Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Det är okej att gilla psykfall. Jag tycker att normala män är tråkiga. Han ska helst vara lite plågad och konstnärlig. Ambitiös, ha för lite tid för mig så att jag får längta.

Känns som jag inte mått så bra av olika anledningar.
Det var ensamt så bytte miljö men känns som det blev värre. Så vet inte hur jag ska göra.

Hade till o med chansen för en kille var intresserad för ett tag sedan, men tog den inte och nu är det till o med försent för nu kommer jag inte lyckas nån gång istället.

jag har haft fungerande vardag ett tag nu. tack vare meds. och boende. nu känns det som att från flera olika håll kommer att rycka undan den fungerande vardagen. och när man bett om hjälp fått avslag. och nu avhysningsrisk. är fullkomligt övertgad om att det kommer bli konsekvenser från mitt håll. på vilket sätt vet jag dock inte i nuläget.

har iinget som helst umgänge lr vänner så har inget att förlora lr ta hänsyn till..

Det är aldrig försent gör vad du vill skit i andra.

Tänker om jag inte ens kunde lyckas ta mig ur ensamhet när jag var 22 hur ska jag då kunna lyckas vid nästan 30. Känns som omöjlig uppgift.
Så tänk om jag skulle träffa nån kille då skulle han ju fundera varför jag inte lyckats på så länge. Han skulle väl tycka det är konstigt.
Känns som det blir värre o värre och jag känner mig på gränsen att jag borde ge upp.

Skulle nog bli lättare att gå ur singellivet om du inte automatiskt ratade alla små/normalkukade i första urvalet. Vem vet, det kan ju finnas en pärla bland dem. Fattar inte riktigt hur man kan klaga på ensamhet då men men. Fast leta inte på flashan är mitt tips.
---------------

Tisdag var en jäkla tuff dag som tillbringades mest i sängen. Men nu hoppas jag att man är på rätt väg, och rätt musik hjälper så himla mycket. Jag vet att jag förtjänar bättre, jag behöver respektera mig själv först och främst och därmed gör ett val som är bäst för mig. Im at peace med beslutet.

Misslyckandet här igen som är på ca 5% av den nivån jag kunde varit på. Om jag hade pluggat färdig hade jag haft ca 7 år i arbetslivet efter det. Nu har jag istället totalt 12 år på helt meningslösa jobb utan framtid och med låg inkomst! Och det är ju fine med tanke på hur efterbliven och misslyckad jag är, men varför kunde jag inte ha gjort något vettigt med mitt liv? är detta den pappan jag vill vara till mina barn, och som sedan kommer leda till mindre möjligheter för dem i sin tur? Ja tydligen! Haha!

Man måste inte ha ett bra jobb och hög inkomst för att vara en bra pappa. Du verkar älska dina barn, det lyser igenom i dina inlägg. Och det är det enda viktiga.

att inte ge upp är lösningen , en dag händer det


topic , blir en ensam julhelg / 12 slaget här , skönt men ändå sorgligt tungt

Det händer inte en dag.

Det går inte, jag kan inte lösa det verkar det som.
..

Känns tungt att tänka på det och funderade en del på det imorse, så då blev man lite nere igen.

det händer när du minst anar , sluta leta och lev bara så brukar det lösa sej rätt fort
träffar du folk där ute i verkliga livet ?
om så är det ingen fara , det är när man gett upp och isolerar sej som det blir mörkt fort i sinnet .

topic , så o-fokuserad just nu så jag råkade skära mej i handen när jag slant med kniven för någon timme sedan , blodvite och droppande sull , tejpat ihop så gott det gick i alla fall