Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Vet inte om det är kväller eller dager här orkar inte bry mig
Jag är är inte överens jag är mest förvirrad Om jag hade en binge
skulle det nog vara en Farbror Joakim binge högst upp på en kulle fast utan alla pengar då jag skulle få ont i huvvudet när jag dök ner i den tomma bingen. skulle kännas värre än en smäll
Det är illa och det kommer fortsätta vara illa...

När blir man lycklig? Kan man bli lycklig och nöjd över en längre period?
Innan ville jag ha flickvän. Nu när jag har flickvän vill jag ha mina gamla vänner.
Känns som att man aldrig kommer bli nöjd förrän man ger upp eller dör.

Mina vänner slutade höra av sig. Sedan slutade jag höra av mig. Nu har det gått så långt att vänskapen troligen är död. Vad är meningen med att skaffa nya vänner när de förr eller senare slutar höra av sig eller en själv gör det?
Vad fan är meningen...

Jag har inget jobb, inga vänner. Allt jag har är mina föräldrar och min flickvän som jag inte ens älskar.
Allt jag gör med mitt liv är att konsumera film, tv-serier och spel.

Man borde vara lycklig men som sagt är man någonsin lycklig och nöjd förutom när man var barn?

Klart du kan bli lycklig, alla kan bli lyckliga.

Prioritera din tid till nåt mer meningsfullt än bara TV-serier och spel? Hellre att du bär mer ångest och tristess i vardagen när du tar dig an nya utmaningar än bara deppar ihop och följer minsta motståndets lag. Att bära ångest lönar sig i längden då livet öppnar möjligheter för den som gör det. Man kan ha mycket ångest och vara väldigt lycklig samtidigt.

Vad är viktigast i livet? Vilka talanger och förmågor har du? Vad händer om du fattar ett beslut att från och med nu lägga all energi på att utveckla dom? Kan vara vad som helst, känn efter var du har dina passioner och vad som berör dig på djupet.

Jahopp, då var det kväller, mulet o kulet o ovaggad hoppar en ensam ner i bingen, von Ankas eller ej.

Sov gott vänner! På återhörande.

PS: skön låt nån postade här tidigare, men länken försvann visst. Fattar ej varför så många inlägg raderas.

Vet inte riktigt vad det skulle vara. Visst träna hade varit jättebra men det kan jag inte fulla tiden med men borde absolut börja. Har inte riktigt energin till det, intalar jag mig iaf.

Vet inte vad jag prioriterar i livet. Bekvämligheter och frihet är väl det som funnits nära till hands länge.
Jag har inte så många talanger och färdigheter.
Det är väl främst basiska till mellan datorkunskap som felsökning, installation osv.
Är väl duktig på Engelska med.

Inte mycket som berör mig längre. Det är väl djur då och andra människors lidande/problem.

Mitt största problem är att jag är fast i systemet.
Jag kunde inte ta mina studier på allvar och engagera mig. Så nu kan jag inte studera vidare om jag inte studerar utan bidrag i några månader och det täcker inte min ekonomi. Jag vet inte ens vad jag skulle och borde satsa på om det gick att lösa..

Känner mig som en fibrotant. Varenda rörelse gör ont. Musklerna drar ihop sig och är konstant spända. Huvudet värker från morgon till kväll och aptiten är ungefär noll. Undernärd och frusen. Nä fy fan.. Alvedon kanske vore något? Och ett varmt bad.

Förstår inte hur det kan göra så ont att ligga på sidan i sängen eller att mjuka strumpor kan kännas som om foten ska trilla av och jeansen försöker pressa ihjäl mig. Ännu värre är det med skor. Fy i hela helvetet..

Älskar att gnälla. Skitkul är det. Springer det ut en naken sak på stan och skriker av smärta är det högst troligt jag så var snäll mot mig. Jag tycker att jag är värd det som plikttroget slutar med läkemedel som har potential att fortsätta ge mig ett värdigt liv.

Faaan vet inte vad man ska göra, bara pluggar det finns inget mer? Fattar inte? Jag gillar det men själv livet känna så som det gör, att vad är poängen, varför finns man, bara göra uppgifter, vardags saker, som att städa, hela tiden bara göra saker och det gäller att hinna/orka allt och de gör jag men varför.
Bra att prata med psykolog som säger -man ska inte ifrågasätta syftet, inte tänka så mkt, om man gör mkt saker så mår man bra.
Fattar inte detta hon bara säger emot mig istället för att förstå problemet.
Vad ska man göra egentligen som är det man gillar, själva poängen
Att nå fram till något man ville

Jag förstår inte så mycket av vad du skriver typ men jag vet exakt hur du känner efter nästan varje ord. Jättebra för mig som har dyslexi.

Ja det är bra med de här smilisarna man kan uttrycka mycket med dem
de är nästan som en bild och "en bild säger mer än tusen ord" så redan nu kan man säga att jag har sagt
mer än 4040 ord till dig fast du kanske bara förstår cirka 4025 av dem på grund av din dyslexi
Tyvärr blev mitt sista inlägg borttaget men jag hade med en låt i den, det är en ny låt och det är en massa apor i den. Det är väl en sån där onehit som bra är känd i några veckor
men jag brukar fastna lite för sånna låtar också Här är den 🐒 🌴 🐵

Den där låten är helt ok. Har nog bara hört den någon enstaka gång. Ja, du är bra på att uttrycka dig. Skulle jag göra smileys i texten skulle de bli malplacerade då jag inte vet vad jag känner på grund av litiumet.

Jag vill ha litium men får inte tag på det
har till och med frågat i en batteriaffär om de hade batterier som jag kunde slicka på
Funkar det bra för dig litium förutom att du inte vet vad du känner?

Jag vet nog inte riktigt heller vad jag känner
Men innan jag sätter ut en smilie här tänker jag "sätt ut en smilie --> vad känner jag om det jag just skrivit?"

Litiumet borde funka mot maniskhet? Jag känner nog en viss maniskhet ibland tror jag.
Jag tror det eftersom "Jag vet nog inte riktigt heller vad jag känner"

Tror litium är bra.

Tänker jämt på tre saker när jag hör litium. Vill ha piller. Batterier. Och lithium låten.

Ja, du är bra på att uttrycka dig.
Tack för att du tycker det Men jag vet inte överlag känns de lite malplaserade för mig med
Ska eventuellt försöka få ut dom bättre, jag kanske lär mig Ser ju lite bättre ut nu, tror jag <--två ovanför varandra ser dumt ut)

Vet inte något om dina problem men litium hjälper mot toppar och dalar för mig. Jag har sk. blandade episoder och det biter på dem med. Förut var jag uppskruvad och deppig på samma gång i perioder ihop med paranoia så försökte alltid döda mig med olika sätt eller så blev jag aggressiv mot folk. Givetvis blev jag lätt provocerad men agerade lite för mycket med våld osv. Det går bättre idag. Det är lätt att få utskrivet tycker jag. Jag åt upp alla bensodiazepiner och pissade ner golvet på akuten och försökte rymma med droppet. Sen frågade jag om litium och fick det. Nej, jag frågade nog inte. Det var väl mer som ett krav från min sida. Ibland är man sin egen bästa läkare.

Jag trodde du menade lithium med Evanescence. Den är bra. Är inte så inne på Nirvana.

Finns litiumorotat eller något sådant i USA har jag för mig. I typ 5 mg tabletter tror jag. Kanske kan beställas någonstans? Är osäker men hört talats om det men det jobbiga är väl att det känns viktigt att veta att litiumet inte skadar njurar och sköldkörtel så det är nog bäst att kräva det av en läkare.

Ja, jag fastnar väldigt, väldigt hårt i saker och det sitter fast länge sen släpper det och kommer något nytt.
Svårt att säga om det är sånt jag behöver litium mot men någon form av maniskhet är det i alla fall.
Det både stämmer och inte stämmer.

Överlag är jag "normal paranoid" (alltså paranoid över all övervakning och snutar och sånt) fast har varit gräns psykotisk och då var paranoijan ganska illa.

Vill inte ha njurproblem eller sköldkörtelproblem.
Man blir att dricka mycket vatten av litium, en släkting hade det, dog av det till och med.

Jag är så nojjig så jag vågar inte ens skicka efter litiumorotat och prova att äta det fast jag tror det funkar.
Men tack för tipset.

Kan typ två av Evanescence och Lithium är inte en av dem. Kan en massa med Nirvana.

Maskinisten har gjort en Litium också
men Maskinistens enda jag kan är Robotar det är grym text i den, man känner igen sig.