Citat:
Exakt. Människor som går med i Scientologikyrkan gör det sällan pga att de är "dumma i huvudet", utan för att de är naiva idealister som tror att de funnit den enda vägen till en bättre framtid för sig själva och resten av världen. De som ansluter sig är i regel under 25 och saknar viktiga insikter som bara kan uppnås genom utbildning och livserfarenhet. Att diskutera läran och dess bakgrund samt att visa att det finns bättre alternativ är därför viktigt.
Ursprungligen postat av alchemilla
Jag tror att väldigt få av människorna som är med i sekten är dumma i huvudet. Däremot är själva organisationen uppenbarligen helt sjuk. Jag har haft att göra med tre scientologer på nära håll och två var snälla och fina människor som verkligen genuint trodde på att de kunde hjälpa människor med sina metoder. Den tredje var lite halvpuckad. Var och en av dem hade starka personliga skäl att hamna i denna scientologisoppa. Om man vet hur dom hade haft det och vilken situation de befanns sig i när de blev rekryterade, så inser man värdet i t.ex. att ha en universitetsutbildning där man fått lära sig tänka kritiskt. Den utbildningen har nog räddat många från att hamna i liknande otäcka sammanhang. Man ska inte vara så kaxig, när man inte vet hur andra människors livssituation har sett ut. Vem vet var man hade hamnat själv under liknande omständigheter?
Sen det här med om det går att diskutera med dem? Ja, det gör det. I alla fall med dem jag har träffat. Om man är ensam med dem och om man har en ömsesidig respekt (tycker om varandra). Jag har även diskuterat med folk som varit med i Livets Ord (en annan sekt, i min mening) på samma sätt: Om man inte är ute efter att bara diskutera och munhuggas (och motparten inte heller är det) utan men verkligen vill prata, så går det. Både med Livetsordare och Scientologerna tycker jag bästa approachen var att lyssna och sen be dem tänka själva om vad det dom just har sagt verkligen innebär. Be dem bilda sig en egen åsikt. I sin egen takt. Den kommer efter ett tag (jag skulle dock inte testa detta på t.ex. Åke Green, eftersom jag inte gillar karln).
Tänk dig själv att upptäcka att allt du trott på bara är en enda stor soppa av lögner. Tänkt dig själv att upptäcka att du trott att du gjort gott, medan du i själva verket gjort illa. Och tänk dig själv att i det läget få höra att du är dum i huvudet och en idiot. Hur skulle du reagera? Stänga av och falla in i den gamla trallen med inövade argument som du fått lära dig? Eller, om du är mer "ostadig", kanske till och med hoppa i sjön? Vem vet, du kanske till och med räddar ett liv genom att var mer försiktig med att döma och håna, men ända vara tydlig med vad du tycker och tänker? Ute i levande livet, menar jag alltså (detta är flashback och jag har konstaterat att inte alla bryr sig om sånt här, men en del bryr sig ju åtminstone - dessutom kan man inte diskutera på det sättet jag skriver om ovan på ett internetforum, utan det måste ske irl)
Sen det här med om det går att diskutera med dem? Ja, det gör det. I alla fall med dem jag har träffat. Om man är ensam med dem och om man har en ömsesidig respekt (tycker om varandra). Jag har även diskuterat med folk som varit med i Livets Ord (en annan sekt, i min mening) på samma sätt: Om man inte är ute efter att bara diskutera och munhuggas (och motparten inte heller är det) utan men verkligen vill prata, så går det. Både med Livetsordare och Scientologerna tycker jag bästa approachen var att lyssna och sen be dem tänka själva om vad det dom just har sagt verkligen innebär. Be dem bilda sig en egen åsikt. I sin egen takt. Den kommer efter ett tag (jag skulle dock inte testa detta på t.ex. Åke Green, eftersom jag inte gillar karln).
Tänk dig själv att upptäcka att allt du trott på bara är en enda stor soppa av lögner. Tänkt dig själv att upptäcka att du trott att du gjort gott, medan du i själva verket gjort illa. Och tänk dig själv att i det läget få höra att du är dum i huvudet och en idiot. Hur skulle du reagera? Stänga av och falla in i den gamla trallen med inövade argument som du fått lära dig? Eller, om du är mer "ostadig", kanske till och med hoppa i sjön? Vem vet, du kanske till och med räddar ett liv genom att var mer försiktig med att döma och håna, men ända vara tydlig med vad du tycker och tänker? Ute i levande livet, menar jag alltså (detta är flashback och jag har konstaterat att inte alla bryr sig om sånt här, men en del bryr sig ju åtminstone - dessutom kan man inte diskutera på det sättet jag skriver om ovan på ett internetforum, utan det måste ske irl)
