Avskaffa monarkin!

...har undersökts både ofta och djupgående. Svenskarna är i allt väsentligt ett folk som står bakom monarkin. Föreslår följande rapport.
http://www.som.gu.se/bocker/det_nya_sam/45_%20Nilsson.pdf


Själv tänker jag som så att många torde resonera att man kan rösta på S, även om Måna Muslim är ett apskaft, för det är ju ändå partiet som räknas. När det kommer till statschefssysslan är laget annorlunda. Mycket få svenskar skulle nog kunna tänka sig en sosse som statschef, t ex Måna, Doktorn, Bosse Ringholm etc saknar helt enkelt de personliga egenskaper som skulle göra dem lämpade som symboliska företrädare för landet. Där vill en klar folkmajoritet ha någon som kan föra uppdraget med värdighet.

Värdighet? Knugen?? Haha!

...enda av socialisterna kunde ha presterat detta? http://www.expressen.se/1.164774

När läget är som värst stiger kungen fram och råttorn flyr fältet. Till vardags behöver han inte agera, för då flyter det på som vanligt. Men, när samhället är upprört och behovet av sammanhållning, och inte splittring, då kommer kungen som den samlande gestalten och han gör det oöverträffat. Om artilleriet är Regis Ratio Ultima, så är kungen Patria Ratio Ultima.

Men du.. han kan hålla ett tal. GP höll också känslofyllda tal. Låt oss ta andra exempel på kungens värdighet. http://www.bilsport.se/news.php?id=26709 http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0105/16/kungen.html

En statschef behöver Sverige nog, men det kan bli billigare med president. Presidenten omges inte inte av samma gloria som monarker. Det börjar redan i de gamla sagorna. De speglar ju sin tid, eftersom republiker var ganska ovanliga då de skrevs, men det har levt kvar. Man läser "Prinsessan på ärten", inte "Presidentdottern på ärten". Man sjöng en sång i förskolan om att prinsessan Törnrosa bodde i "det höga slott", inte att presidentdottern Törnrosa bodde i det "höga presidentpalats". Tänk er sagostater som Hyrule (med presidentdottern Zelda) och vad det nu hette i Mio, min Mio, men som republiker. Prinsessan kysser grodan, som är en förtrollad prins, inte en förtrollad presidentson.

Inte bara monarken skall vara extra fin, även familjen, och deras privatliv kränks. När alla andra barn i Sverige är ute och cyklar, badar, spelar fotboll och har kul på sommarlovet måste prinsessan ta på sig finaste blusen och kjolen och äta middag då Sverige får statsbesök, prinsen får sätta på sig kostym, slips, skjorta och kostymbyxor. På semestern bär det av för andra, till sol, bad eller turistmål. Som monarkens barn får man kanske följa med och inviga minröjningsprojekt i Liberia. Undrar hur mycket de hinner med sina barn, barnflicka och hembiträde får nog sköta det mesta. Jag säger inte att skvallertidningsindustrin inte jagar en presidentfamilj, men tror inte det blir samma hysteri.

...ansträngda läge som många svenskar kände efter tsunamin var det uppenbarligen bara kungen som kunde hålla det tal som precis behövdes. Just i sådana situationer är det kungens position, inte nödvändigtvis han person, som är det viktiga. En president har aldrig samma förankring i folkdjupet.

Det är hur monarkin fungerar när det är påfrestning som räknas - inte hur Du uppfattar den enskilde personen till vardags. Kungen har varit kung i över 30 år. Hans ätt har suttit på tronen oavbrutet sedan 1818. Den kraft som finns i en sådan kontinuitet kan aldrig en av en majoritet väljare utsedd president någonsin komma i närheten av.

En vanlig gråmulen tisdag kanske man tänka bort behovet av monarkin, men i såväl högtid som kristid finns det, i alla fall för vårt land, ingen annan statschefslösning som kommer i närheten. Såväl Nobelpris som tsunami bekräftar just detta.

Håller med i vad du säger, Kungen har en fuktion som en stadschef inte skulle kunna axla. Monarking är viktik av flera olika orsaker och har en historia bakom sig som ger tygd. Men visst, stadtskicket är odemokratisk men han har ingen reel makt, och folket står bakom.

Jisses, du är nog den mest ärkekonservativa jag stött på.

...få tacka! Jag är stor vän av ett samhälle där man inte försöker dölja att det är betydande skillnader mellan människor, och ett adelssystem som är differentierat tror jag vore bra som morot och belöning för många som anstränger sig i samhället och därtill gör viktiga insatser och uppnår viktiga resultat.

Idag har vi istället ett motbjudande system med en röd ariatokrati som hycklar jämlikhet med ärver både makt och inflytande.

Om adligheten ärvs så finns det ju knappast något samband mellan duglighet och adlighet.

...behöver inte adlighet ärvas. I Storbritannien, ett föregångsland här som på måmga andra områden, har man olika sorters adelskap. Endast vissa adelsskap är ärftliga. Likaså är det bara vissa som ger plats i överhuset, och ytterligare andra som ger ärftlig plats i överhuset.

Således anser jag att vi borde ha en riddaradel som är delad i ärftlig och icke-ärftlig del, där merparten av nyadlingar skall vara icke-ärtlig. Friherrelig och grevlig adel bör fortsättningsvis vara ärftlig, men nyadlas i mycket begränsad utsträckning.

Just förläning av Serafimerorden anser jag skall innebära icke-ärftligt adelskap.

Varför vill du ha en viss ärftlig adel över huvud taget? Varför inte löpa linan ut och bara adla folk som gjort ngt för att förtjäna det?