Citat:
Menar du med det att du inte tänker ta den vetenskapliga diskussionen i den relevanta tråden? Nu blir jag lite besviken. Särskilt som du verkar kapabel att läsa akademiska artiklar vilket hade kunnat ge en grund för en rätt givande diskussion.
Citat:
När du hänvisar till den glasklara samlade forskningen verkar du mena en enskild studie av Bo Vinnerljung. Exakt vad den studien innehåller och vilka slutsatser som dras vet jag inte efter en stunds googlande men jag har inte hittat något som tyder på att han menar att omhändertaganden är av ondo i sig. Jag hittar gott om uppgifter att omhändertagna barn klarar sig sämre på flera områden än andra och konstigt vore väl annars. Om barn tas från vårdnadshavare så ligger det mycket problematik bakom och att det skiljer sig i bl a skolgång och allmänhälsa jämfört med barn som växer upp utan problematik i hemmet torde inte te sig speciellt mystiskt. En relevant kontrollgrupp för jämförelse vore barn som far illa men inte blir omhändertagna men som påpekats i din länkade tråd så finns det ganska naturliga skäl till att det inte forskas på dem.
Det är samhällsvetenskap vi talar om. Du får tänka på det som glasklar med samhällsvetarmått mätt. Det blir inte den typen av reproducerbara resultat och definitiva bevis som naturvetare gillar.
Bo Vinnerljung har ägnat sin forskargärning åt att studera utfallet för omhändertagna barn och producerat dussintals med rapporter och artiklar på ämnet. Samtliga visar att omhändertagna har det sämre än alla andra jämförbara grupper. Man kan givetvis, som du och socionomskrået, argumentera för att omhändertagna barn är omhändertagna just för att de tillhör botten av botten, det absolut sämsta samhället har att komma med. Det går inte att tillbakavisa utan ordentliga randomiserade studier, men det finns en del indicier på att så inte är fallet.
Till att börja med så är Vinnerljung mycket noga med att göra sitt bästa för att korrigera för alla faktorer han kan komma på, framförallt föräldrarnas socioekonomiska status och psykiska besvär. Även med dessa korrigeringar klarar sig omhändertagna barn mycket sämre. Sedan finns det Vinnerljungs studie över utbildningsframgångar enligt vilken barn som har varit omhändertagna under lång tid har sämre studieprestationer än barn som varit omhändertagna under kort tid. Vi måste anta att det fanns skäl att omhänderta även barnen som bara var omhändertagna en kort tid. De har alltså också de usla förutsättningar i livet som övriga omhändertagna barn lider av. Trots det presterar de bättre än de omhändertagna barnen som har fått växa upp i familjehem (minst 12 år i stabilt familjehem enligt studien). Trots en uppväxt i stabilt familjehem får alltså dessa barn en sämre utbildning än barnen som växte upp i en kass familj men inte riktigt så kass att de blev omhändertagna. Det är väldigt graverande för samhällsvården.
Och sedan finns det ju faktiskt randomiserade studier på ämnet, bara inte svenska. Till exempel denna som jämför amerikanska barn som precis passerade gränsen för att bli omhändertagna av myndigheterna med barn som precis inte passerade samma gräns. Den konstaterar att barnen som blev omhändertagna hade 2-3 högre sannolikhet att bli dömda för brott i vuxen ålder. Trots snarlika familjeförhållanden i ursprungsläget. USA är visserligen inte Sverige, men det ger en hint om hur det kan förhålla sig även i Sverige.
Citat:
Vinnerljung verkar ha god koll på läget (min lekmannaterm) och menar att det med relativt enkla medel i inte minst skola drastiskt går att förbättra många omhändertagna barns situation. Detta har han tydligen påvisat, med statistiska analyser och registerstudier, på ett vis som han blivit prisad för. Ingenstans har jag funnit att han tycker att barn ska hållas kvar i en problematisk hemmiljö.
Jag antar att du tänker på den här studien av Vinnerljung et al som konstaterar att fosterbarns skolresultat kan förbättras med extra insatser. Det är säkert sant. Men vad studien också säger är ju att omhändertagna barn presterar under sina förmågor av orsaker som endast kan härledas till att de är omhändertagna. Det är såklart bra att en del av dessa negativa effekter kan åtgärdas med stödinsatser, men det är samtidigt beklagligt att de negativa effekterna uppstår i förstaläget.
Vinnerljung är väldigt mycket en akademiker och skulle aldrig få för sig att göra några politiska inspel. Jag har pratat med honom och uttryckligen pressat honom på just den punkten som du nämner men han duckade bara och konstaterade att det enda hans forskning visar är att det finns stora brister i samhällsvården men hur det skulle lösas var ett politiskt beslut och ingenting som han som forskare kunde lägga sig i.
