Stjärnorna på slottet (SVT)

Jag såg programmet i efterskott. När Melander gled in på Z. Larsson spolade jag snabbt framåt. Melander är precis som Schyffert en kommunistkapitalist som inbillar sig vara något helt annat än de egentligen är. När de tar strid för sådant de själva representerar blir det bara löjligt. Finns bara tre förklaringar till sådana offentliga ställningstaganden:

1. De vill förlytta fokus från sig själva.

2. De har dålig uppfattning om vilka de själva är.

3. De förstår inte innebörden i vad ZL representerar (eller vad diktaturens kreatur i socialismens namn har ställt till med).

Med tanke på att de är skådespelare lever de väl livet genom en roll och fanitserar ihop att verkligenhetn är en saga där de har huvudrollen.

Fast om alla argument om någon man inte tycker om inte är värda nåt så blir ju aldrig någon kritiserad på riktigt.

Sven berättade ju även i delarna där han satt själv om t.ex. sin sjukdom så det privata var ju med. Vad en deltagare sedan väljer att berätta för hela gruppen är givetvis anpassat-åtminstone delvis-efter stämningen runt bordet och vad den berättande vill avslöja i det läget.
Så som det alltid fungerar kring ett middagsbord. Han fick frågan om han ville berätta om sitt privatliv, svarade vänligt att han inte ansåg det vara av vikt och ville tala om sina roller.
Då skall man som en sunt fungerande människa acceptera det.


Precis så. Bara för att man själv vill ha fram något om någon kan man inte trycka på hur som helst.
Det handlar som du säger om hur man läser in folk.


Alla deltagare är ju "egofixerade" på sin dag, det är ju det som det går ut på att deltagaren på sin dag berättar med små instick av övriga deltagarna. Inte en utfrågning.

Nu tänker du fel. Om man bara kritiserar för att man inte gillar personen så ser man inte saken och då blir inte kritiken välgrundad. Det är en gyllene regel att kunna se bortom det man inte gillar och skilja på sak och person om man vill bli tagen på allvar.


Nej alla är definitivt inte »egofixerade«. Ju mer jag tänker på Melander inser jag att han är oerhört självupptagen. Jag inser också att han glidit fram på en räkmacka. Allt det han gjorde i Sällskapsredan hade Loffe gjort bättre. Han hade dessutom inte varit någonting om inte Weiron burit upp rollen. Melander hade inte heller varit något utan Åke Cato och Stina Lundberg. Jag kommer att minnas Melander mest för hans paradroll när han flamsade i trav-tv med badmössa tillsammans med Benny Haag.

Ovanstående är ett genuint exempel på hur jag bara kritiserar Melander för personen, inte för det han faktiskt gjort. Det blir inte särskilt vägrundat. Klart att Sven Melander varit bra, men han är mer än lovligt »egofixerad«.

Skrattar varje gång.

https://www.youtube.com/watch?v=hcxwTgEC7IM

Intressant program med SM även om det som vanligt inte framkommer så mycket nytt. En sak jag funderat på dock. Personerna som blir erbjudna att delta i sådana här typ av program är vana vid att stå i centrum och har i olika grad sökt sig till rampljuset. Hur känns det då att bli inbjuden till "femtioelfte" säsongen? Alla större stjärnor är avverkade och då blir just då tillfrågad.

Tunn jävla säsong, Melander är väl den enda man känner för att se. Resten av skrapet kan kvitta. Läckberg? Kyss mig i röven ditt jävla metoo-spån.

Sven var bra i Sällskapsresan men hans roll var inte särskilt meetoo




rattarattara

Tror att det är färre än fler bland de som befinner/befunnit sig i rampljuset trivs med att tala om sig själv. Tiden i rampljuset handlar ju oftast om något spelat eller påhittat.

När det gäller valet så vet vi ju inte när olika personer fått frågan. Sven Melander har kanske fått den för flera säsonger sedan, men inte tackat ja förrän nu. Rent generellt är ju skådespelare vana vid att inte få alla roller. Programmet hade ju til en början en tydlig profil mot skådespeleri. Det gör nog att personer från en annan genre inte känner sig förbigångna fast de kommer med i senare upplagor.

En sådan som Sven Melander har säkert blivit tillfrågad tidigare..men han kanske inte ville/kunde då. Det vet vi inget om.

Så är det nog med många. Även i andra liknande program som Så mycket bättre eller för den delen Mästarnas mästare.

Fast kritiken mot Läckberg hade ju varit densamma även om jag hade tyckt det var en god person. Beter sig Melander på samma sätt vid någon dag blir kritiken densamma där.

Sedan tyckte han ju själv just det du pekar på beträffande att han hade så liten roll i Sällskapsresan men att det var briljant skrivet och ett sådant samspel som gjorde det roligt och därmed minnesvärt för många.
Samma sak när han berömde Cato för att denne gjorde honom själv rolig.

Det är självsuggerering.

Frågorna under måltiderna brukar vara förregisserade. Ibland märks det, ibland inte. I denna säsong är Kajsa Ernst mest invand med samtalsledarrollen (hittills). Lena sade ingenting alls av det som valdes i klippningen.


Läckbergs fråga var högst relevant. Det gav tittaren en nyckel till varför Melander höll en så glättig - ogenuin - ton. Han försökte skratta och flamsa sig igenom nästan allt.