Citat:
Ursprungligen postat av banco
Flåt, jag vill inte göra någon ledsen eller nåt. Men när jag läser denna tråd så känner jag mig illa till mods. Det blir som i nästan alla diskussioner med religösa människor, frågor ställs och inpluggade svar kommer ut... eller "det står här" osv.... jag tycker det bara känns sorgligt.
Diskuterar man ett ämne så försöker åtminstone jag att framföra det som Scientologin står för. Samma sak gäller i många trådar där folk skickar 150 meter länkar till olika sidor för att hänvisa till vad någon annan säger. Tycker det är lika fanatiskt att enbart sitta och leta efter saker som är fel med Scientologin då detta oftast ändå bara styrs av att att någon debattör anser att han har rätt i sina åsikter och att dessa länkar BEVISAR att så också är fallet. På så sätt är väl alla fanatiska när dom hävdar att deras bild är den rätta eller?
Citat:
Jag blir rädd av fanatismen och den totala övertygelsen om att just jag har rätt, min religion är den ända sanna, vilket alla religiösa givetvis tycker.
Jag har aldrig funnit nån poäng med att hävda för andra vad som är rätt för dom, jag kan säga min åsikt såsom jag upplever något men det gör inte mig till en fanatiker som inte kan tänka själv. Tvärtom är jag i regel stenhård i min granskning av ny kunskap och det innebär att jag också kollar upp om det jag läser tillför något i mitt liv. Gör det inte det så förkastar jag det. Dessutom så finns det oerhört mycket kunskap att ta del av och jag låser inte mig till att Scientologin skulle ha svaret på precis alla frågor i livet som jag behöver få besvarade.
Citat:
Jag som icketroende kan i alla falla acceptera att det är möjligt att det finns en gud men det är också möjligt att det inte finns någon gud. Den kritiska andan som alla människor har/har haft, har lixom suddats ut och helt plötsligt kan man tro på vad som helst.
På vad som helst? JAg tror inte på vad som helst, jag tro på saker som visar sig fungera för mig och som utökar min kunskap att deala med livet. Scientologin sysslar väldigt lite med att man ska tro utan deras lära bygger på att människor ska ha användning av deras kunskap och sen ha nytta av det i sitt eget liv.Om man upplever att ens gitarrsolon lät bättre genom att man studerade gitarrspel och genom det lärt sig att man ska dämpa de strängar man inte spelar på och samtidigt trycka på lite vibrato på tonerna så handlar inte det om att man tror på något utan att man själv
upplever förbättringar. Svårare än så är det inte.Om vi inte snackar om ren poesi så ska ju den kunskap man lär sig kunna utmynna i en större förmåga att uträtta något om det så gäller att meka med cykeln eller att känna sig mer bekväm när man pratar med andra människor.
Citat:
Det är verkligen inte konstigt att man man mår bättre när man går med i en religion, äntligen får man tillhöra något, påverka något och känna att man betyder nåt, det vill väl alla. Jag misstänker att de flesta som går med i någon grupp, oavsett vad för grupp, känner sig väldigt mycket lyckligare, då de får tillhöra en gemenskap.
Håller med dig i din beskrivning.Utanförskap gör sällan någon lycklig.
Citat:
Och ja är inte särskilt påläst på just scientologin men det skriker ju sekt om det hela, om det inte skulle vart några pengar inblandade hade det vart intressantare.
Om allt som var bra automatiskt skulle delas ut gratis till alla medborgare så förutsätter ju det att de som jobbar med att leverera det inte ska få någon lön och att alla omkostnader ska betalas ur egen ficka.Alternativet blir att Staten ska finansiera det och så är det inte med Scientologin. Så menar du att bara för att man tar betalt för sina tjänster så är man en sekt? Är det bara för att det handlar om en livsfilosi och inte en plasma tv? Så om en person betalar 40 000 för en mega tv så är det ok men inte för saker som kan ge honom mer livskvalite? Är det mindre sektlikt att sälja cigaretter som man vet faktiskt dödar människor? Förstår inte riktigt detta resonemang tyvärr.