Hur märker ni att en person har Aspergers syndrom?

Har inget med ilska att göra de saknar empati och sunt förnuft vilket gör att de kan säga rätt störda saker utan att känna minsta skam över det. Enda skillnaden mellan en psykopat och en Asperger är att Aspergers inte är lika manipulativa. Deras känsloliv är närmast stendött de känner inget för andra helt enkelt.

Känslolivet för mig är inte alls dött, däremot har jag problem med kommunikationen, och det kanske verkar så. När det gäller att känna empati så är det samma, utan det är snarare kommunikationen som gör att jag har svårt att tolka dina känslor och förstå vad du menar. En psykopat vad jag förstår är bra på att tolka vad du vill och menar, men har ingen empati. För mig är det precis tvärt om, fastän det inte verkar så. Att uppleva att jag blir missförstådd kan göra mig lite arg och känna mig lite utanför, men jag är i grunden inte en arg och sur person.

Men nu beskriver han sina egna erfarenheter med människor som har autism/asperger. Inte hur du är du kanske tycker en sak han en annan. Liksom olika saker rätt eller fel eller som sagt kan det krocka socialt som du själv skrev.

Jag håller med honom jag har ofta stött på att asperger är 'själviska" eller det jag sade självupptagna, detta märker man online. Dem kan ena stunden vara sociala sen försvinna under jorden, inte höra av sig på flera dagar/veckor. Vet helt ärligt inte varför men har väl med och göra i vad många har sagt. Kanske handlar om humör också. Också för att dem tänker på sig själva. Dock måste man ge cred att har de något specialintresse kan de spendera timmar varje dag åt det.


Därför jag sa att de oftast kommer bättre sams och har mer gemensamt med andra med asperger.

Inte deras fel dock. Och igen vissa är kan hyper handlar också om intresset typ kanske gillar fotboll eller så en annan lugnare gillar annat. Sen också vilken nivå om det fungerande eller inte. En annan grej dem kan visst känna för andra men ibland t.ex känner mer för djur än människor i min egna uppfattning.

Jag beskriver min tolkning av mig, som diagnosticerad med Asperger. Jag träffar dagligen andra med samma diagnos och de stämmer inte med hans erfarenheter. Kan tänkas att de han träffar har mera åt hållet autistiskt syndrom och kanske lite IF, de jag träffar är ganska sociala, de som inte är det kanske jag inte träffar. Det skiljer mycket mellan fastän det är samma diagnos. Och jag och mina kompisar är då en variant. Jag själv låser in mig i tankarna "typ fastnar", och behöver någon som kan få mig ur detta tillstånd.

Jag pekar inte ut enskilda personer givetvis det finns grader i helvetet liksom det finns grader bland Asperger's därför det kallas ett spektrum. De mest högfungerande förstår givetvis skillnad mellan rätt och fel och till och med hur man beter sig i sociala sammanhang. Dock finns det de sociopatiska aspergarna påhittat av moi självklart. De är mycket lika sociopaten men är inte lika bra på att manipulera. De har tom. nästan allt gemensamt med en sociopat de är lättkränkta, självupptagna och rent utsagt jävligt elaka. De kan tom. vara charmiga emellanåt om de känner för det.

Jo jag förstår. Men tänker också att det är skillnad att vara i denna tråd och svara jämfört med hur det är i verkliga livet, jag menar nu är du fokuserad på att förklara och försvara dig och andra. Så hade ni två träffats i det vardagliga eller bara haft en konversation kan det nog uppstå krockar som du kanske inte märker eller ens tänker på. Så tror jag iallafall.

Han verkar ha träffat folk med flera andra diagnoser också... Medans jag pratar mer om folk med och utom asperger, skillnaden emellan.

Självklart har folk med Aspergers empati. Full empati t.o.m.. Men man har kanske svårt att visa den på ett känslomässigt sätt. Därav tolkas man som känslokall osv. Så tolkar jag det i alla fall.

Ja, men pga att deras tankesätt är annorlunda kan det verka som att dem inte har det ibland. Iofs så kan det vara oartigt och otrevligt man ser det från den andras perspektiv. Typ att dem gör saker mest när de känner för. Tänker mer på saker ibland framför andra människor.

Samtidigt kan folk tycka att jag är otrevlig som skriver detta utan att ha förlöjligat någon.

Nu vet jag inte säkert om jag har autism själv (står i kö för utredning) men jag kan ha svårt att visa empati genom känslomässiga handlingar. Däremot med rationella handlingar kan jag visa emapatin. Är ganska låst känslomässigt. Inte att jag bär på negativa känslor utan bara att de finns inte så mycket som andra kvinnor har.

Kan var så här, jag leder min cykel, och rullar på den på någons häl, denne säger "AJ" jag förstår direkt. Säger denne inget kanske jag inte vet något.

Nästa dag kommer personen haltande och jag frågar "har du ont"? Jaa du körde ju på mig i går, då kan jag nästan få panik, och tänka, har jag kört på någon utan att jag märkt något, hur många kan jag då ha kört på utan att jag märkt det. Och bli mycket bekymrad för det. Det kan vara en sorts empati, vet inte just vad empati är exakt. En psykopat skulle inte bry sig mycket om det, av vad jag förstått om dem.

En psykopat hade gjort det medvetet och låtsats som att de inte såg alls

Brist på ögonkontakt?

Lite mindre verbala. Kan stå och vara tysta när bara dumb shit sägs, av omgivningen, för att dom väntar tills andra "talat till punkt".

Det skulle jag säga är det mest märkbara. Kan stå och se på, istället för att rabbla på. Men samtidigt går det och lära sig.

Kan behöva lite tydligare instruktion. Typ om en instruktion inte blir sagt rakt ut, och det antas, att det inte behöver sägas, så får autisten ta ett beslut. Våga chansa, eller fråga. Men många neurotypiska frågar dom med, så...