Citat:
Dagboken börjar 14/7-16 (sid 3573).
Det är lite oklart varför Tova började att skriva dagbok då, men redan på första sidan står det:
"Det är alltså Billy Fagerström född 12 december 1994 som jag talar om, min första (och
enda?) kärlek, äkta kärlek. Jag har sedan den 22 januari 2014 varit hopplöst förälskad i
denna man. Ibland är det underbart & ibland är det verkligen ett levande helvete. Då
funderar jag verkligen på varför jag är kvar med honom och om det är värt all smärta.
Aja, vi får väll se hur det blir…"
Och det vet vi ju hur det blev.......
Dagboken handlar alltmer om Billy och hur de har det. Ibland kan det kännas som om hon började skriva den för att dokumentera hur illa han behandlar henne, men jag tror att det mer speglar hennes liv, att hennes liv handlade nästan enbart om Billy.
Desto längre tiden gick, ju mer Billy. Till sist, bara Billy.
Kan inte minnas att Tova skriver direkt om att Billy skulle ändra sig, men mer i allmänna ordalag frågar hon sig om förhållandet kommer att bli annorlunda, att hon hoppas.
I början pratar hon om kärlek till Billy som sedan börjar handla mer om hur mycket de bråkar, hur han inskränker hennes liv och hotar slår mm. Och då också att hon hatar honom när de bråkat. Och hoppet, det minskar och minskar.
Men t o m i sista dagboksanteckningen, kan man se ett litet litet litet hopp.
Men då känns det inte som att det hoppet handlar om att förhållandet ska ändras.
Då handlar hoppet om att överleva.
Antingen dör hon" eller så är allt detta över eller på väg att ta slut. ".
augusti:
"Men ja han är ju less för att jag åkte iväg också så jag vet inte hur det blir…
Vi får se. Jag saknar han. Kanske skriver till han och ser va han säger."
september:
" Men ja jag vet inte riktigt hur allt kommer bli… "
november:
"… Han säger att om jag gör slut så dödar han mig, vågar inte
chansa. Mår egentligen så sjukt dåligt men orkar inte tänka på det. Men jag försöker
göra det bästa av situationen. Vi bråkar inte nu iaf och jag är med han nästan varje dag.
Hoppas bara det löser sig. "
Men i december blir det mer hopplöshet. Väldigt snabbt ändrar sig tonen mot att hon inte hoppas så mycket längre:
"Jag tror på allvar att mitt liv aldrig kommer bli bättre. "
" Och jag hoppas verkligen inte de knasar med Billy… är verkligen rädd för honom."
" och jag vill fan inte ens veta vad som kommer hända nu… "
" Därför undrar jag om han faktiskt skulle kunna göra det, döda mig asså… eller bara skrämma mig.
Idag har han fortsatt skriva att han lovar att fixa detta. Jag har inte så mycket att välja på
än att hoppas att han faktiskt gör det. "
januari:':
"Vet inte har jag ska känna asså…"
februari:
"Jag fixar inte detta, det blir bara värre & värre. Nästa gång dödar han mig."
"Och som sagt, om det någon gång är någon som läser denna dagbok så är jag antingen
död, eller så är allt detta över eller på väg att ta slut. "
"Hoppas bara inget händer snart igen… "
Allt är bara min egen tolkning. Dagboken är skriven i ganska allmänna ordalag. Tyvärr slutar den också i slutet av februari. Varför?
Hemskt att tänka på att när hon började skriva, hade hon mindre än ett år kvar att leva.
Det är lite oklart varför Tova började att skriva dagbok då, men redan på första sidan står det:
"Det är alltså Billy Fagerström född 12 december 1994 som jag talar om, min första (och
enda?) kärlek, äkta kärlek. Jag har sedan den 22 januari 2014 varit hopplöst förälskad i
denna man. Ibland är det underbart & ibland är det verkligen ett levande helvete. Då
funderar jag verkligen på varför jag är kvar med honom och om det är värt all smärta.
Aja, vi får väll se hur det blir…"
Och det vet vi ju hur det blev.......
Dagboken handlar alltmer om Billy och hur de har det. Ibland kan det kännas som om hon började skriva den för att dokumentera hur illa han behandlar henne, men jag tror att det mer speglar hennes liv, att hennes liv handlade nästan enbart om Billy.
Desto längre tiden gick, ju mer Billy. Till sist, bara Billy.
Kan inte minnas att Tova skriver direkt om att Billy skulle ändra sig, men mer i allmänna ordalag frågar hon sig om förhållandet kommer att bli annorlunda, att hon hoppas.
I början pratar hon om kärlek till Billy som sedan börjar handla mer om hur mycket de bråkar, hur han inskränker hennes liv och hotar slår mm. Och då också att hon hatar honom när de bråkat. Och hoppet, det minskar och minskar.
Men t o m i sista dagboksanteckningen, kan man se ett litet litet litet hopp.
Men då känns det inte som att det hoppet handlar om att förhållandet ska ändras.
Då handlar hoppet om att överleva.
Antingen dör hon" eller så är allt detta över eller på väg att ta slut. ".
augusti:
"Men ja han är ju less för att jag åkte iväg också så jag vet inte hur det blir…
Vi får se. Jag saknar han. Kanske skriver till han och ser va han säger."
september:
" Men ja jag vet inte riktigt hur allt kommer bli… "
november:
"… Han säger att om jag gör slut så dödar han mig, vågar inte
chansa. Mår egentligen så sjukt dåligt men orkar inte tänka på det. Men jag försöker
göra det bästa av situationen. Vi bråkar inte nu iaf och jag är med han nästan varje dag.
Hoppas bara det löser sig. "
Men i december blir det mer hopplöshet. Väldigt snabbt ändrar sig tonen mot att hon inte hoppas så mycket längre:
"Jag tror på allvar att mitt liv aldrig kommer bli bättre. "
" Och jag hoppas verkligen inte de knasar med Billy… är verkligen rädd för honom."
" och jag vill fan inte ens veta vad som kommer hända nu… "
" Därför undrar jag om han faktiskt skulle kunna göra det, döda mig asså… eller bara skrämma mig.
Idag har han fortsatt skriva att han lovar att fixa detta. Jag har inte så mycket att välja på
än att hoppas att han faktiskt gör det. "
januari:':
"Vet inte har jag ska känna asså…"
februari:
"Jag fixar inte detta, det blir bara värre & värre. Nästa gång dödar han mig."
"Och som sagt, om det någon gång är någon som läser denna dagbok så är jag antingen
död, eller så är allt detta över eller på väg att ta slut. "
"Hoppas bara inget händer snart igen… "
Allt är bara min egen tolkning. Dagboken är skriven i ganska allmänna ordalag. Tyvärr slutar den också i slutet av februari. Varför?
Hemskt att tänka på att när hon började skriva, hade hon mindre än ett år kvar att leva.
Man får en inblick hur hoppet bara dalade på så kort tid. "Bra" sammanfattat... Ger mig en tankeställare hur många det verkligen är som lever i liknande situationer.
Förutom att jag innerligt hoppas på att han kommer få ett jävla helvete inne. Hoppas jag på att någon med ingenting att förlora, ger honom en visit när han väl kommer ut.