Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Mår sådär.

Haft problematik med psykoser i några år.
Förlorat mina vänner.
Men ensam är stark, sägs det.

Känner skam, ånger och skuld.

Vem är jag?
Vad vill jag åstadkomma i mitt liv?
Vad vill jag göra?

Tappat det totalt. Vem fasen är man?

Men det är lite självförvållat. Droger och alkohol tog över i mitt liv och tillslut inlagd på psyket på grund av psykotiska problem.
Slutade ett tag och fick sedan tillbaka de ändå.

Får skylla mig själv. Känner jag.

Helt enkelt .

Chiao!

är i otroligt risigt skick i dag , värk , yrsel , och en hopplöshet från helvetet
detta blir en fin dag

orkar inte kämpa mer , orkar inte

Idag mår man faktiskt riktigt bra & det förtjänar jag verkligen. Mer utav såna dagar. Ett dåligt kapitel med en galen skitmänniska avslutat. Lite tragiskt dock att den individen har bristande självinsikt, mogenhet och ödmjukhet, konstigaste utav allt är dock att du ser dig själv som snäll då jag vet annat direkt och genom tankar/händelser du delat med dig utav, vilken hycklare. Det finns många killar där ute som fungerar bättre/är bättre än dig, medans du är konstig, självömkande, ibland otrevlig och tycker att en tjej ska lyda dig. Kliv ner från dina höga hästar asshole. Tackar dock för komplimangen om att man är den mest romantiska du har stött på.

Lycka till säger jag bara, ibland verkar jag bry mig om/lägga känslomässigt engagemang i fel personer (som inte uppskattar det & ger samma tillbaka) omtänksam som man är. Hoppas på flera sådana dagar då allt känns bra efter allt man varit med om.

Jag är värdelös och inkompetent

Det ska bli skönt när jag dör i framtiden, men samtidigt tråkigt att inte leva mer efter det.

Men tydligen var jag inte särskilt bra på livet!

Ju mer du håller på i säger sånt ju mer verklighet blir det av det. Självuppfyllande profetia.

Tror du världsrekordhållaren i höjdhopp hade som mantra att han va sämsta hopparen någonsin
?

Jag känner igen mig, även fast jag inte haft några psykoser, vad jag vet om. Dock lämnade jag allt vad ett normalt liv heter för länge sedan.

Skit i skammen, ånger och skuld. Det är enbart enormt destruktivt att älta sånt som varit. Tro mig. Jag vet dock också att det är enormt svårt att sluta med det. Jag har varit bra på det i många år men kan lättare avfärda skiten idag med att vifta bort det mentalt ''det där hände'' - Jaha? Det är irrelevant idag. Mycket är nog för att min själ sakta men säkert dött på vägen. Det känns ändå som ett annat liv så det är liksom skitsamma nu.

tungt i dag här

va en riktigt kall natt , och hungrig /yr

önskar blixten slog ner i huvudet , snälla

Mmm, i feel you. Det suger verkligen. Men man fortsätter vara glad och le mot folk falskt imorgon. Ska på arbetsintervju och kommer såklart vara glad, trevlig och skratta. Inombords mår man skit, men vad gör man inte för... ja vem fan vet längre.

Hur mår du då?

inte bra

Varför då?