Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Vidrigt, att du ens fortfarande pratar med den tjejen. Hon har ljugit för dig, vilket innebär hon har krossat en utav de viktigaste grundstenarna i ett förhållande. Hon har förmodligen varit otrogen mot dig också.

Gå vidare. Ska du ta livet av dig pga en vidrig slyna?

Din "flickvänn" är en otrogen slampa, se det som något bra att hon erkände och dumpa henne. Förstår att det måste kännas förjävligt men det är inte dig det är fel på, hon är ett svin som skiter i dig så bort med henne och bryt kontakten. Köp en fet påse cheese balls och gråt lite sen gå vidare.

Det låter mer som att hon tröttnat på ditt pedanteri och hittat en enkel väg ut. Sorry men det låter mer på din beskrivning att du har andra problem som står i vägen för en fungerande relation.

Men se det som en lärdom. Nu vet du vad du behöver jobba med. Dig själv.

Du ska inte ta livet av dig utan istället bli en bättre version av dig själv.
Dö kommer vi ju alla göra så småningom och livet är kort om du jämför med hur länge du kommer vara död.

Sörj en period och börja sedan din personliga resa där du inte fokuserar på någon kärleksrelation. Den får komma sen och kommer vara bättre.

Sorry asså men mannen väx upp, ska du ta livet av dig över en trasa du känner mindre än ett år? Med den mentaliteten kommer du aldrig att träffa en vettig brud.

Som män är det upp till var och en av oss att inse våra egna brister och jobba igenom dem. Ingen annan kommer göra det åt oss. Ingen tycker synd om oss, inte ens våra familjer, så det återstår för oss att tycka synd om oss själva. Men det finns rätt sätt och fel sätt att tycka synd om sig själv. Rätt sätt är att i enrum granska sig själv kritiskt och inse att man inte lever upp till dem ideal man har om sig själv och sen ta steg för att uppnå sagda ideal. Fel sätt är att klandra världen, sina åkommor eller andra människor för sina egna brister.

Det är fullständigt uppenbart för mig att du attraherat den personen som du förtjänar för tillfället. Jag vet att det låter hårt men lyssna. Från det du skrivit i denna tråden så ser jag direkt det största problemet du har och ett problem som kommer prägla alla dina framtida förhållanden fram tills du gör något åt saken och det är att du är rädd, ovillig eller inte klarar av att hålla dig själv sällskap. Det leder till att du accepterar allehanda löst folk för att det för stunden löser din ensamhet. Men du har förlorat eller lagt åt sidan ditt kritiska tänkande för vad det är för personer du inleder relationer med. Du måste komma till bukt med det problemet innan du kan börja dejta ordentligt för ditt problem med ensamhet kommer att tillåta dig att komma nära första bästa person bara för att undvika ensamhet. Du sållar liksom inte bort kandidater innan det är för sent. Sen när det är uppenbart att det är en trasa du rör dig runt så kraschar hela din värld. Det är inte bra egenskaper att ha som man.

Du måste bli bekväm med ditt eget sällskap. Första steget till det, jävligt generiskt advice men guld ändå, är att gå till gymmet och skaffa en fysik som gör dig själv kåt när du tittar i spegeln. Exakt på den nivån. Steg nummer två är att skaffa någon eller några hobbys som höjer din self respect. När man är duktig på nånting som ingen annan är så sticker man ut och man mår dessutom bra över sig själv. Det säger sig självt att det attraherar det motsatta könet när man utstrålar confidence, kompetens och stark maskulin energi. Det säger sig självt att du behöver en anställning. Behöver inte tjäna 300m i månaden men ett jobb du går till varje dag och som låter dig spara pengar men även leva lite på den goda sidan. Sist men inte minst så börjar du sakta dejta igen när du har alla dessa saker på plats. Du knyter inte hela din världsbild till första bästa person utan var lite player över det hela. Träffa brudar, dumpa brudar, ghosta brudar, bli dumpad av brudar, bli ghostad av brudar etc. Med tiden kommer du förstå att alla människor tampas med samma interna problem som du själv, vissa har bara kommit lite längre i sitt jobb för att tackla skiten.

Livet är riktigt hårt och som man får man inga sympatier från någonstans tyvärr. Dom sympatierna kan du bara ge dig själv. Men den största björntjänsten du kan göra dig själv är att sympatisera för hårt med dig själv och bli handlingsförlamad. Jobba på dig själv så att du blir din egna bästa vän som bryr sig mest om dig. Du kommer märka snabbt att det blir DU som kommer först då av rätt anledningar och det kommer leda till mer kompetent beslutsförmåga i alla avseenden av livet. Ramla inte ner i offerkoftagropen som så många män gör nu för tiden för att det finns inget attraktivt med det och det gör dig själv inga tjänster, det sätter bara plåster på ett sår som fräter inifrån och ger ingen permanent lösning.

Men det finns en bra sida med det hela, och det är att vi män klarar precis allt med rätt mindset. Hela världen är byggd av oss. Nog klarar vi att besegra våra egna onda tankar och komma ut starkare, bättre och knullbarare gör som jag säger så ska du se att både vänner och brudar kommer börja intressera sig för vem du är. Livet blir snabbt som att spela gta med money cheat när man jobbar lite på sig själv

Riktigt flickvänsmaterial du skaffat

Du lyckades ju träffa den här tjejen? Hon var kanske inte den mest pålitliga, men du lyckades ändå inleda ett förhållande. Jag förstår att du har en negativ bild av dig själv, men den stämmer ju uppenbarligen inte.

Sen är det som du säger inte bra att söka efter en relation med utgångspunkten att man "bara vill ha någon" och är desperat.

Jag tror det är bättre att börja hos sig själv och se över vilka känslor och tankar man har om sig själv och ifrågasätta dessa, se om det verkligen stämmer eller om man ens vill tänka och känna så kring sig själv.

Sen är det nog bättre att bara försöka komma ut och träffa människor och börja med mindre intensiva relationer än att direkt gå till ett kärleksförhållande om man inte har så mycket erfarenhet av det.

Du vet ju om att du själv har mängder med problem. Du fick ju råd och tips i dina tidigare trådar som du uppenbarligen ignorerade helt.

Att ta kontakt med psykiatrin för din del borde vara självklart men du verkar ganska oförmögen att ta till dig något som skrivs ändå.

Välkommen till klubben, de flesya av oss har haft parters som ljugit, svikit och betett sig riktigt illa. Det är en del av livet och något man lär sig av. I nästa relation är man snäppet bättre som människokännare.

Att hänga upp sig så där mycket på vad en annan person tänker och gör är inte riktigt sunt. Foka på dig själv istället och på hur trevlig du själv är att vara tillsammans med. Kanske kan du lära dig något av det som händer nu.

Det låter lite grann som du kräver att andra ska vara perfekta, fast du inte är det själv. Ingen är perfekt och det är bra för då får man vara mänsklig med fel och brister.

Din tjej vågade inte berätta från början att hon varit otrogen tidigare, vilket iof kanske inte är det första man berättar i en ny relation. Men hade du för höga förväntningar på henne?

Varför har du inga vänner? Då är det ju ännu lättare att du hänger upp ditt liv och lycka på en tjej, ska hon bära det lasset?

Nej, din lycka är något du behöver jobba med själv, det är ditt ansvar

Hur gammal är du?

26 år.

Ja, jag har haft för höga förväntningar. Jag vet inte varför jag antog att det fanns många oskuld i min ålder, eller personer som typ är normala.

Alltid haft svårt att skaffa vänner, typ inget gemensamt eller bristande intresse vet ej. Har autism så kan ha svårt med samspel men tror ej det är avgörande egentligen.

Du är ung. Kolla runt lite på nätet om relationer. Prata med andra som har liknande sits. Kanske träffa en terapeut eller livscoach. Gå på kurs, mässor och träffa andra med liknande intressen ...

Och se över dina förväntningar, ha inte orimliga krav på andra eller dig själv. Varken livet eller världen är perfekta

Det där med att träffa en oskuld, var får ni killar allt ifrån. En tjej som har varit med några innan har lättare att veta vad hon vill ha, blir tryggare i sitt val. En oskuld kan bli osäker på om den första mannen hon är med verkligen är den rätte, hon vet ju inget annat. Hur många killar och tjejer ser vi ute i samhället som hänger kvar vid den första de blev ihop med. Det krävs lite övning för att hitta rätt.

Min hjärna triggar oxy i en kollegas närvaro. Hon är såklart upptagen så mer än så blir det inte. Jag försöker undvika henne så gott det går och vänta ut tills denna auto förälskelsen lagt ner sig. Men självklart så springer jag in i henne varje dag flera gånger om..

Jag har varit intresserad av en kille i några år nu. Jag trodde även att han var lite intresserad av mig.
Har inte haft något intresse att dejta andra då jag tänkte att det kanske skulle bli något med honom.

För någon vecka sedan berättade jag att jag var intresserad, men fick då veta att han inte var det.
Jag känner mig ganska dum att jag berättade. Och även besvikelse.

Jag har druckit vin varje dag för att försöka ta mig igenom dagen, och försöker även göra saker jag gillar, men då kommer han upp i mitt huvud varje gång, och jag kan inte tänka på något annat.

Jag måste träffa honom några gånger i veckan, och har försökt att undvika honom så gott det går, tror även han märkt det. Men om två veckor har vi någon projekt så vi kommer måste ses och prata med varandra.