Autumn Schreck
The Howling (1981)
En mystisk man trakasserar nyhetsreportern Karen White. Det visar sig att han är en seriemördare, men polisen hinner ingripa i tid. Karen känner sig väldigt omskakad och rädd, trots att hon inte behöver oroa sig för den mystiske mannen. För att försöka slappna av går hon tillsammans med sin man till "The Colony". Snart visar det sig att "The Colony" är ett tillhåll för varulvar.
Joe Dante regisserar denna varulvsfilm och det är en riktigt härlig film som lär gå hem hos alla varulvsfanatiker och alla skräckfilms älskare. Detta är en bra film som är väldigt underhållande. Det är ju trots allt Joe Dante som gjort den.
Det märks att Joe Dante älskar de gamla skräckfilmerna då nästan hela hans karriär består utav homager till 30-50-talets sci-fi och skräckfilmer. Här är det en tribute till 40-talets härliga skräckfilmer. Man ser klipp från The Wolfman från 1941 och John Carradine spelar en liten biroll som varulv. Och med alla Joe Dante filmer dyker även Dick Miller upp. Här spelar han en bokförsäljare som två personer tar hjälp av att hitta mer information om varulvar. Där är alltid en sådan slags scen i någon form av dessa monsterfilmer där en expert måste förklara hur de kom till och vad de kännetecknar.
Effekterna är top notch. Detta var samma år som An American Werewolf in London kom ut, som vann en Oscar för bästa makeup. Som visserligen också är en bättre varulvsfilm, då den har en mer intressant handling och bjuder på både humor och härlig atmosfär.
Men här får vi även ögongodis när effekterna tar plats, speciellt scenen där Eddie förvandlas till en varulv.
Handlingen är kanske inte filmen starka sida. Men jag gillade för vad det var. Passade i alla fall i skräckfilms format. En man och kvinna åker till en by ute i skogen där människorna är något annat än vad de verkar vara och alla är med på det.
Där är en "twist" med i slutet, men det filmen är extremt förutsägbar med vem som är varulv eller inte att det inte blev så chockerande när det visade sig att denna personen var med varulvarna.
Slutet var även minnesvärt när de steker en burgare medan eftertexterna spelas. Dock var detta ingen särskilt god burgare att kolla på då kocken massakrerade den samtidigt som personen som beställde den ville ha den blodig, men den var snarare well done när den var klar.
En sak som jag dock inte gillade var att personerna i filmen kunde förvandla sig till varulvar när de ville, och följer inte regeln med att de ska vara fullmåne, men följer regeln att de enbart kan dö av en silverkula. Så varför inte ha med fullmånen teorin också? Det är ju det som etablerar varulvarna ju. eller så var det en fullmåne när de var varulvar bara att filmen aldrig visade den.
I sin helhet är detta en bra varulvsfilm. Den bjuder på härliga effekter och högklassig underhållning. Joe Dante visar ännu en gång att han visar sin kärlek av de filmer han växte upp med och visar sedan detta i hans egna filmer.
Den har sina små problem, men filmens goda saker överskuggar de sämre sakerna. En rekommendation till alla varulvsälskare och skräckfilmsälskare.
3.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt0082533/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=iCmIr6OgtYg