Stjärnorna på slottet (SVT)

Tycker att Hoffsten kom med en mycket bra kommentar, om när Rehborg kom till Killing-gänget och äntligen träffade människor som förstod hans humor och hur det påverkade honom.

Kim är bara pinsam, och vill framstå som en stark kvinna osv men framstår mest som en relik från 68-vänstern som tror att hon är modern för att hon vill prata om sex och könsroller osv. Hon verkar vara den minst intelligenta i gänget.

Bra observerat. Tror inte mediet kan vilseleda oss helt och hållet, utan du har helt rätt. Trista "skämt" försöker komma i fokus utan att ha något att bottna i förutom sitt tråkiga gamla "viva vagina" prat..
Hon förstör mer eller mindre en annars bra lineup.

Jo, det är kanske ett lite svenskt (eller "svenskamerikanskt"?) dilemma att vi inte har så många kändisar som är företrädare för något slags intellektuell humanism och som skulle kunna skapa ett intressant program om mänskliga/personliga ideal, erfarenheter och värderingar utan att det slentrianmässigt måste leda till sensationella uppgörelser och konflikter. Nu är det rätt ensidigt "artistens" livssyn som serveras som ensamt alternativ till det som PetterRetard underhållande beskrev som samtal om "räntesatser på bostadslånen, hur mycket pengar man sparar sedan man installerat luftvärmepump i villan, och självklart /.../ lite fotboll / hockey också". Och då kommer samtalen sällan längre än till detta ständiga turnerande av temat "den olyckliga clownen", alltså att antingen showa eller slita av sig masken och gråta som ett barn.

Bra analys. De återkommande sentimentaliteterna belyser väl också en något trångsynt och enkelspårig programproduktion. På planeringsstadiet har det troligtvis hoppats på känslosamhet, kåtsnack, lite tokiga upptåg och en och annan kontrovers.
Övergången till diskussionen om manlig/kvinnlig humor var nästan övertydligt regisserad. Rabéus såg nästan ut att spela en roll som debattör i saken. Fast hans poäng var klockren...

Rheborg visade sig vara en människa med sorg och glädje i ryggsäcken, som så många av oss. Jag gillar honom starkt och det hade varit kul med lite fotografering också.

Rheborg är nog den i programmet som jag sympatiserar mest med. Finns många likheter när man ser tillbaka på sin egen uppväxt. Tycker inte alls han är stel. Han är bara så där lite lagom torr och väluppfostrad. Rabeus summerade det hela ganska fint genom att beskriva dom båda som representanter från "den tänkande borgerligheten"

Nämnde Rheborg överhuvudtaget något om sin egen familj (fru/ex-fru, barn)? Kan inte minnas att han nämnde dem överhuvudtaget.

Nej..Ingenting. Det reagerade jag också på..

Vissa artister väljer att utelämna familjen i det offentliga. Jerry Williams är en annan. Fruar och barn har väl valt att få stå utanför kändisskapet då de inte själva valt att bli offentliga. Jag tycker det inger respekt.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article14213885.ab

Men att sitta och böla och spela den fina känslosamma sonen det är bra television en lördagskväll. Jag föredrar då ett larvigt fejkat bråk än sådan jävla emotionell pornografi. Nej, där sjönk Rheborg som en jävla sten i min värld.

Speciellt när han tvekat på att ställa upp alls...
De där känsloutbrotten är tidens lösen. Det ska grinas eller grälas eller mobbas.
Tråkigt att vi inte längre står ut med vanlig middagskonversation längre.
För producenterna ger oss det vi vill ha!

Det hade varit intressant om någon tagit upp Jonas Indes avhopp från Killinggänget. Där fanns det nog något att prata om.

Sätt ihop ett Dreamteam till nästa år och Jonas Inde är väl självskriven...
Dessutom:
Anna Book
Caroline af Ugglas
Patrik Sjöberg
Niklas Wikegård...