Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag tycker om mitt tråkjobb. Tycker om ordning och reda. Numrerade pärmar i olika färger, mappar med olika märkning, pappershögar sorterade efter datum. Alltid det nyaste först och allt har sin plats. Det gör mig avslappnad.

Förövrigt så går det bra. Med vardag och sådant där. Jag jobbar, promenerar, handlar, lagar mat, diskar, skriver och håller mig vaken till kvällen. Det är helt okej. Ett helt vanligt liv, precis som jag ville ha det när jag låg där på sjukhuset och storgrät över min egen hopplöshet. Över hur uppfuckad min situation var, på alla plan som finns. Det känns skönt att minnas det och känna att det var länge sedan.

Varför kommer jag tillbaka hit till flashback hela tiden? Vill bara lägga av med skiten och fokusera på livet istället. Varför sitta och snoka omkring och älta om saker jag ändå inte kan påverka eller bara ska ge fan i att bry mig om egentligen? Jag vet inte. Jag vet bara att jag är jävligt trött på mig själv och tänker bara passa på att be om ursäkt åt allt och alla jag förolämpat under min tid på flashback.

Nu räcker det. Jag lovar. Jag är klar med flashback nu. För min egen och andras skull. Adjö.

För att du är svag som alla andra här. Ska säga dig en sak, att av de normala människor jag har mött har ingen velat ha med Flashback att göra. Inte ens de normala rasisterna.

Känner samma som dig förutom att jag inte ber om ursäkt, det är alla idioter här som ska göra det isf.

Bli inte personen som ältar samma sak om och om igen, de är patetiska och få saker äcklar andra så mycket. Imorgon bla bla bla.

Med det sagt ska du vara snäll mot dig själv, du är inte ensam om stt vara en av de värdelösa, en av de kassa, en av dem som aldrig riktigt får vara med där det händer.

Styrkekramar

Vet du vad? Jag håller med dig. Jag äcklas utav mig själv och känner mig som ett patetiskt missfoster. Flashback är ett äckligt jävla gift. Ett spindelnät som hur man än försöker (om man är svag som jag) inte kan trassla sig ur. Gjort är gjort liksom. Kommer aldrig mer igen. Det jag skrivit här får jag ta på mig och skämmas över för resten av mitt liv.

Återigen vill jag bara be om ursäkt till allt och alla jag förolämpat, kränkt och hånat helt i onödan.

Förlåt.

För att du är svag som alla andra här. Ska säga dig en sak, att av de normala människor jag har mött har ingen velat ha med Flashback att göra. Inte ens de normala rasisterna.

Känner samma som dig förutom att jag inte ber om ursäkt, det är alla idioter här som ska göra det isf.

Bli inte personen som ältar samma sak om och om igen, de är patetiska och få saker äcklar andra så mycket. Imorgon bla bla bla.

Med det sagt ska du vara snäll mot dig själv, du är inte ensam om stt vara en av de värdelösa, en av de kassa, en av dem som aldrig riktigt får vara med där det händer.

Styrkekramar

Jag fick lågdos tjack (dex snabbverkande) halva mitt unga vuxna liv och det räddade mig men sen kom en ny läkare och plockade det utan anledning. Nu är jag pundare igen. Åtminstone i huvudet. Lider med dig dock. Körde på meth innan jag blev tjackmedicinerad och jävlar vilken skön effekt. Tur jag inte fastnade i skiten men tillgången var så där så det blev hederligt blomster för det mesta, och kokain iv. Var typ ostoppbar och impulsiv så hade det inte varit för medicinen hade jag varit död för länge sedan. Nu är jag out of control mentalt. Pallar inte ett riktigt återfall men om situationen kräver det så tar jag ett.

Jag hoppas du klarar av att sluta. Tycker inte eget bruk är polisens angelägenhet öht utan vårdens. Men det här landet kör sitt eget race likt Filippinerna i en västerländsk tappning. Jag kräks på Sveriges narkotikapolitik.

Sympati över att du inte kan knarka? Underlig fråga. Jag tycker mest synd om dig men om polisen kan rädda dig ur missbruk (tvivlar) så är det bra. Jag tror dock de flesta knarkare behöver substitut men det är dåligt på den fronten. Det är bara heroinister som är särskilt privilegierade i dagens samhälle.