Citat:
Ursprungligen postat av noksocaw
Hur fan blir man clear och vad fan är clear??
Clear är man när nålen på e-mätaren ("lögndetektorn") står still under de där "frågestunderna" som scientologerna håller med medlemmar och folk. Du sitter alltså vid ett bord med en scientolog, som ställer frågor till dig, samtidigt som du har handen på en e-mätare, vilken genom dina fingrar registrerar någon slags förändringar i ditt blodtryck, eller liknande. Nålen på mätaren ska stå still när du svarar ärligt och eftertänksamt på frågorna. Då är du clear (ni som kan terminologin och förstår vad jag skriver om får gärna "översätta" till bättre valda ord).
Citat:
Ursprungligen postat av Golachab
Priset för att nå clear varierar oerhört från individ till individ. Det beror på hur pass "skadad du är (abberrerad i scientologitermer). Det fixas med auditering och olika rundowns. Drug rundown då du bastar 5 ggr per dag, motionerar och äter hiskeliga mängder med vitaminer är en sak som måste göras och sist jag såg pris på den var det 28.000 kronor. Att auditera och betala för sig för att nå clear sägs kosta upp till 300.000. Mer om du är svårt abbererad.
Jag har blivit hemma-auditerad av en scientolog en enda gång. Efter frågor och påpekanden från mig om att det kändes fånigt gick jag ändå med på att hålla fingrarna på den där manicken en stund, medan han ställde sina frågor. Bara för han trodde att han skulle kunna hjälpa mig. Så han skulle bli nöjd. Han påstod att det var "som terapi" och jag kontrade med att "du är inte legitimerad terapeut, eller hur?" Men gjorde honom till viljes till slut i alla fall.
Nålen på mätaren stod still... Så min scientologvän blev alldeles till sig! Till saken hör att jag har posttraumatiskt stressyndrom och var vid detta tillfälle väldigt sjuk. Ganska väck, faktiskt. Jag är riktigt ordentligt skadad alltså!
Och sist jag bastade eller motionerade var det för att hjulet ännu inte blivit uppfunnet då.
Min vän informerade om att detta var helt fantastiskt. Att detta var målet! Själv var jag inte alls entusiastisk. Min tolkning var att jag var totalt känslomässigt avstängd på grund av min sjukdom och därför inte visade någon reaktion (det var så jag kände mig: känslomässigt avstängd). Min reaktion att "om målet är att man ska bli totalt känslomässigt avstängd ger jag inte mycket för denna terapi!" Jag sa också att "sitta och prata med någon man trivs med är alltid nyttigt, men vad ska man den där apparaten till?"
Då tog han sin mätare och bok och gick och stoppade undan dem. Och sen fortsatte vi dricka kaffe och prata
som folk.
Efter det slapp jag se både e-mätare och de där böckerna med (de fula) omslagen.
Senare (förmodligen inte beroende på denna incident) fick min vän stora tvivel och mådde jättedåligt över alla människor han försökt, och ibland även lyckats med, att rekrytera. Och alla pengar som gått åt. Jag försökte trösta honom, men det gick inget bra. Han var helt otröstlig. När jag till slut fick höra vilka summor det rörde sig om förstod jag varför... Trodde det var kanske ett par 10.000 eller nåt sånt, men det var det inte, utan flera hundra tusen. Efter mycket tvekan gjorde han också "det förbjudna": Han började söka på nätet och läsa om L Ron Hubbard. Och blev jättearg! Han kände sig så lurad. Han hade aldrig hört eller läst nåt annat än att Hubbard var ett "geni" på alla sätt.
SEKT? Ja, det anser jag definitivt att det är, efter vad jag personligen sett av vad den gör med människor.
Jag berättar det här, dels för att svara på frågan citerad ovan, men också för att kommentera såna här inlägg:
Citat:
Ursprungligen postat av Cplus
jävla dumma i huvet, dom där scientologerna
fattar inte hur någon sådan religion någonsin kunnat utvecklats?
Jag tror att väldigt få av
människorna som är med i sekten är dumma i huvudet. Däremot är
själva organisationen uppenbarligen helt sjuk. Jag har haft att göra med tre scientologer på nära håll och två var snälla och fina människor som verkligen genuint trodde på att de kunde hjälpa människor med sina metoder. Den tredje var lite halvpuckad. Var och en av dem hade starka personliga skäl att hamna i denna scientologisoppa. Om man vet hur dom hade haft det och vilken situation de befanns sig i när de blev rekryterade, så inser man värdet i t.ex. att ha en universitetsutbildning där man fått lära sig tänka kritiskt. Den utbildningen har nog räddat många från att hamna i liknande otäcka sammanhang. Man ska inte vara så kaxig, när man inte vet hur andra människors livssituation har sett ut. Vem vet var man hade hamnat själv under liknande omständigheter?
Sen det här med om det går att diskutera med dem? Ja, det gör det. I alla fall med dem jag har träffat.
Om man är ensam med dem och om man har en ömsesidig respekt (tycker om varandra). Jag har även diskuterat med folk som varit med i Livets Ord (en annan sekt, i min mening) på samma sätt: Om man inte är ute efter att bara diskutera och munhuggas (och motparten inte heller är det) utan men verkligen vill
prata, så går det. Både med Livetsordare och Scientologerna tycker jag bästa approachen var att lyssna och sen be dem tänka själva om vad det dom just har sagt verkligen innebär. Be dem bilda sig en egen åsikt. I sin egen takt. Den kommer efter ett tag (jag skulle dock inte testa detta på t.ex. Åke Green, eftersom jag inte gillar karln).
Tänk dig själv att upptäcka att allt du trott på bara är en enda stor soppa av lögner. Tänkt dig själv att upptäcka att du trott att du gjort gott, medan du i själva verket gjort illa. Och tänk dig själv att i det läget få höra att du är dum i huvudet och en idiot. Hur skulle du reagera? Stänga av och falla in i den gamla trallen med inövade argument som du fått lära dig? Eller, om du är mer "ostadig", kanske till och med hoppa i sjön? Vem vet, du kanske till och med räddar ett liv genom att var mer försiktig med att döma och håna, men ända vara tydlig med vad du tycker och tänker? Ute i levande livet, menar jag alltså (detta är flashback och jag har konstaterat att inte alla bryr sig om sånt här, men en del bryr sig ju åtminstone - dessutom kan man inte diskutera på det sättet jag skriver om ovan på ett internetforum, utan det måste ske irl)
