Citat:
Smaken får väl vara olika här. Pratet om känslor i musik är något jag har överlag svårt för. Det är något som ligger i betraktarens ögon, och dessutom ser jag det som, om inte som sekundärt, så åtminstone som en betydligt mindre beståndsdel än musiken i sig.Den mesta grungen jag hört får mig att gäspa och är fullständigt ointressant. Mycket är mer än väl kompetent utfört och det finns otroliga röster inom scenen; Nirvana gör mig dock uppspelt då de hos mig lyckas leverera starka känslor som så väl gör ont som lugnar.
Musik för mig handlar inte om att vara fantastisk på sitt instrument eller ha en tekniskt bra röst. Musik, eller snarare all konst, handlar för mig om att skapa känslor. Det är jag knappast ensam om för övrigt. Jag tycker en åldrad Freddie Wadling är en bättre sångare än till exempel Chris Cornell, då Cornell aldrig väckt något i mig. Just det opolerade, skitiga, gnissliga och skrikiga i Nirvana är det som gör Kurt Cobain till ett geni för mig.
Det har mycket att göra med erfarenheter och personliga upplevelser och måenden tror jag. Och hur man ser på konst då; din definition verkar vara talangfull musiker, vilket jag å andra sidan tycker att man är om man kan skapa starka upplevelser även när det låter fult eller inte är perfekt spelat. För mig är Kurt en mycket talangfullare gitarrist än Yngwie Malmsteen i detta avseende.
Faktum är dock att hans skapande resonerade i extremt många människor och hans arv och inflytande kan väl knappast förnekas? Denna regel om att man då inte kan vara överskattad kanske bara gäller när dina definitioner appliceras i och för sig. Om inte hoppas jag att du kan erkänna att Kurt Cobain inte var överskattad utan att du helt enkelt inte gillar hans musik!
Alla gillar olika helt enkelt, inget fel med det.
Musik för mig handlar inte om att vara fantastisk på sitt instrument eller ha en tekniskt bra röst. Musik, eller snarare all konst, handlar för mig om att skapa känslor. Det är jag knappast ensam om för övrigt. Jag tycker en åldrad Freddie Wadling är en bättre sångare än till exempel Chris Cornell, då Cornell aldrig väckt något i mig. Just det opolerade, skitiga, gnissliga och skrikiga i Nirvana är det som gör Kurt Cobain till ett geni för mig.
Det har mycket att göra med erfarenheter och personliga upplevelser och måenden tror jag. Och hur man ser på konst då; din definition verkar vara talangfull musiker, vilket jag å andra sidan tycker att man är om man kan skapa starka upplevelser även när det låter fult eller inte är perfekt spelat. För mig är Kurt en mycket talangfullare gitarrist än Yngwie Malmsteen i detta avseende.
Faktum är dock att hans skapande resonerade i extremt många människor och hans arv och inflytande kan väl knappast förnekas? Denna regel om att man då inte kan vara överskattad kanske bara gäller när dina definitioner appliceras i och för sig. Om inte hoppas jag att du kan erkänna att Kurt Cobain inte var överskattad utan att du helt enkelt inte gillar hans musik!
Alla gillar olika helt enkelt, inget fel med det.Även om musik i regel inte behöver vara perfekt så anser jag att det ska vara väl framfört och att bandet dessutom ska hålla standarden. Det anser jag inte om Nirvana. Och detta samt det faktum att många fans dreglar över Cobains antihjälte-fasoner och medvetna slakter av sitt eget material, gör tyvärr att jag inte kan kalla honom något annat än överskattad.
Men men… Alla är vi olika.
