Citat:
Ursprungligen postat av
Martian-Sand
Min flickvän sa åt mig i början att hon alltid har varit trogen. Att hon aldrig har gjort något bakom andras rygg. Igår så gjorde vi slut eftersom jag började kritisera henne över att hon inte är trovärdig, att hon ständigt ser sig själv som offerkotta och aldrig tänker på mitt perspektiv. Hon sa att allt jag sa var sant. Därefter erkände hon att hon var otrogen mot sitt tidigare ex och att hon har haft sex med olika män trots att hon tidigare sagt hon inte gjort något.
Hon bryr sig inte alls om mig känns det som, det enda hon bryr sig om är att jag kritiserat henne trots att hon gjort likadant mot mig.
Jag försöker reparera relationen men hon verkar obrydd eftersom jag kritiserade henne. Att hon ljugit för mig hela tiden är tydligen inget fel om, men att jag kritiserat henne, det är en dealbreaker.
Jag kommer förmodligen snart antingen gå till akutpsykiatrin eller ta mitt liv. Jag har ingen nu i mitt liv, ingen att prata med. Inga vänner, ingen familj, ingenting. Kommer snart göra något.
Hur tänker du när du gör slut på grund av bristande tillit, får veta att det är sämre ställt än vad hon gett sken av, och sedan försöker "reparera" relationen? Hur vill du ha det egentligen?
Om du känner att du behöver ta kontakt med psyk eller någon annan, typ jourhavande medmänniska eller liknande så tycker jag inte du ska tveka.
Du kommer kunna gå vidare ifrån detta och träffa någon ny som behandlar dig bättre, du lyckades ju träffa henne trots dina svårigheter som du beskriver i dina andra trådar, så då finns alltid möjligheten att träffa någon annan också.