Citat:
Ursprungligen postat av
Cherrybeat
Sitter just nu vid datorn, plötsligt kommer nåt svart och svårt över mig... Tårar. Va fan. Jag tänker på hur förbannat ensam man är, när man alltid vaknar ensam, alltid äter ensam, alltid somnar ensam. Det känns så jävla tungt. Fan alltså.
Edit: Hormoner. Suck.

tänkte samma ungefär. därför jag gick hit.
jag vet inte hur ensam jag är egentligen. jag sitter inte inspärrad bakom tjock betong och min familj är här hur mycket jag än sliter dom isär.
men det är någonting mentalt som känns så oerhört ensamt just nu.
Mitt möte med Anni-Frid gjorde
mig bara mer förundrad och stum.
Det är bara jag själv som är bortskämd.
Min gräddfil är slut och nu åker jag på en väg som inte har asfalterats på 500 år.
Anni-Frid håller humöret uppe
jag klarar det inte själv
Anni-Frid är starkare än mig