Jordan Peterson klär av rabiat feminist i UK under intervju

Kan det klyftan finnas nånstans runt den allmänna kognitiva dissonansen som bland kommunister heter "alla misslyckade experiment hittils var inte riktig kommunism", bland feminister heter "det var inte min sorts feminism" och bland postmodernister heter "finns det något som heter objektiv sanning"?
Vi har journalister som får betalt varje dag för att porträttera den, men som inte tror på den själv.
Allt blir narrativ.

Det är mycket möjligt, men det visar väl just på det jag kritiserade honom för.

Han är akademiker, talar om akademiska frågor, och verkar vara otroligt viktig med att folk är ytterst precisa när de ifrågasätter eller kritiserar honom, och när någon försöker "pin down" vad han försöker få sagt så är svaret i regel att det visst inte är det han säger (och jag syftar inte på katastrofintervjun med Cathy här).

Samtidigt uttrycker han sig så diffust och oprecist när han målar upp det skräckscenario som råder inom universitetsvärlden att vi måste sitta och spekulera om vad vi "tror" att han "nog" eller "såvitt vi förstår" menar, vilken slags postmodernism han talar om, hur han kanske menar att den samspelar med marxismen, och hur den kommit att infiltrera universiteten.

När det gäller detta talar han inte som en professor, utan mer som någon som fått för sig en konspiratorisk fix idé, inte mycket bättre än de som ständigt slänger ur sig "kulturmarxism" om allt de ogillar i samhället.

Jag tycker inte att det är att snöa in på terminologi. Det är han som använder terminologin och han som ska förklara vad han menar med den.
Och jag antar, eller hoppas, att han själv inte skulle acceptera att någon skulle resonera på motsvarande sätt om det gällde hans eget ämne psykologi.

Och hur adresserar man då gruppen i fråga akademiskt korrekt? Har du själv något förslag eller lider din invändning av cirkelsproblematik?

Det är inte så att gruppen i fråga lyfter någon ideologisk banner ens för sin egen del och ska vi bemöta den ur ett mer internationellt perspektiv... går den under helt olika benämningar redan vid gränsen till vederbörandes grannland och här i Sverige under helt andra benämningar och så vidare.

Så gott som alla verkar dock överens om tankegodset som gruppens influenser springer ur och så gott som alla verkar överens om vilken grupp det är som avses när vederbörande talar - oavsett om det är vi svenskar, folket i Storbritannien eller kanadensare själva som reflekterar över saken.

Fast han förklarar rätt väl vad han menar om man bemödar sig lyssna på honom. Hur skulle du förresten själv beskriva den allians av postmodernism och marxism som han syftar på?

Behöver vi applicera samma hårda krav på bokstavstrogna definitioner när vi diskuterar andra koncept, exempelvis ”patriarkat”? Feminister tenderar mena något annat än en bokatvstolkning av begreppets egentliga innebörd - likväl förstår de allra flesta vad de syftar på.

Jag håller inte heller med om att han uttrycker sig oklart på något vis. Tvärtom, det är hans främsta styrka, just att han ör noggrann och det specifikt vinner han troligen mest respekt för. Speciellt från dem som inte ens nödvändigtvis håller med.

Först och främst tack för att du förgyller tråden med lite andra perspektiv. Det är möjligt att du har rätt att man har en tendens att dra saker man inte tycker om över en kant och kalla det "kulturmarxism". Samtidigt måste vi ju fråga oss hur det kommer sig att den västerlänska kulturen svängde om så totalt och utvärdera om det är bra och hur länge man ska fortsätta på detta spår. Vi har ju girat om på ett par decennier från ett logocentrisk perspektiv till emotionellt flum baserat på kränkta moralhästar. Idag drunknar humaniora i mängder av artiklar som knappt läses ens av opponenten. Flertal, ffa från sk genusvetenskap fokuserar direkt eller indirekt på problem med patrikat och diverse strukturella förtryck, detta trots att världshistorien aldrig tidigare har skådat mer toleranta samhällen. Propagandan har i decennier fått stå oemotsagd och dessutom finansierats av det samma patriakat som man ämnar kritisera. Eftersom det är så svårt att ta reda på hur det blivit så här, kanske man skulle försöka ansöka om bidrag från Södertörn att bedriva forskning om och hur postmodernismen lyckats infiltrera institutionerna.. Eller grundligt utreda kopplingen mellan postmodernism och marxism.. För hur blev det såhär? Hur gick det till när universiteten i logocentriska samhällen bestämde sig för att sätta den kränkte revanschsugne på högsta pedistal och beväpna hen med moralcensur.
JP försöker bara ge sin förklaring till fenomenet. Han har i egenskap av sin professor god insyn i universitetsvärlden men det är sannolikt mycket mer komplext som du påpekar. I dagsläget tycks han vara fackelbäraren som sprider ljus över fenomenet och vi får hoppas att fler ger sig in i diskussionen. Vad har du själv för hypotes?

Hmm...hypotes om vad? Personligen anser jag att den bild du ger är betydligt överdriven. Jag kan inte hålla med om att "den västerländska kulturen svängt om totalt" eller präglas av "emotionellt flum baserat på kränkta moralhästar".
Och genusvetenskapen som tycks vara det värsta hotet mot civilisationen: hur stor andel av respektive universitets resurser upptar den egentligen? Hur stor andel av alla forskningsanslag går till genusvetenskap? 1%, 5%, 50%...? Vad ser vi egentligen av dess rön i samhället eller samhällsdebatten? Jag är naturligtvis inte en måttstock på något, men jag har varken sett, hört eller läst någonting som kommit ut av detta ämne. Visst, det finns feministisk teori inom övriga samhällsvetenskaper/humaniora, men den platsen delar den med otaliga andra teorier, perspektiv och diskurser.

En intressant aspekt av det hela är också att det ständigt handlar om genus och etnicitet när de här teorierna om det postmoderna/marxistiska maktövertagandet läggs fram. Även Peterson verkar vara rätt upptagen med just de här frågorna.
Dels undrar man ju då hur det kan komma sig.
Dels tycker man ju att forskning och teori kring genus och etnicitet endast är två bitar bland många andra som samhällsvetenskaperna och humaniora ägnar sig åt - oklart då om det postmoderna perspektivet även övertagit alla andra inriktningar inom dessa discipliner.

Ursäkta mig, men du är dum i huvudet. Kan du fatta att det inte är nån jävla konspiration, det är verkligheten. Och kan du fatta att han kan använda vilka ord han vill för att kritisera det han ser. Du får väl debattera honom då, i sann Cathy Newman anda om du vill få fram dina jävla insnöade teorier. Ingen kommer lyssna på dig. Kan du fatta nån gång att du är dum i huvudet?

Peterson är mer intelligent än du är. Lev med det.

Du låter nästan lite desperat? Och nä, du behöver inte lyssna på mig, det är ett diskussionsforum och man kan hoppa över sånt man inte vill läsa.

Och då ska jag okritiskt svälja allt han säger, som du gör?

Din kritik har varit substanslös och om den är det lutar det mot något personligt och emotionellt. Sedan sväljer jag inte allt han säger men avfärdar inte det som trams per automatik heller.