Kvinnor får i genomsnitt 4 MKR under sin livstid från män

En vän till mig, en socialist, förklarade för mig för ca ett år sedan att USA nu kommer att gå åt helvete på grund av Trump, medan Sveriges ekonomi är rekordstark.

Jag hummade.

Bara en kommentar.

Du måste mena färre kvinnor?

"Enligt Kollega som beskriver att närvaron av män och kvinnor ökar på mötena ju fler kvinnor som var med. Forskningen kunde inte förklara varför men en teori kan vara att kvinnorna tar jobbet på större allvar och vill vara duktigare, vilket kanske gör att männen skärper sig lite extra."

pinsamt...

Vad är det du gillar med Mona Sahlin?

Därför att de pengarna går åt till personer som inte bidrar med pengar. Så de sitter på sin kammare och tänker " var kommer alla pengar ifrån?" medan skattebetalarna tänker "vart fan tar pengarna vägen?"

Vad detta skapar på sikt kan vem som helst förstå. När socialismen övergår till att vara en kassako till var och en röstberättigad person är det inte svårt att se vart det barkar hän så småningom. Säger sig självt att ett land där varje invånare röstar för sin egen vinnings skull har ett politiskt system som går käpprätt...
Det är ett jävla övergrepp de sysslar med staten, att bara ta och ta från de som tjänar mest. Brottsligt i min bok..

Vi har aldrig haft så mycket sjukskrivna kvinnor med psykiska problem som nu.
Du måste mena tvärtom? Värst verkar det vara på Jämställdhetsmyndigheten där det bara är tjejer i stort sett.

Vad beror det på?

De har fått lära sig att de kan få allt, men brukar drabbas av en hygglig realitycheck, när tiden på dygnet visar sig bara ha 24 timmar och att det bara är 7 dagar i veckan. Sen ska de både ha en bra utbildning och karriär, samtidigt som de ska hitta en bra man att bilda familj med och skaffa ungar, efter vilket deras karriär tar tvärnit. Många ger dock upp långt innan det, när de väljer de lite mer lagom spännande killarna som inte är lika benägna att kliva in i försörjarrollen som man var förr.
Dealen är helt enkelt för dålig med självrättfärdigade prinsessor som har mycket krav och inte är beredda till några som helst motprestationer.
De vill leva den officiella svenska drömmen, men den finns ju bara för de familjer där båda jobbar.

Sen blir de bittra och feta. Barnen börjar knarka, gubben super ner sig och allt för att de trodde att så länge de röstar på S kommer de få sitt radhus, sin vovve, sin Volvo och sina 1,8 barn helt automatiskt.
Drömmen blev bag in box, mallis och mello...

Tack för att du delade med dig av dina spekulationer.

Den röda tråden är stress?

Jag spekulerar i att många människor idag, pga att arbetsmarknaden ser ut som den gör, går runt och ständigt känner sig otillräckliga.

Sen spiller det såklart över på andra delar av livet. Det blir en nedåtgående spiral som man behöver hjälp med att ta sig ur.

Jag spekulerar i att jobba med människor är mer själsligt krävande inom många branscher. En människa kan man inte stänga ner och starta upp som med till exempel en dator eller maskin. Man har ett helt annat ansvar.

Ja. För att dra ett exempel här direkt ur livet så tog jag under ett år en utvecklingstjänst på skolan. Men nu när jag haft den i trekvarts läsår snart, hade jag hoppat av den vilken dag som helst. Att jobba 35h på arbetsplatsen som lärare är absolut nödvändigt för att orka med jobbet. Sedan har man 10h/vecka förtroendetid hemma, men de kan ju disponeras hur man vill.
Den löneökning som tjänsten innebär är inte värt det i slutändan, när det äter så mycket energi att jobba 40h arbetsplatsförlagd tid (som det är i utv.tjänsten).

Visst är det så att arbete med människor kräver energi. Ständigt påkopplad. Alltid någon som ska prata med en, någonting man måste ta ställning till. Och så är man ständigt jagad av tiden, flåsandes i nacken.
Jag hade inte velat byta jobb, men det är absolut nödvändigt att man inte jobbar full tid på arbetsplatsen för att hjärnan ska orka med helt enkelt.

Sedan är det med otillräcklighet en sak därtill. Nu är jag ganska bra på att stänga av det och tänka att jag har de förutsättningar jag har och gör vad jag hinner. Men det finns en del som inte kan stänga av, utan går runt med ständig stress. Glömmer saker. Ångesten för att inte räcka till ökar ytterligare. Och en stressad hjärna fungerar sämre. Till slut kraschar hela altet.

Det är en överbelastning inom offentlig sektor som heter duga på en del yrken, vet att det är det inom skolan, men jag tycker man har uppfattningen att det är likadant inom sjukvården och äldreomsorgen. Samtliga yrken där man har med människor att göra hela dagen.
Inte konstigt att misstag begås...

Glömde polisen! De lär vara rätt hårt ansatta också..

Det där håller inte vatten. Själv jobbar jag ju i högsta grad i en sådan bransch, och kvinnorna är ändå sjukskrivna mer än dubbelt så ofta som männen. Denna önskan att alltid framställa det som om kvinnor har det värre syftar bara till en sak: ge kvinnor alibi för att de i högre grad än män är bekväma, lata och bortskämda.

Jo du, tre månaders betald semester per år. Det låter ju jättetufft.

Seriöst, lärare är inte ett särskilt krävande yrke om man inte arbetar på någon förortsskola i Rinkeby. Vad man kan notera är att kvinnliga lärares entusiasm för mångkultur verkar avta en aaaaning över tid.

Har en kvinnlig släkting som var PK, och jobbade i förortsskola. Hon blev "utbjänd" och gick på sjukpenning. Nu avskyr hon våra politiker och massinvandringen. Tänk så det kan gå...

Som man röstar får man ligga.