Citat:
Ursprungligen postat av Vänlige Viktor
Faktum är att jag skulle det.
Jag tror dessutom att flera av dom skulle ha velat berätta för mig.
Jag hade själv en teckningslärare i grundskolan med ett tauerat nummer på armen. Han var jude och hade suttit internerad under kriget.
Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag naturligtvis frågat honom om ALLT han velat berätta.
Hade han sagt nej hade jag naturligtvis respekterat det.
På den tiden var det dock lite tabu eller förbjudet att ens fråga.
Varför vet jag inte men så var det.
Oerhört synd faktiskt att man inte tog chansen när den fanns.
Tänk om de låtit gubben komma upp på historielektionerna när vi läste om andra världskriget och få berätta om sina upplevelser. Otroligt egentligen att detta inte skedde (han kanske inte ville?) och att vi var för dumma för att inte ta tillfället i akt och själva försöka få detta tillstånd.
Men du säger att de inte nämnde ett dugg om gasning samtidigt som du säger att du inte frågade något.
Tror du att de hela tiden satt och berättade om sina upplevelser utan att någon frågade eller visade intresse?
Min teckningsmagister berättade inte han heller om gasningar.
Han berättade heller inget om kriget, men jag tror på något underligtvis att kriget ändå var något han upplevt.
Vad tror du?
/VV
Jag tror dessutom att flera av dom skulle ha velat berätta för mig.
Jag hade själv en teckningslärare i grundskolan med ett tauerat nummer på armen. Han var jude och hade suttit internerad under kriget.
Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag naturligtvis frågat honom om ALLT han velat berätta.
Hade han sagt nej hade jag naturligtvis respekterat det.
På den tiden var det dock lite tabu eller förbjudet att ens fråga.
Varför vet jag inte men så var det.
Oerhört synd faktiskt att man inte tog chansen när den fanns.
Tänk om de låtit gubben komma upp på historielektionerna när vi läste om andra världskriget och få berätta om sina upplevelser. Otroligt egentligen att detta inte skedde (han kanske inte ville?) och att vi var för dumma för att inte ta tillfället i akt och själva försöka få detta tillstånd.
Men du säger att de inte nämnde ett dugg om gasning samtidigt som du säger att du inte frågade något.
Tror du att de hela tiden satt och berättade om sina upplevelser utan att någon frågade eller visade intresse?
Min teckningsmagister berättade inte han heller om gasningar.
Han berättade heller inget om kriget, men jag tror på något underligtvis att kriget ändå var något han upplevt.
Vad tror du?
/VV
Varför skriver du inte namnet på din teckningslärare?
Jag tror jag vet varför; för att du tycker det skulle vara respektlöst.
Jag var bara några år äldre än grundskoleåldern när jag träffade de människor jag berättade om. Hade det varit idag, eller om jag då hade haft de erfarenheter jag har idag, hade mitt intresse av människor gjort att jag velat veta hur de upplevt det för oss ofattbara att sitta internerad, och jag hade försiktigt frågat. Men då var bara det att jag såg tatueringen på armen tillräckligt för mig att inte fråga, bara undra i mitt stilla sinne. Nu vet jag att man har ett behov att tala, att berätta om det hemska man varit med om, inte minst som ett sätt att bearbeta. Så nu frågar jag mig - varför var de flesta tysta? Och jag kan känna starkt med dem som inte fick möjlighet att berätta sin version när Holocausthysterin drog igång på allvar.
, kom gaskammarköret igång på riktigt. Som jag minns det var det ett bra tag innan skinnskallarna gjorde entré...
bara fantiserat ihop? I Gersteins ytterst tvivelaktiga och motsägelsefulla "vittnesmål" i fransk fångenskap innan han dödades eller begick självmord förekommer ett sådant påstående, men naturligtvis helt utan att stödjas av tillstymmelse till någon dokumentär eller teknisk bevisning.

Kan du specificera exakt vad i hans "vittnesmål om gasning" du finner så överväldigande trovärdigt?