Posta era mest kontroversiella musikåsikter

Jag har svårt att förstå varför Led Zeppelin blev så stora.

Jag begriper mig inte på komedirock, alltså band där humor och trams går före själva musiken. Det kan vara kul att se något sådant band på en festival eller dylikt, men för det mesta ser jag bara bortslösad potential i sådana band.

Tankesättet om att musik är bra för att den är "rolig" fattar jag mig inte heller på. Visst gillar jag band som har några humoristiska inslag och/eller framför sin musik med glimten i ögat, men rena plojband i stil med Steel Panther, Gwar, Onkel Kånkel och Tenacious D går helt bort för min del. Det finns inte på kartan att jag slår på en skiva med dessa och faktiskt tycker att det är "bra".

Spinal Taps två album är faktiskt ganska bra.

Jag har svårt att förstå varför Led Zeppelin blev så stora.
Deras enda egentligen helt perfekta skiva är Houses Of The Holy. Jag gillar några av de tidigare också men de är något ojämna och jag tycker inte de sticker ut nämnvärt från andra bluesbaserade hårdrocksband från 70-talet. Ändå ser man dem ofta benämnas som "det mest ikoniska bandet på 70-talet".

Visst, de har influerat många senare band. Men får inte Zeppelin lite väl för mycket utrymme i historieböckerna när det pratas om 70-tals rocken? The Who hade en liten peak i början på 70-talet, men hur många av dagens ungdomar lyssnar på dem jämfört med Zeppelin? Deep Purple släppte gudomlig musik på 70-talet men är idag ihågkomna som ett "one hit wonder"-band. Rolling Stones släppte bra skivor på 70-talet men folk tror ändå att de är ett 60-tals band. Rush släppte kanonplattor på 70-talet, det gjorde Budgie, Rainbow, Uriah Heep, Hawkwind, Black Sabbath med flera också. Men nej 90% av all cred ska gå till Zeppelin!

Jag undrar ofta varför. Visst, deras musik är bra, men är den verkligen så bra? En av världens bästa låtar du hört är förmodligen inte Gallows Pole eller Bring It On Home. Deras texter är inte heller någon hit, mycket klyschor om "baby" och "love".

Sedan är jag trött på allt detta vurmande för Robert Plant. Hade han klippt av sig håret hade han inte blivit den porriga rockstjärneikonen som han blivit. Han sjunger inte särskilt bra heller.

Sen är det inte direkt någon hemlighet att både Plant och Page snor från gamla blueslåtar. Märkligt att de lyckats komma undan någorlunda bra med det. Den enda i bandet som jag möjligtvis kan ha respekt för är John Paul Jones. Bonzo är grym men hans trumspel berör mig inte särskilt mycket faktiskt.

Aldrig hört... Eller ens hört talas om, tyvärr.

Det här är Sveriges bästa trummis, som släppt något dom senaste ...minst... 15 åren. Hon spelar nog i Träd, Gräs & Stenar nu.

Jag begriper mig inte på komedirock, alltså band där humor och trams går före själva musiken. Det kan vara kul att se något sådant band på en festival eller dylikt, men för det mesta ser jag bara bortslösad potential i sådana band.

Hanna är bra, har en skön flytande spelstil, men vi pratar inte Morgan Ågren eller Tomas Haake-klass. Hon spelade åtminstone med Träden (ex TG&S) härom året.

Här en videosnutt jag spelade in på Fasching 2018 då Träden ställde upp med två trummisar, Hanna och Nisse Törnqvist. Det är en intressant studie av två spelstilar... han är lite mer baktung och rotad medan hon dansar nästan tyngdlöst som en älva över trummorna. Bonus: om du klickar på länken blir du först i världen att kolla på videon, jag har precis nu lagt upp den på Tuben.

Det beror ju lite på vad man gillar. Det är klart att det massor av trummisar som är duktigare rent tekniskt. Hon spelar ju inte 100% tight direkt, eller spelade iaf. Men det är ju små detaljer där i hur man slår som avgör för mig på något vis. Jag vill inte analysera det för noggrant.

Jag och en kompis halkade in på en diskussion om varför kvinnor är bättre trummisar (han är bergfast i sin åsikt där) än män, men vi kom inte så långt i den. Vi hade inga svar.



Jag blev bara nummer 8 att se den. Bra beskrivning av trumspelet, som en älva där.

sök "sebastian lanser tama 40" på tuben