Stjärnorna på slottet (SVT)

Tja, så kan det tolkas förvisso. Min ironi etc. hör väl kanske inte hit primärt; jag relaterar här mera utifrån ett gängse konsensusperspektiv vad »ironi« är för något, och det apropå den inläggande repliken om ironi vs Stjärnorna på slottet av dig i i ditt inlägg.

Det andra du tar upp kan jag hålla med om delvis, och visst är det kul att de tagit med sig foton o.s.v. Och han är helt klart en egen person som du säger.
Så pass "egen" att han t.o.m. inte helt sällan kliver över ett antal personer på sitt egna sätt också i det verkliga livet (utanför rampljuset). Detta har tyvärr kanske "missfärgat" den (för)bild jag har av honom när jag åser programmet.

Jag ska göra vad jag förmår vid nästa Stjärnorna på slottet-på-tv-tillfälle för att titta på hans deltagande så förutsättningslöst det bara går (och lämna mina personliga möten i andra sammanhang med herr Rheborg åt sidan ...).

Det tror jag säger en del just om AB:s läsare (eller de som röstar); måhända är de andra deltagarna alltför okända alternativt för gamla för att AB-läsarna ska ha någon relation till dessa och därigenom ge uttryck för dessasamma. Säga vad man vill om Rheborg - och jag tillstår att han har vissa lyckade rollprestationer i bagaget -, han har sannolikt rätt många beundrare i Sverige.

Christer Lindarw är förmodligen den äckligaste karln (nåja...) i Svea rike.

Stärktes den åsikten av programmet i fråga, menar du?

Han gav ju ett väldigt lugnt intryck, jaha det är för att han är gay du flippar..

Känns som att vissa personer som saknar humoristisk fingertoppskänsla faktiskt tror att Johan Rheborgs karaktär Percy Nilegård är en sann skildring av hur Rheborg är även privat, och på den grunden avskyr honom. Själv anser jag Rheborg vara inget mindre än ett geni. Kan inte ens föreställa mig hur hans dag kommer utspela sig, totalt oförutsägbar karl!

Kan du utveckla det där med vari Johan Rheborgs genialitet ligger?

Programmet med honom blir dock mycket riktigt rejält oföutsägbart ...

Du anser hans rollprestationer endast "lyckade", vissa av oss andra tycker dom är genialiska.

Rheborg lyckades ganska bra med att slå hål på det pompösa som diverse självcentrerade skådespelare sysslar med.
Jag lägger ingen mer större vikt vid det, då bra skådespelare säkert måste ha den personligheten för att bli just "bra skådespelare".

Till Rheborgs nackdel är nog hans ängslighet inför att inte alltid säga "RÄTT" saker, bli lite pompös och hänge sig, som t.ex Kim A.
Då kommer nog Henrik Schyffert och Andres Lokko mobba honom...
Så var det nog tidigare iaf, men den mentaliteten i det grabbgänget är nog ändå svår att tvätta bort.

Hans rollprestationer och det han åstadkommit inom svensk humor gör honom intressant, och jag vill gärna höra lite "bakom kulisserna" snack om Killinggänget.

//Crimson

En definitionsfråga således.
Du nämner "pompös" två gånger, vilket är ett intressant och relevant ord i sammanhanget.
Det är nämligen just 'pompös' jag själv finner Rheborg: både i åtskilliga rollprestationer, och kanske framför allt i det s.k. privatlivet där han t.ex. genom sitt Twitterkonto genomgående i historien agerat som en sorts ironisk Jarl Kulle-aktör. Hans eventuella (och grad av) skådespelande i privatlivet är likväl oklart ...

Du har rätt i detta med (den ännu mer och odrägligt pompöse) Schyffert och den mer verserade Lokko och deras påverkan på Rheborg. Han har nog trots allt dessa två en del, bland annat, att tacka för att gestaltningarna i Killinggänget-rollerna blivit så lyckade till stora delar. Martin Luuk och Robert Gustafssons inflytande finns förvisso i någon mening med också. Den självneurotiske pajasen Jonas Inde räknar jag helt bort i kontexten.

När det kommer till det aktuella programmet Stjärnorna på slottet är ju mer jag tänker på det: Johan Rheborgs dag synnerligen intressant (på papperet). Frågan är hur han förmår förvalta densamma. Hur lägger han upp det hela? Jag misstänker att han kommer att ta plats så in i helvete, och likt sin satirpolitiske figur i Parlamentet hålla på och domdera och väsnas och ha sig. Roligt lär det nog bli ...

Han kan väl vara hur han vill i sitt offentliga liv, i sitt skådespeleri, och på sin twitter(vilket är i högsta grad offentligt).
Därefter bedömer jag honom, och gillar honom.
"Hans eventuella (och grad av) skådespelande i privatlivet är likväl oklart ...
"

Jisses!....Säkert mellan honom och hans eventuella psykolog, om inte du har en UNIK inblick i hans privatliv

Schyffert är väl inte särskilt pompös?...som Börje Ahlstedt, Rabaeus, Örjan Ramberg och diverse andra dramatenveteraner
Vet du ens vad ordet betyder i KONTEXTEN?

//Crimson

Vad menar du med "Vet du ens vad ordet betyder i KONTEXTEN" – mer exakt? Jag förstår inte vad som avses.

Visst har du rätt i detta med "privatliv" kontra "scenliv" etcetera, och jag tycker likväl det är intressant att ha med det i åtanken just kontextuellt av herr Rheborg och hans framträdanden överlag.

Pompös i sammanhanget, dvs kontexten, används när det gäller självgoda Dramatenskådisar, typ Ahlstedt, Ramberg, Rabaeus o "grabbarna"...
ORDET passar faktiskt just nu inte in på Schyffert o Rheborg, varken för att beskriva deras humorgärning eller hur dom för sig i det offentliga rummet....
Då finns det mkt bättre negativa ord att använda.....
"Ängslighet" är ett av dom jag nämnde....

//Crimson

Det är sant. "Ängslig" är nog mer beskrivande både vad gäller Rheborg och Schyffert för närvarande.
Det blir hur som haver intressant att se hur Rheborg fortsätter agera i Stjärnorna på slottet.
Ängsligt eller småpompöst eller ...