Haveristerna

Det kanske man kan tycka, men i den akademiska världen så måste man motivera sina ståndpunkter på ett noggrant och tydligt sätt och redovisa källor och så, och det leder till att man håller på som Mikael Nilsson gör. Jag förstår hur det uppfattas av folk utanför den akademiska världen, men det är så det blir när man ska framföra en genomskinlig argumentation för sin sak. Det här leder också ofrånkomligen till en nyansering som de som vill resonera i svartvita termer oftast har problem med.

Flam har inte bara gjort copy-paste, han har förvridit innehållet och tolkat det helt åt helvete och i många fall är det uppenbart att han inte själv har läst den källa han anger (om jag minns rätt). Det kan låta som en liten grej för en person som är lyckligt ovetandes om det anala akademiska runket, men i forskarvärlden är det ungefär som att säga att en person är en ohederlig lögnare. Sånt här fusk kan mycket väl leda till att en hel forskargärning dras i smutsen, eller att en karriär blir förstörd.

Möjligen, men Flams bok är fortfarande inte en avhandling på något universitet. Det är där problemet ligger när Mikael försöker kritisera den akademiskt, då den helt enkelt inte är en akademisk bok. Sedan så kan man kritisera vinklingen i boken, men det är en annan sak.

På vilket sätt spelar det någon roll ö h t? Att Flam anger källor tyder på att han ändå gör någon form av försök till ett transparent och underbyggt resonemang, eller att han vill ge sken av att hans resonemang är transparent och underbyggt. I det första fallet är han dålig, i det andra en lögnare. Att boken inte är en avhandling är i stort irrelevant. Om ambitionen inte är att föra ett underbyggt argument hade Flam helt kunnat slopa källorna och bara skrivit "Jag tycker..." istället.

Problemet blir att MN hanterar boken som en avhandling och försöker kritisera den med den utgångspunkten - givetvis så förändrar det inte dåligt underbyggda resonemang och annat, men att dra boken till samma standards som en universitetsavhandling är onödigt.

Som sagt så finner jag Flam som ett stort troll och jag orkar ärligt talat inte läsa boken, så jag vet inte detaljerna av vad som han är kritisk mot.

Haveristerna tycker att det är viktigt att staten inte lägger sig i sexualundervisningen i skolan, varför man ska lägga ut det på en utomstående part (med agenda, dvs en homosexuell föreläsare från RFSU garanteras)

Sexualundervisning är väldigt enkelt att bedriva, man gör som på min tid, man låter i yngsta fall en mellanstadielärare skämta bort ämnet, sedan får man prov i åttan av biologi-läraren.
Hur svårt kan det vara att följa skolplanen?

Haveristernas vanligaste reaktion när någon med deras åsikter gjort något som låter för otroligt för att vara sant, är att blåneka "det där har inte hänt"

Haveristernas frontfigur Axels långtskridna trångsynthet manifesteras idag i ett antal korkade frågor på Twitter. Ett patetiskt försök att förenkla verkligheten till ett begränsat antal kontextlösa principer resulterar i ren dumhet och korkade slutsatser kamouflerade som frågeställningar. Axel ifrågasätter Hålléns beteende:

menar du att det är klandervärt när vi gör det men inte när din kompis gör det, ... ?

Naturligtvis är det inte så enkelt. Man kan inte bara granska en persons beteende och blint ta ställning till det och dra slutsatser ur det utan att också ta hänsyn till vem eller vilka som beteendet riktar sig emot och varför. Motiv, kontext och intention är avgörande.

Liknande tunn och trångsynt logik tillämpar samma Axel mot Lovisa Sundman:

men du menar alltså att om du ber mig lämna dig i fred så borde jag göra det? vad borde då magnus göra i relation till mig, henrik och övriga som bett honom dra åt helvete?

Här verkar Axel anse att det finns någon slags gyllene regel, som gäller i alla situationer, att bara för att man någon gång yttrar att man inte vill bli kontaktad av en annan person så ska alla former av kontaktförsök omedelbart upphöra. Som ett slags trumfkort alla har tillgång till att dra fram om man önskar slippa konsekvenser för sina egna handlingar.

En annan ungefär lika korkad tweet, också formulerad som två frågor:

jag sa som jag sa i det där klippet för att jag alltid skriker "kom till gullmars"? är du dum på riktigt?

Det Axel uttrycker är som Schrödingers katt, allt han säger är både sant och på riktigt men dessutom bara ironi, satir och på skoj. Just idag hävdar Axel att hans "Kom till gullmars!" inte betydde något, eftersom det bara är ett uttryck som han använder. "Okej". Det måste vara skönt att retroaktivt alltid kunna hävda att man bara skojade, om exakt allting. Då betyder alltså ingenting av det man någonsin säger något. Bekvämt. Vi får väl se imorgon om Axel tycker att det han sagt var sant eller om det fortfarande bara var på skoj. Man vet aldrig. Han har svårt att bestämma sig.

Axel förstår inte en sån enkel sak som att det inte är okej att slå en random person medan det är okej att slå en random person som nyss har slagit ens fru. Det existerar liksom inte så fördummande principer som att det alltid skulle vara okej att slå en random person, eller tvärtom, som varken tar hänsyn till kronologi, motiv, kontext eller intention. Allt sker såklart i en kontext, som man måste ta hänsyn till innan man moraliserar över t.ex. ett beteende.

Varför är det ett problem att en utbildad historiker applicerar akademisk stringens på ett verk som utger sig för att vara seriöst? Är det för att boken i grunden inte håller måttet, och bör därmed hanteras varsamt, ungefär som Arons känslor?

Ibland har man t.o.m. sett samma argument i kombination med det mer motstridiga "granskningen är inte seriös eftersom den publicerades på twitter". 😆

För att en populärvetenskaplig bok - precis som en twittertråd - är inte i samma format och håller inte samma krav på formalia som en akademisk handling.

Men om man trixar med källor för att få fram en poäng? Aron har inte gått ut med att verket är fanfiction. Tvärtom har han intagit en moraliskt högstående position och hans fanbase talar inte om en populärkulturell bok utan om det STORA avslöjandet.

Det där är en benägen kritik och då tycker jag man ska förklara det tydligt än att gräla med mig, som vägrar läsa hans bok vid det här laget. Men då får man räkna med gensvar som "hur har han trixat värre med källorna än x-y".

Absolut, vi kan lämna det därhän. Jag har läst din ståndpunkt om Aron och boken, som jag delar. Vi är överens.

Det handlar inte om formalia, utan att Aron på flera punkter har fel i sak, och trixar dessutom med källhänvisningarna för att framstå som mer rigorös än han är. Det är inte acceptabelt ens för populärvetenskap.