Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Det är en sak att inte behöva träffa vederbörande.. Men som i ditt läge är att du måste. Fy vad jobbigt 😟 inte ett dugg avis.

I mitt läge har jag haft att göra med folk som jag har trott varit mina vänner å känt länge å utnyttjat mej. När jag till slut sa stop. Så beter dom sej som att det är jag som har gjort fel. Å ger inte ens tillbaka det som har lånats, varav en av sakerna tillhör mitt ena barn. När jag skriver om det så nonchaleras det hos vederbörande 😡

Det låter inte som några bra vänner. 😔

Idag var jag tvungen att träffa honom igen och vi kollade på varandra. Och jag fick förhoppningar och trodde att han hade ändrat sig så jag kände mig glad hela dagen.
Nu känner jag att jag har gjort bort mig igen.
Varför kan jag inte bara komma över honom.
Det låter säkert som ett litet problem. Jag har varit intresserad av den killen i 6 år nu. Vad är det för fel. Varför kan jag inte sluta tänka på honom.
Det är så jobbigt.

Det är dina känslor å du får känna vad du vill,
Ingen kan döma. Även fast det inte är ett stort problem för mej, så är det så för dej.
Men nä, känslan att du har gjort bort dej, borde inte vara din börda att bära. Det är/var olyckligt att känslorna inte besvarades å att du måste se han ofta bara. Förstår att det är jobbigt. Det skulle dom allra flesta tycka 😥

Nä, inge bra vänner alls när allt kommer omkring å trodde inte det om dom å är rätt så besviken på dom 😔

Förstår du känner dig besviken på dom. 😢

Tack att du förstår. Samtidigt blir det lite avlasting på andra problem känns det som.

Jag har ett problem som jag har försökt att hålla hemligt i flera år nu.
Jag har svår OCD som började smått för några år sedan. Nu har det blivit så illa att jag inte kan leva ett normalt liv längre.
Jag börjar bli en fånge för jag kan knappt göra någonting längre.
Jag har bestämt mig för att jag ska ta kontakt med sjukvården imorgon för det här kommer inte funka.

Det är så pinsamt så man undrar vad det är för fel på en.
En på mitt jobb för några år sedan märkte av det och han försökte hjälpa och skickade mig till någon hälsogrej, fick remiss till psykolog men gick inte på tiden för tyckte inte det var något stort problem och nu har det tagit över hela livet. Jag kan inte ens släcka lampan längre. Borstar tänderna en halvtimme och duschar i 2 timmar, startade om bilen tills den gick sönder osv.
Jag orkar inte med det längre.

Ingen orsak å tack själv 😊

Om det är till nån tröst så är inte jag så "normal" heller. Heej, Dampunge här! 🤪🙋‍♀️

Oh fy låter riktigt jobbigt men skönt att du tar tag i det så det inte äter upp dej helt å hållet. Kan det ha förvärrats för att du mår som du gör nu ang killen där tro?

Det känns lite bättre nu 😊

Jag tror inte att det har blivit värre på grund av det här med killen jag är intresserad av. Det här började bli värre för ca 1 år sedan.

Jag har dock social fobi och BDD sedan tidigare så för några år sedan drack jag ganska mycket och fick medicin utskrivet.
Men eftersom jag inte vill ha något sånt så slutade jag med det.
Men nu när det här med killen hände så började jag dricka vin varje dag för att jag mådde dåligt. Men idag har jag inte gjort det, och vill inte fortsätta med det heller.
Har sjukskrivit mig en del också för att slippa träffa honom.

Bra där i dubbel bemärkelse!

Framgång, sånt gillar vi. Keep up the good work

Hoppas känslorna avtar. Annars kanske du borde fundera på om du måste byta arbetsplats. Är ju inte meningen att du måste sjukskriva å förlora inkomst 😞

Riktiga jävla skitmänniskor mår inte dåligt överhuvudtaget, psykopater är oförmögna att må psykiskt dåligt, känna ånger eller skam över det dom med uppsåt orsakat.

/Intellectual property rights, when an evil entity kills you from behind.

Tack 💗 Vad skönt det känns nu.
Det känns som en tyngd lossna.

Jag har börjat gått tillbaka till jobbet som vanligt.
Och har inte tänkt på honom som förut.
Förut försökte jag alltid kolla om han kollade på mig. Nu när jag går nära honom så bryr jag mig inte om han kollar eller vad han tänker om mig. Och blev alltid nervös om jag var tvungen att prata med honom, men inte nu.
Brukade kolla mig i spegeln innan jag kunde råka möta honom men det gör jag inte nu heller.
Jag tror att jag kan komma över honom. Han känns inte lika snygg och speciell längre.
Nästa gång kommer jag lägga mina tankar och energi på någon som gillar mig

Skitbra! Är stolt över dej trots att jag inte känner dej.

Å bra tänk har du, detta kommer du fixa❣ 😀

Jag tänker varenda gång jag ska andas. Är det en vanlig form av ångest?

Alltså jag kände mig från jag var ca 12 år ensam, ignorerad och fånig. Jag hade inga vänner i min ålder i tonåren (och nu egentligen, eller typ två).

Det blev typ sedan att jag lät mig bli utnyttjad för att få umgås med någon överhuvudtaget som inte var mina föräldrar.

Är det någon som känner igen sig? Ensam = utnyttjad (sex)