Den stora samlingstråden om besvärliga grannar

Ja kan tänka mig det! Det var jag och 3 till grannar som gick och knackade på hos henne den natten. Hon är relativt nyinflyttad och kände säkert inte igen alla och blev kanske lite rädd. Ska nog gå bättre att prata med hyresvärden. Det får nog ett lyckligt slut tillslut!

Helt förtvivlad över grannar som nu drivit mig till mitt första officiella psykbryt. Vi bor i ett i övrigt lugnt villaområde, men för några år sedan flyttade det in en barnfamilj bredvid. Från dag ett har de skrikigt och väsnats nåt så inihelvete, speciellt det yngsta barnet. Min sambo har hela tiden sagt att det kommer att bli bättre när barnen blir äldre, men den yngsta är nu sex-sju år och jag har tappat hoppet. Vi letar efter en annan bostad, i princip på grund av grannarna.

När första fina dagarna med uteväder kom i påskas och samtidigt som man blir glad är man ledsen, eftersom det är så påfrestande med detta obligatoriska skrikande utomhus. I veckan kom nästa omgång uteväder och givetvis firar de det med sitt non-stop vrålande. Jag var så förtvivlad att jag bara grät och svor, och sa till sambon att jag kommer flytta till mina föräldrar i sommar. Dagen därpå satt jag på altanen och grät igen, ackompanjerad av deras oväsen. Vi bestämde oss för att åka och köpa glass, för att vända dagen till något positivt.

I butiken kom en dryg småbarnsfarsa och trängde sig förbi i frysavdelningen med sin gallskrikande unge och sävligt plockade runt. Jag öppnade frysdörren till fisken, eftersom det kändes dumt att stå bortträngd i ett hörn. Ungen vrålar nu efter glass, men pappan säger bara "det här förstår du inte" och ungen dras vrålande iväg mot kassan.

Ser mig själv slänga igen frysfiskdörren med en fet smäll och rycker åt mig ett paket random glass. Smäller igen även denna och skakar av ilska. Betalar och går ut. Sätter mig i bilen och slår igen dörren. Tittar upp och den jävla farsan sitter nu på bakluckeflaket till sin SUV-liknande dyra minibuss och äter glass med avfödan. Han hade alltså köpt glass, men inte ens brytt sig om att visa ungen, utan lät skrikandet pågå i butiken, för småbarn och föräldrar har ju all rätt i världen att göra så.

Han är därpå tyken mot en tjej som parkerar mitt emot hans saliga skara, för de äter ju glass och hon borde fatta att man inte parkerar bredvid. Mitt raseri blir både rött och svart. Min sambo kommer tillbaka från annat håll och jag startar då bilen, använder min annars outnyttjade tuta, ser dem glo och gör då "fuck off" med fingret. Gasar iväg och skriker något genom fönstret.

Sambon blir blek och vet inte vad som händer. Kör hem storgråtande över mitt utbrott, för jag är sanslöst försynt annars. Kliver ur bilen och hör... jovisst... vrålgrannarna. Mina tankar surrar kring sånt som hör hemma i ABoK-tråden. Hatar dem så vitglödgat att jag är tacksam över att det nu är kallt ute så jag inte är utomhus och snappar igen när jag hör dem. Det har gått några dagar och jag har ångest över hur jag betedde mig och är inte är ett dugg stabil - hör jag dem igen vet jag inte vad som händer. Alla dessa somrar man suttit med hörselskydd som inte hjälpt. Sorg och frustration över de hundratals gånger jag givit upp och gått in, stängt dörrar och fönster för att få lite ro.

Alltså, min fråga är - vad fan ska jag göra? Ska jag lämna min medellöse sambo och bo hos mina sextioåriga föräldrar, eller riskera att jag får ett totalt bryt? Är det normalt att grannar är såhär? Varför är man bara en intolerant gnällkärring om man tycker det är jobbigt? Vi flyttade ifrån vårt förra boende av samma orsak och den morsan hotade göra illa våra katter första och enda gången vi tog ifrågasatte allt oväsen. Katterna är mitt allt och orsaken till att jag inte vågar säga ifrån. Bara skakar när jag skriver, förlåt att det blivit en vägg av text, men jag är så förtvivlad. Vill bara gå och dränka mig.

det är bara att spela på, ett digitalt trumset låter ingenting eller ytterst lite, hade jag varit dig så kontakta hyresvärden och prata med dom om att han leker polis och dylikt i huset, så gjorde jag och vips så är allt riktigt lugnt omkring här nu för tiden.

Ta kontakt med hyresvärden alternativt föreningen om det är i en bostadsrätt du bor i och förklara att barnfamiljen lever rövare, det kan vara ide att först snacka med dina andra grannar och se om även de störs så att även de kan prata med hyresvärd/föreningen det tar mer skruv om man är flera som klagar än om det är bara en person.

Men i första hand kanske ni ska försöka snacka med grannen och förklara läget fast det kanske ej är lönt i detta fall?

Uppföljning... öppnade altandörren och kände att det var så milt att man kan vara ute. Tog tre sekunder innan deras vrålande hördes, eftersom de aldrig är tysta en hel minut i sträck. Ännu en dag då man stänger dörren och ser på solen genom fönstret. Datarummets fönster vetter bort från dem och jag hör ändå ungarnas MAMMA MAMMA MAMMA MAMMA (gånger tjugo) HAN RETAS SKRIK VRÅL SKRIK SKRIK SKRIK VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL

Tar på mig hörlurarna och lyssnar på musik. Det är inte ett dugg njutbart att lyssna på musik när man gör det bara för att slippa annat oväsen. Stirrar tomt på skärmen och lyssnar på Amy MacDonald. Jag är lugn. Jag är alldeles lugn.

Känner igen det där. Hände titt som tätt medan jag fortfarande bodde hemma, jävla WT ungar som vrålade allt vad de kunde i sin trädgård 10-15 meter från vår altan. Fick nog en dag och öppnade altandörren och vrålade "HÅLL KÄFT" allt vad jag kunde (borde ha hörts i hela området), sen var det tyst iaf tills jag flyttade hemifrån ca 1 år senare.

men gå och knacka på och be dem hålla tyst eller skicka ett anonymt brev om du inte vågar

Tack för era svar. Det är den fullkomligt naturliga reaktionen att försöka ta försiktig kontakt med dem. Har inte vågat ens lägga en anonym lapp i deras brevlåda. De har båda arbete som visar att kan bete sig normalt i vardagslivet. Tror hon är lärarinna eller något... undrar vilken pli det är på de ungarna.

Fick idag veta att min sambo skrivit brev till pappan om den olidliga situationen. Mamman väckte mig med att knacka på och säga "jag känner redan till det". Fy fan att vakna av den rösten. De pratade ett tag. Sambon vill hålla mig utanför för att jag inte ska må ännu sämre. De har tidigare satt upp en skylt på min tomt utan att fråga som det står "Lekande barn kör sakta" på. Den ställde de upp mot en stor plåtkruka bredvid min bil. Det är mycket problem med vandalisering i området och jag blev helt vansinnig över att de ställde skit vid bilen på MIN tomt som någon kan få för sig att kasta i vindrutan. För några veckor sedan skar någon sönder mitt bildäck, så jag har fått nog av vandalism. Tog jord ur krukan och skrev över "Lekande" så det nu står "Skrikande barn kör sakta".

Sambon och jag har redan haft ett gräl idag och det är ingen rolig situation här hemma. Han ropade in mig när jag just sparkat omkull krukan och jag fick en avhyvling. Han vet inte att jag skickade ett mail till pappan med länken till mitt inlägg här och jag har fet ångest. Pga risken att bli outad kommer jag att döda detta konto och eventuellt skaffa ett nytt.

Jag är fullkomligt medveten om att detta kan moddas bort, eftersom man inte bör posta uppföljningar, men jag kan säga att den här situationen önskar jag inte min värsta ovän. Har sovit piss i snart två veckor och orkar inte med. Var försiktiga med att ta kontakt med grannarna och tänk igenom huruvida du är beredd att ta fighten. Om du som jag har svår depression med suicidförsök, hör med vänner och familj om du kan bo där ett tag om det eskalerar. Fly bort eller dränka sig, sak samma när man mår såhär.

Nu har det tagit hus i helvete... pappan ringde och sa att de ska tala med oss båda. Min sambo är skitförbannad och vi kanske måste skiljas efter 14 år ihop för jag orkar inte med att vi som aldrig bråkar nu har den värsta krisen någonsin. Kan inte vara inne, kan inte vara utomhus. Har inga vänner och ingen att prata med. FÖrlåt att jag postar i tråden, men ni är de enda jag vänt mig till. Skakar och gråter. Sambon säger att han omgående drar härifrån för han orkar inte heller.

Jag kunde skrivet en ny tråd om jag orkat ta reda på hur, men den enda känsla jag har inom mig är hat just nu. Då försvinner väll logiken. Jag tar emot vilket jäkla förslag som helst gällande mitt problem.

Jag bor i studentlägenhet med 2 stycken killar. Jag har bott här 2.5 år så folk har kommit och gått. Jag har aldrig haft problem med någon som bott här, men vid detta årets början fick jag självaste djävulen boende vägg i vägg. En muslim från Pakistan som lämnar toasittsen blöt med rövhår på varje gång han varit där, som lämnar golvet blött efter han duschat, som ljuger och snor grejer. Ja ni skulle bara se alla bilder jag tagit på hur det ser ut här. Han ställer rå kyckling framme i en vecka. Han kan tom ställa den i kylen så den rinner ner över mina grejer. I sitt skåp i köket kan man finna insekter som börjat krypa efter hans möglade morötter eller potatis. En bit i från ligger hans tandborste.

Istället för att diska så återanvänder han kastruller om och om och om igen och har den föregående rätten som krydda så att säga. 2 gånger på raken har han försökt ta ut en tallrik med pommes från ugnen, tappat tallriken och inte plockat upp efter sig. När han spillt vätska från den råa kyckling över golvet så istället för att torka upp har han smetat ut det bara.

Jagoch min granne fick tidigt börja plocka in våra bestick talltikar etc på rummet för han bara tog dem och antingen försvann de eller så var de i ett vidrigt skick.


Vi har pratat med honom om sakerna och han bara förnekat. Kalmarhem har varit och tittat här vilket lett till krismöten, men det är ju inte lätt att vräka folk. På sistone har det blivet än värre. Nu har han snott mina glasögon och min cykel. Jag har fått plocka in allt jag äger i mitt eget rum. Kläder, mat allt på mitt rum. Jag måste låsa om jag så ska på toaletten. Vad gäller toaletten måste man ju ha rengöringsspray med sig in varje gång och toapapper kan man itne ha där inne för det har visat sig hamna bajs på det. Jag håller på att bli fullständigt galen av hat mot denna värdelösa smutssiga människa. Jag kan inte sova utan att först fantisera kring ett nytt sätt att tortera honom på varje natt. Hade jag varit en våldsam människa i grunden hade det brustit för länge sedan, men jag är rädd att snart brister det för mig. När han tar glasögonen då går han över alla gränser som kan tänkas existera.

Vad planerar jag just nu. Sno allt som går för honom och säga när han frågar.. nej jag vet faktiskt inte, men du jag fick en galen ide. Jag har också blivet av med grejer på sistone. Tror du inte att om jag t.e.x. fick tillbaka mina glasögon och min cykel så skulle säkert dina grejer också dyka upp?

Respons tack

/Livet suger så hårt

Ni måste hjälpa mig! läs mina 2 inlägg. Grannarna skickade polisen på mig när de läst det. DE SKICKADE POLISEN. De hade utskrifter där det stod att jag skrivit att jag ska våldta, döda, och en massa annat hemskt. Polisen skulle gripa mig för olaga hot. Om grannarna sagt något innan att polisen skulle komma, kunde de ha vetat att jag då sedan länge satt i bilen och storgråtande åkte 20 mil till mina föräldrar. Jag förstår ingenting.. Polisen skulle de omdirigera för att förhöra/gripa mig.

De hade utskrifter där det står att jag skickat mail om att våldta, döda deras barn. Detta är komplett lögn eller så tolkar de mina förtvivlade inlägg som primärt ett sätt att sätta dit mig för att jag sa att det är jobbigt när de skriker.

Precis, detta är ju helt sjukt. Vad i helvete liksom.

Är faktiskt ganska nyfiken på detta fenomen eftersom att jag inte förstår vad som driver en människa till att göra detta.