Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden

Det är högst märkligt att det finns folk som fortfarande inte begriper vilken skada föräldrarna åsamkat sina barn - och som du skriver: 18-åringen (nu 19) och hans ett år yngre syster kommer få ett mycket svårt liv. De 3 yngre kommer kunna räddas. Om de inte tvingas återvända till hemmet igen.

10-åringen har alltså missat hela lågstadiet och 13-åringen har missat både låg- och mellanstadietiden...

Helt klart är att föräldrarna fortfarande tycks tro att de äger sina barn och inte verkar ha backat en tum och inte på allvar tagit in det faktum att de har förstört livet för sina barn med sina flummiga idee'er. Det märks inte minst här i tråden...

Usch, säger jag bara!

Jag är iofs inte så gammal att jag minns hur det var att vara torpare för 100 år sedan men tror att många har en romantiserad bild av det förgångna. Man sålde fattiga människor till den som ville ha minst betalt för att hålla dessa vid liv. Det fanns pigor och drängar som var livegna och fick ställa upp på det mesta för att inte bli slagna eller ivägskickade. Utvecklingsstörda låstes in för att man inte skulle behöva skämmas. Jag tror helt enkelt att dessa föräldrar är påverkade av skånska seder och bruk och inbillat sig att allt nytt och modernt är farligt. Det är något man kan se generellt, men tack och lov inte så extremt som i detta fallet.

De har dessutom inte bara missat skola de har också missat att umgås med andra barn och bygga upp vänskapsband vilket är mycket viktigt för den personliga utvecklingen och förmåga att socialisera med andra utanför familjen. De flesta vuxna kan lätt komma ihåg de vänner de hade genom barndomen och vad de gjorde för roligt trots att det var väldigt länge sedan, dessa har missat hela biten med bästa vän som de valt och valts av för att de varit på samma våglängd

Det är något riktigt allvarligt fel i skallen på de föräldrarna. Vi har EN uppgift som föräldrar: att fostra barnen så att de klarar sig formidabelt som vuxna individer utan hjälp av mor och far i vardagen. De flesta föräldrar har det som mål. De här gjorde tvärtom, genom att isolera barnen så mycket som möjligt är barnen totalbundna till sina föräldrar för sin överlevnad. Vare sig de vill eller inte. Vilket totalt misslyckande för både barnen och de vuxna. Men barnen hade inte något val. Jag kan inte begripa att detta inte varit en brottslig handling. Jag hoppas, genom alla tidningsskriverier, att förundersökningen öppnas igen.

Ja, allt det också givetvis. Men föräldrarna fortsätter skriva överklaganden och anser att soc gjorde fel. De kan inte ta in det faktum att det de har gjort mot sina barn är skadligt för dem.

Nu är det den 17-åriga flickan som avpolletterar sina juridiska biträden på löpande band och vill själv föra sin talan i kammarrätten nästa gång, läste jag härom dagen.

Men en sak som glädjer är att 10-åringen är arg på sina föräldrar nu när denna har upptäckt hur roligt det är i skolan och att nu ha fått kompisar och förstår vad det har missat hittills. Vet inte om det var det barnet som inte ville prata i telefon de där fem minuterna var 14e dag. "Hon är bara arg", sa barnet som förklaring. Ville hellre prata med pappan.

Klart att de flesta människor anser att föräldrarnas agerande kan ses som en form av psykisk misshandel men det verkar inte gälla som misshandel generellt men borde göra det, det tycker jag också. Hade de slagit barnen (vilket vi inte vet nåt om) och lämnat efter sig blåmärken så hade det varit en annan sak och varit ett straffrättsligt case.

Jag antar att barnen har blivit läkarundersökta och att man inte hittade spår efter fysisk misshandel.

En annan sak som är konstig: från och om pappan läser man ingenting. Han verkar, likt Hanna i bjärredfallet, vara som en skuggfigur.

Jag tror inte de blivit psykiskt misshandlade i den mening som jag känner till . De har blivit totalisolerade. Och barnen har inte vetat om något annat än den lilla sfär de befunnit sig i. Jag tror inte heller de varit direkt elaka mot barnen. Men det vet ju inte jag. Något barn talade om övergrepp så svåra att hen har svårt att minnas sin barndom. Så vad kan det vara för något.

Det här fallet är oerhört komplicerat, just för att så mycket är insynsskyddat i socialutredningen.

Hoppas det får ett bra slut på denna historia

Övergrepp kan vara olika typer av läkarundersökningar och behandling av något medicinskt tillstånd, något barn hade utretts för mag-och tarmbesvär och där ingår undersökningar som är tämligen plågsamma allra helst för ett barn

Tror som du här. Föräldrarna har kanske inte varit elaka, men de har av oförstånd försvagat sina barns framtidsutsikter på ett sätt som är helt jäkla sjukt.

Övergreppen behöver nödvändigtvis inte handla om sexuella såna. Tror det hör ihop med de märkliga avföringsritualerna: kanske smärtsamma lavemang?

Är det koloskopi (nedifrån upp genom grov- och en bit in i tunntarmen) så är det inte särskilt smärtsamt. Är det gastroskopi (genom munnen ner i magsäcken) så är det ytterst läskigt. Det kan jag skriva under på...

Får nästan Munchhausen by proxie-vibbar här.....undrar om det kanske var mycket spring hos läkaren för dessa mag/tarmbesvär trots att det kanske inte behövdes? Många får ju problem med magen av psykiska skäl.

Det där är skitsnack. Medicinska undersökningar, hur svåra de än är, gör inte att man slutar minnas större delen av sin barndom. När man är vuxen så är barndomen ofta en massa fragment, men barn minns ofta ganska klart. Medicinska undersökningar är jobbiga, men med kärleksfulla föräldrar blir de bara just undersökningar som är nödvändiga. De här övergreppen är inte några "övergrepp" pga medicinska undersökningar. Trams-