26 och aldrig haft en flickvän.

Kortfattat så är jag en nolla som alltid varit mobbad i skolan. Jag valde ett vetenskapligt program på universitetet och har nu ett jobb. På mitt jobb finns i princip inga kvinnor i min avdelning.

Jag har aldrig kysst en tjej eller ens hållit i händerna. Jag undrar, "vart" är alla kvinnor? Hur kan man "fysiskt" träffa kvinnor?

Jag har inga konkreta intressen som jag sysslar med. Brukar variera mellan datorspel och vetenskap. Jag har inga incentiv att gå ut och vara bland folk. Jag har varit på krogen två gånger och tyckt att musiken var bra, annars inte haft kontakt med någon.

Jag har alltid haft en dålig relation till min mamma. På sätt och vis känner jag att jag vill ha en flickvän bara för att "ersätta" min mamma. Det låter knasigt, men jag tror jag har "mommy issues".

Vet inte längre vad jag ska göra. Kronisk ensamhet. Det lämnar aldrig mitt huvud. Jag har på allvar funderat på att ta mitt liv på grund av denna ensamhet. Jag vet inte ens ifall en flickvän är lösningen på frågan.

Man ska naturligtvis inte träffa partner i syfte att muntra upp sitt egna "tråkiga" liv (i brist på bättre ord). Syftet med att träffa en partner bör vara att man är nöjd med sitt liv och önskar att komplettera det egna livet genom att träffa någon att dela sitt liv med. Många gör misstaget att de är missnöjda med sitt liv men ändå går runt och jagar en partner, och då blir ju frågan hur man ska kunna locka en partner att dela sitt liv med om man inte ens själv är nöjd med sitt liv.

Kanske klyschigt det jag skriver ovan, men ändå sant.

Har du inga sociala mötesplatser där du kan träffa folk?

Vill du träffa en tjej spontant så är jobbet eller skolan ett bra alternativ.
Där hinner de avgöra vad du är för typ av kille och du hinner se vad de är för typ av tjejer.
Att träffa någon på t.ex. gatan, krogen eller på ett kafé är inte samma sak. Där är de av en anledning, att träffa någon specifik person eller för att vara själva.

Du bör heller inte vänta för länge, äldre personer tenderar att redan ha en partner eller etablera sig.

Träffar du en tjej som verkar intressant trots att du kanske bara råkar prata med dem på stationen så kan du alltid vara trevlig och spontan, du vet aldrig vem du träffar.

Fundera mer på om du är redo eller inte, du har påbörjat en självanalys.
Flickvän är inte lösningen på din känsla av att vara ensam, det är snarare någon du skall dela mycket tid med och då behöver du bygga det på något riktigt.

Jag har hört detta 100 gånger.

Problemet är att jag känner mig ensam 24/7. Bokstavligen varje dag. Det har varit så i minst 10 år i nuläget.

Okej, så det är inte lösningen på ensamhet. Men vad bör man göra ifall man varje dag känner sig ensam och att det har varit så i minst 10 år?

Kanske skaffa en social hobby? Vet inte.

Jag tror att du kommer skapa fler problem om du inte tar itu med problemen du redan har.
Ha tacksamhet för allt du har idag, inse att du inte kan ändra på det som har hänt och ge fan i att blanda in din mamma i det här. Ingen tjej vill vara din mamma. När det kommer till människor så får du samma värde som du ser hos dig själv. Det kan du ändra på.

Du skulle satsa på att lära dig dansa. Finns kurser. Sen kan du kolla nöjes sidorna och gå ut en lördagskväll och testa att bjuda upp en mogen kvinna. Hon kommer att bli smickrad av att bli uppbjuden av en yngre kille. Sen är det bra att hoppas på att få följa henne hem efter sista dansen eller stämma träff nästa lördag eller en fika någonstans. Du kommer att få erfarenhet och bli säkrare när det gäller att umgås med tjejer så kör på.

Om man redan känner sig ensam hela tiden så är ju lösningen att skaffa partner? Vad annars?

Jag förstår inte hur man ska lösa problemet med ensamhet utan att hitta någon.

Det finns en app som heter MeetUp där du kan hitta gruppaktiviteter att delta i, annars testa gå till en pubquiz eller liknande, kanske enklare träffa lite nytt folk med en bar inom räckhåll.
Ta dig an det som studerandet, lägg upp en plan med mål du ska uppnå och sen arbeta tills du är klar.

Vad du än gör ta INTE livet av dig, du är värd kärlek och är starkare än vad du ännu vet 🙏❤️

Är du den du vill vara? Jag menar inte i status, jobb, socialt liv, etc. Utan är du nöjd med dig själv i din personlighet? Den person du är i ditt jobb och i ditt sociala liv. Vad tillför du i dessa situationer med din personlighet?

Jag är en del av Katolska kyrkan, Sankta Eugenia församling i Stockholm för att vara mer specifik, och jag kan ofta erfara att det finns både dygdiga och vackra kvinnor i min omgivning.

Har testat MeetUp men i min stad om <100 000 verkar det helt dött.


Nej, jag är inte nöjd. I allmänhet så tänker jag inte på vem jag är. Lever lite animaliskt, bara gör mitt och that's it. Som en robot. Bortsett från att jag känner mig ensam 24/7.


Kan ju leta up kyrkor och se vad de gör. Har inga förhoppningar om att det kommer leda till någonting.