick vi för oss att vi skulle åka och köpa röka och gick ut och till kompisens bil. Vi körde vansinnigt fort i ca 180 km/h på vägen och tog ut kurvorna så hårt att bilen nästan välte... efter ett par ggr av vårdlös omkörning av bilar kom en skarp kurva till och denna gången hann vi inte svänga i tid så bilen fick sladd och voltade rakt ner i diket och landade på taket. Min första tankte var att "NU DÖR VI! Detta är slutet!"
Efter chocken lagt sej låg vi uppochner i den demolerade bilen, alla kröp ut och mirakulöst nog var alla oskadda, min kompis klagade på smärtor i benen men kunde iaf fortfarande gå. Vi tog oss hem till en av mina kompisar för att lugna ner oss lite från chocken sedan gick jag hem till mej och DXMet började slå på som jag käkat innan så jag blev riktigt bäng... jag ville bara ringa alla jag kände och säga vad jag vart med om , att jag lika gärna kunde varit död men jag hade klarat mej utan en skråma. Jag har aldrig trott på gud men nu börjar jag tro att det kanske finns någon högre makt som inte ville att vi 3 skulle dött där i bilen den dagen, utan vi skulle få en ny chans i livet.
När jag låg helt bäng i sängen kom min morsa hit och jag snacka med henne om vad som hänt och vi låg och krama om varann i sängen och sa hur mycket vi älskade varann och jag sa förlåt mamma jag ska sluta med drogerna nu.. jag dog nästan men jag överlevde och jag klarade mej.
Följande dag gick jag med en kompis och skrev in mej på psyket för avgiftning. Var fortfarande helt borta av all benzo och DXM , jag minns att jag åkte runt på en bår och träffade massa olika läkare och tillslut vaknade jag till och började känna mej mer normal. En sköterska kom in i rummet och sa att kl var nu 6 på kvällen. Alltså hade jag legat där hela dan. Jag blev sedan nertagen på hjärnröngten för att kolla så jag inte fått nåra skador sedan olyckan, och sen satt jag i akutintagets väntrum nån timma innan provsvaren kom, efter det gick jag hem och satt vid datorn en stund sen gick jag och la mej.
Nu ska jag börja ett nytt liv !
