Skillnaden mellan AfS och SD verkar också vara att AfS:arna faktiskt har ett visst intresse och koll på fotboll. Alla vet att Durmaz gjorde bort sig hela tiden han var inne (han hade massa onödiga och farliga grejer innan den avgörande frisparken också - en total katastrofinsats). Hade han varit något annat än blatte hade han fått 3000 hatiska kommentarer som istället tog fasta på nåt annat utmärkande för honom. Och media hade inte sett allvarligt på det hela alls, utan förmodligen till viss del spelat med i "hatet" (har sett det vid flera tillfällen).
Bieler och Åkesson har ingen som helst koll på sånt här utan de är precis som deras fränder inom "jagärhär" och liknande grupper (som terroriserar AfS Viktor) helt ointresserade av fotboll. De gör bara det media berättar för dem att de ska göra. Väldresserade apor.
Viktor Södermarks tweetserie är utmärkt:
Citat:
Första frågan som Janne Andersson fick på presskonferensen inför VM handlade om kritik för att lagbygget hade för lite mångfald. Sverige bytte in mångfald i slutskedet av matchen och blev i vanlig ordning straffade...
Eftersom att min tweet väckt sådant härligt engagemang åt alla väderstreck så är ni alla förtjänta av ett förtydligande från min part: Tweeten tar upp två intressanta ämnen: 1. JAGET FÖRE LAGET: Framgången för Sveriges landslag har sedan Slatans uttåg bestått av att man spelar -
Som ett LAG. Jimmy Durmaz katastrofala insats belyser hans inställning i landslaget då han spelade för JAGET och inte LAGET. Han dribblade för egen vinning i samtliga lägen och står för en självisk och matchavgörande insats i och med fällningen som resulterade i Tysklands mål.
Ett ämne som är av större intresse än det enskilda debaclet och som även förstärker bilden om att JAGET går före LAGET är det faktum att han likt många andra med mångfald EJ sjunger nationalsången. Det är extremt anmärkningsvärt då man kan tänka sig att representera landslaget -
Eftersom att det ger en plattform att visa upp sig för egen vinnings skull men EJ bekänna sin lojalitet och vördnad för Sverige genom att sjunga nationalsången.
2. Media i symbios med den kulturmarxistiska delen av vårt samhälle har under hela Sveriges framgångståg i fotbollssammanhang efter Slatan-eran försökt att problematisera Janne Anderssons lagbygge eftersom att det till majoriteten är en homogen sammansättning av svenskar som inte
Nödvändigtvis är stora stjärnor utan snarare lagspelare som drar åt samma håll.
Av den anledningen är det också intressant att lyfta fram att Sverige oavsett kategori blir mer framgångsrikt som ett lagbygge än som individualister.
Slutplädering: Homogenitet trumfar mångkultur.
Intressant analys av vänsterdojjorna:
- Slatan gör mål. Låt oss prisa mångkulturen och använda det som slagträ i debatten om migrationspolitiken.
- Durmaz förlorar matchen åt Sverige. Hur fan vågar du kritisera mångkulturen?! Din j@vla rasist, näjzist, idiot + sedvanligt mordhot.
https://twitter.com/Viktorious1989/status/1010617310002982912
Jag noterade också att judisk makt-aktivisten "Ilan Sadé", som är partiledare för pajasprojektet "Medborgerlig Samling", uppmärksammar AfS i Durmazstormen:
Citat:
Drevet mot en av våra landslagsspelare grundat på dennes härkomst drivs i hög grad på av AfS och dess ledare, som tydligen plötsligt "vet" att han skulle vara kvoterad. Detta är helt förkastligt.
https://twitter.com/sadeilan/status/1010778148647112704
AfS företrädare har skrivit mogna kommentarer om Durmaz och mångkulturen. De uppmärksammas för detta. Lite spinn för partiet här, som jag tror är positivt, för det de skriver är något alla fotbollsintresserade håller med om.
(Jag hade inte gillat om AfS-företrädare hade skrivit typ "jävla skäggapa åk hem till Afghanistan för fan", bara för att förtydliga. Det visserligen förståeliga men mer omogna och bonniga hatet står inte AfS för.)
