Avskaffa monarkin!

Knappast kungen. Några likheter finns nog inte. Journalisterna däremot...

I dagens Telegraph kan man läsa en utomordentlig krönika av Peter Oborne. den är ett utomordentligt försvar för monarkin, dess stabiliserande och demokratiserande betydelse. Alla argument som framförs är också tillämpliga på Sverige och på betydelsen av vår monarki. Det är synd att det finns så få tillskyndare av monarkin i våra massmedier. Inte ens PJAL i SvD driver ju denna fråga särskilt hårt, trots att hans publikation är det närmaste vi kommer en tidning som Daily Telegraph.

Oborne skriver bland annat:
"So there is a strong argument that the monarchy has played a massive role in maintaining British political stability over the centuries. However, the Royal family itself has been forced to pay a terrible price. Especially in recent years, its members have been subject to abuse and gross invasion of privacy that have at times been scarcely bearable and inhumane."
http://blogs.telegraph.co.uk/news/peteroborne/100064013/prince-william-and-kate-middleton-to-marry-we-all-have-a-stake-in-this-couple%E2%80%99s-future/

Monarkin är kanske den viktigaste institutionen vi har för stabiliteten i det demokratiska systemet.

Medlemmarna i det brittiska kungahuset lever i en oerhört skyddad miljö. Trots att de "pay a terrible price", så har ingen hoppat av. Av det drar man slutsatsen att så otäckt att vara kunglig kan det nog inte vara.

På vilket sätt är det svenska demokratiska systemet stabilare än det finska? Är stabilitet alltid önskvärt?

Och som vanligt. Att monarkin har fortlevt i stabila stater, beror på att staterna är stabila, inte att monarkin stabiliserar.

Det här har jag för mej att du har tagit upp innan, och jag har för mej att jag svarat på det oxå.
Men när vi ändå är igång så kan ju jag fråga igen då.

Kan vi tolka det som så att Sverige håller på att bli en "instabil" stat då, om förtroendet eller vad man ska kalla det, för monarkin sjunker?

Tittar man på de monarkier som föll vid första världskriget, så ser man att till exempel Tysklands kejsardöme var dödsdömt, medan Belgiens klarade sig. Här i Sverige var det väl ingen större risk, eftersom Gustav V tyckte det var bättre att vara en maktlös kung. Som vanligt är det monarkins egen överlevnad som är överordnad allt.

Jag vet inte vad du har svarat på det.

Sverige blir inte en instabil stat för att förtroendet för Knugen sjunker. Varför skulle den det?

Men asså, du sa ju att "Att monarkin har fortlevt i stabila stater, beror på att staterna är stabila, inte att monarkin stabiliserar".
Detta innebär att monarkin försvinner i ostabila stater? Med andra ord kan vi se att Sverige är på väg att bli en ostabil stat om monarkin avskaffas?


EDIT: Jag vet inte om jag missuppfattar hur du menar, men så tolkade jag det som...

Ja, om du förstår vad som avses med orsak och verkan.

Kungligheter vet att plikt gå före trivsel. Men särskilt trivsamt är det nog inte alltid. Kungligheter i demokratier har vanligen svårt att ge igen mot otäcka journalister och andra som är ute efter att skada dem.


Det har högre grad av kontinuitet, vi har inte haft inbördeskrig sedan 1500-talet, vi har inget arv av nationell splittring pga språkstrider, röd-vita motsättningar eller en partipolitiskt utsedd statschef.


Nej, Spanien är beviset på att en duglig monark förmår ena landet och hindra antidemokratiska krafter. Italien och Grekland är beviset på hur det går när monarken inte gör som han skall. Men, visst, det är inte entydigt. Ett land måste förtjäna sin monarki också. Emellertid är jag övertygad om att monarkin har en tydligt stbiliserande funktion, och Spanien är det uppenbara belägget.

Det där ger jag inte något alls för. De vill fortsätta vara kungliga, för att det är en förhållandevis bekväm sits, och för att de inte känner till någon annan verklighet.

Rödvita? Är det Finland du syftar på? Finland är inte det främsta exemplet på lyckad monarki.

Måste det vara en monark som enar landet? Jag tycker det verkar lite mycket lotteri om det ska gå vägen, vilket det i och för sig gjorde i Spanien. Men tänk om det var Knugen som var kung i Spanien?

Typisk folklig uppfattning. Ni klarar inte av att se att ansvar och hängivenhet är viktiga drivkrafter för människor i ledande positioner. Ni tror att "höga" befattningar enbart är förknippade med flärd, lyx och skojigheter. Verkligheten är vanligen en annan, men det lär Ni aldrig få klart för Er, enär Ni sällan duger till att själva klättra på stegen.


Jag vill minnas att Du tog fram Finland som exempel, ja. Finland hade varit avsevärt mer stabilt om man hade hunnit etablera den där monarkin man avsåg innan frihetskriget bröt ut.


Det måste det nog inte, men det tycks som om det hjälper till. Länder som Italien och Grekland hade förmodligen varit i en mycket bättre sits idag om man varit monarkier. Kanske även Irland.

Pliktkänslan väger tungt inom familjen. Annars skulle de ta på sig mycket mindre arbete. Sigvard och Carl Johan var dem som senast valde bort plikterna för att leva egna liv. Bertil var på väg att göra samma sak men så dog arvprinsen.


Klar man kan ha en president som ledargestalt. Men det funkar bäst i de länder där presidentposten och demokratin kommit samtidigt. I Sverige skulle presidentposten helt sakna historisk kontext.

Ja, Knugen är förstås ett väldigt bra exempel på det?

Tämligen obevisbart. Eller tänker du dra fram Norge, och argumentera för att det blev stabilare där?

Jo, det har gått bra för Spanien. I Italien och Grekland var kungarna kassa, så de gjorde sig av med dem. Ja, hmmm, och röstade in Berlusconi i stället...