Citat:
Innan jag försvinner helt. Känner igen mig i det. Kände mm. Blev behandlad som skit bara jö. Säger inte jag är så himla perfekt. Knappast. Gjorde fel själv. Men hade hoppats att saker skulle gå att lösa. Jag menar. Hade ju äntligen hittat "kärleken". Skit i kärleken. Ge den till dig själv i första hand. Misslyckas du. Lär dig det först. Annars blir det skit av allting och du kommer träffa på partners som bekräftar allt du inte vill nått mera nu. Oavsätt deras avsikter kommer du läsa in det. Det bara är så. Styrkekrama dig själv på kolmården.
Skriver av mig lite. Har mått fruktansvärt dåligt efter ett skitförhållande med en människa jag träffade för 3 år sedan. Vi började prata först på nätet/chat och det tog ganska länge jag och han träffades i verkligheten. Vi hade till och med en paus på 1,5 år och jag trodde inte jag skulle kontakta honom igen eftersom jag redan då tyckte att han var en jävla skitstövel och det var nåt skumt med hans ex och bla bla. Jag visste direkt att det var nåt med honom som inte stämde. Han kunde vara hur omtänksam och snäll och omhändertagande som helst, och sedan plötsligt slänga ur sig nåt hatfullt skit. Alltså jag förstod direkt att han hade nåt problem. Jag blir illamående, gråtfärdig och rädd allt på samma gång. Jag ignorerade mina känslor som sade att nåt var fel och bara fortsatte ha kontakt. Jag vet inte ens varför. Någonting där var så jäkla intressant och det fanns mycket som jag och han hade gemensamt och prata om. Nu i efterhand ifrågasätter jag i princip varenda sak han sagt och berättat till mig under åren och det är väldigt väldigt jobbigt. Skriver vidare sedan.....
