Den stora samlingstråden om besvärliga grannar

Hur då ta upp? Ska jag be dem bygga om huset?

Helt förtvivlad över grannar som nu drivit mig till mitt första officiella psykbryt. Vi bor i ett i övrigt lugnt villaområde, men för några år sedan flyttade det in en barnfamilj bredvid. Från dag ett har de skrikigt och väsnats nåt så inihelvete, speciellt det yngsta barnet. Min sambo har hela tiden sagt att det kommer att bli bättre när barnen blir äldre, men den yngsta är nu sex-sju år och jag har tappat hoppet. Vi letar efter en annan bostad, i princip på grund av grannarna.

När första fina dagarna med uteväder kom i påskas och samtidigt som man blir glad är man ledsen, eftersom det är så påfrestande med detta obligatoriska skrikande utomhus. I veckan kom nästa omgång uteväder och givetvis firar de det med sitt non-stop vrålande. Jag var så förtvivlad att jag bara grät och svor, och sa till sambon att jag kommer flytta till mina föräldrar i sommar. Dagen därpå satt jag på altanen och grät igen, ackompanjerad av deras oväsen. Vi bestämde oss för att åka och köpa glass, för att vända dagen till något positivt.

I butiken kom en dryg småbarnsfarsa och trängde sig förbi i frysavdelningen med sin gallskrikande unge och sävligt plockade runt. Jag öppnade frysdörren till fisken, eftersom det kändes dumt att stå bortträngd i ett hörn. Ungen vrålar nu efter glass, men pappan säger bara "det här förstår du inte" och ungen dras vrålande iväg mot kassan.

Ser mig själv slänga igen frysfiskdörren med en fet smäll och rycker åt mig ett paket random glass. Smäller igen även denna och skakar av ilska. Betalar och går ut. Sätter mig i bilen och slår igen dörren. Tittar upp och den jävla farsan sitter nu på bakluckeflaket till sin SUV-liknande dyra minibuss och äter glass med avfödan. Han hade alltså köpt glass, men inte ens brytt sig om att visa ungen, utan lät skrikandet pågå i butiken, för småbarn och föräldrar har ju all rätt i världen att göra så.

Han är därpå tyken mot en tjej som parkerar mitt emot hans saliga skara, för de äter ju glass och hon borde fatta att man inte parkerar bredvid. Mitt raseri blir både rött och svart. Min sambo kommer tillbaka från annat håll och jag startar då bilen, använder min annars outnyttjade tuta, ser dem glo och gör då "fuck off" med fingret. Gasar iväg och skriker något genom fönstret.

Sambon blir blek och vet inte vad som händer. Kör hem storgråtande över mitt utbrott, för jag är sanslöst försynt annars. Kliver ur bilen och hör... jovisst... vrålgrannarna. Mina tankar surrar kring sånt som hör hemma i ABoK-tråden. Hatar dem så vitglödgat att jag är tacksam över att det nu är kallt ute så jag inte är utomhus och snappar igen när jag hör dem. Det har gått några dagar och jag har ångest över hur jag betedde mig och är inte är ett dugg stabil - hör jag dem igen vet jag inte vad som händer. Alla dessa somrar man suttit med hörselskydd som inte hjälpt. Sorg och frustration över de hundratals gånger jag givit upp och gått in, stängt dörrar och fönster för att få lite ro.

Alltså, min fråga är - vad fan ska jag göra? Ska jag lämna min medellöse sambo och bo hos mina sextioåriga föräldrar, eller riskera att jag får ett totalt bryt? Är det normalt att grannar är såhär? Varför är man bara en intolerant gnällkärring om man tycker det är jobbigt? Vi flyttade ifrån vårt förra boende av samma orsak och den morsan hotade göra illa våra katter första och enda gången vi tog ifrågasatte allt oväsen. Katterna är mitt allt och orsaken till att jag inte vågar säga ifrån. Bara skakar när jag skriver, förlåt att det blivit en vägg av text, men jag är så förtvivlad. Vill bara gå och dränka mig.

Bollstudsning tillhör ju att barn leker. Det är till 100% vardagligt ljud om det inte pågår i timmtal.

Om man bor i stor lägenhet med många rum kan det vara ljud som är ok, men inte om man bor i en 1:a eller 2:a.

Så om jag bor i en femma är det okej att grannarna väsnas, men inte om jag har en etta?

Varför skulle det skilja?

Om man bor i större lägenhet så finns det fler rum att leka i och där ljuden inte hörs precis ovanför eller under grannen. Bor du däremot i en liten 1:a eller 2:a så har du de störande ljuden närmare och hörs därför mer. Skillnaden är att i små lägenheter är du begränsad att slippa höra bollspel eller cykelljud från grannen än i en större lägenhet.

Ah, du tänkte att man kan flytta sovrummet från dag till dag, beroende på var det förekommer störande ljud.

Har du tips på enkelt flyttbar dubbelsäng med sängbord och storbilds-teve?

Ah, du tänkte att man kan flytta sovrummet från dag till dag, beroende på var det förekommer störande ljud.

Har du tips på enkelt flyttbar dubbelsäng med sängbord och storbilds-teve?

Du väljer att missförstå, trist.

Menade du inte att man med en stor lägenhet kan välja det rum det väsnas minst i?

Du kan välja att ha vardagsrummet som sovrum och tvärtom t.ex.

Förstår vad du menar, men tycker du att det är rimligt att man ska sova i vardagsrummet för att grannarna stökar?
Och ha barnkammaren i garderoben?

Bor man i en femma är det väl inte ovanligt att man är en familj, med ett par-tre barn. Man kan inte flytta runt hur som helst. Någon lär behöva bo i det sovrummet där det hörs mest.