Citat:
Ursprungligen postat av
FiffelMona
Han är väl 22 år, inte 12? Varför skulle en vuxen person inte kunna lösa det problemet själv, om det nu skulle uppstå, utan att ringa sin mamma? Han var väl inte efterbliven, eller?
nej ,men hade en deppig tid just nu och behövde prata med sin mamma nästan hela vägen på tåget ,så då kanske han ville ha lite stöd i hur han skulle göra i den situation han satte sig i ...?
Hans familj var redigt oroliga över hans mående , så det var därför jag trodde han behövde lite hjälp och stöd.
Har du inte varit med om att ungdomar som känner sig vissna inuti ,blir likgiltiga ,och behöver puschas på för att inte ge upp ?
Jag känner många som behövt det stödet i sina yngsta vuxen-år ,så jag känner inget konstigt i att han inte ville göra allt på egen hand just i den stunden ,därav vill jag inte dryfta att han är osjälvständig som person i vanliga fall.Om du tycker att folk som ringer sin mamma ibland i svåra lägen ,är efterblivna så vet jag inte riktigt vem i världens som egentligen är efterbliven...hmm...
Har du aldrig känt att det varit skönt att ringa din mamma i ett svårt läge?Jag gör det titt som tätt ,och det är underbart att få det stödet ....men alla är vi olika ,och tur är väl det ...men man ska inte kalla någon efterbliven bara för att den vill nå någon den litar på i en svår situation.Du har ju ingen aning om hur han mådde ?
Hans bästa vän kanske hade fallit överbord ute på havet nyligen ,vem vet ?
Han kanske fått slut utav en tjej som blivit gravid och tänkte ta abort inom snar framtid ?
Hans hund kanske skulle vara tvungen att avlivas så fort han kom hem ?
Hans mammas parkinson kanske gjort så att hon blivit ännu sämre och han kände starkt för henne.
Varför skall du då kalla honom efterbliven bara för att han ringer hem ?
Han bor ju hemma fortfarande ,det kan göra att han har kvar lite utav bindningen än så länge.
Det är inget bra att tala om för folk , vad folk bör ,eller inte bör göra ,låt de få göra det som känns bäst för dem ...