Stockholm, Vasastan: Eric Torell med Downs syndrom ihjälskjuten av polis (2018-08-02)

Visst, men kroppspråk, klädsel och utrustning. Jag skulle säga att det krävs väldigt mycket för en väldigt agiterad vanlig man i bara kallingarna att bli skjuten.

Skitsnack - det blir inte sant bara för att du tror/skriver det.

Ammunitionen är till för att stoppa så effektivt som möjligt, ibland dör någon vilket händer med allt möjligt här i världen.

Absolut. Har du nån bra LÄNK

Detta hör inte till tråden. Men det var denna typ som dödat Eric och andra.

https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A5lspetsammunition

"Samtliga poliser som varit på plats vittnade inför Varbergs tingsrätt och beskrev lika samstämmigt som bevisligen felaktigt den uppkomna nödvärnssituationen. Så frikännandet för tjänstefel och vållande till *annans död är inte juridiskt obegripligt. Att de vittnande *poliserna inte talat *sanning förklarade tingsrätten med att de nog mindes fel på grund av stress och tunnelseende. Låt vara att man skulle kunna tänka sig en mer näraliggande förklaring till den där samstämmigheten."

https://www.aftonbladet.se/nyheter/k...-inte-begriper

"Vad man redan kan konstatera är att ett skott i huvudet med stor sannolikhet leder till döden. Och med den ammunition som den svenska polisen använder är sannolikheten närmast hundraprocentig. Polisens kulor expanderar nämligen när de når sitt mål, och orsakar massiva skador. Denna typ av kulor, kallade dumdum-kulor, är sedan över hundra år förbjudna i krig på grund av att de orsakar så fruktansvärda skador. Men den svenska polisen har den som standard sedan 2003."

https://www.svd.se/polisens-kulor-en-skam-for-sverige

Vad det gäller helmantlat så spelar det ingen roll. I detta fall så var det kulor åt alla håll. I Luleå var det än värre.

Du kan ju bara tänka 3,4 eller 5 hålspetskulor i Erics mage.

Sammanträffande att det utspelade sig under vargtimmarma 3-5 då man fungerar som sämst.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vargtimmen

Förvisso, dock tyder inget av det som framkommit på det utan tvärtom.

Det gäller nog inte dom som jobbar nattskift och sover på dagarna/em om du tänker till lite?

Från vem eller vilka?

Sädär nu har jag hittat ett fall där polis berättar om hur de arbetar. Polisen berättar runt 31 min att de vill avbryta möjligt pågående våld. Detta är vid en terroristattack men det skiljer inte från annat agerande med beväpna personer.

https://www.svtplay.se/video/1394711...ninggatan-1453

Om han nu hade fått tag på ett riktigt vapen och riktat det mot polisen för att trycka av, vad skulle de gjort då? Backat? Ingen hinner backa ifrån en kula. Nödvärn gäller då och de har rätt att skjuta.

Vi människor är människor och inte ofelbara. Ibland fattar människor beslut eller fattar inte beslut, vilket leder till att deras barn dör.

Exempel:

En man vill göra en rådig insats och följer i sin bil efter några bankrånare i deras bil. Bredvid mannen sitter hans 6-årige son i framsätet. En av bankrånarna skjuter 6-åringen till döds.

En man ska lämna sin 1-årige son på dagis på vägen till jobbet. Han glömmer att lämna barnet på dagis och kör direkt till jobbet och lämnar barnet i bilen på parkeringen. Det är en het dag och barnet dör.

En man har en 20-årig son med både Downs syndrom och autism, med en 3-årings intellekt och oförmögen att kommunicera. 20-åringen har "rymt" flera gånger. En sommarnatt rymmer 20-åringen medförandes en kär leksak som föreställer ett skjutvapen. På grund av olika omständigheter uppfattar polisen 20-åringen som farlig och skjuter honom med döden som följd.

Dessa tre fäder har orsakat sitt barns död. Ingen har haft uppsåt. Vem är mest att klandra? Se där en moralfilosofisk fråga. Eller ska man betrakta fäderna som människor med människors brister, och anse att den hemska följden att barnet har dött ska vara tillräckligt straff? Skulden kommer att följa dem livet ut.

De avlivade en kille med DS. Inte utan orsak heller, hade de vetat vad de vet nu så hade det aldrig hänt. Både du och jag hade tagit samma beslut i den situationen.

Det är hans mammas fel. Ingen annan.