Mordet på Malin Lindström i Husum, Örnsköldsviks kommun, 1996-11-23

Kanske att man avsåg analysera det någon gång i framtiden?

Som sagt, det var fullt möjligt att DNA-profilera redan 1996. Tänkte man inte på att göra det, torde man inte ha tänkt på att göra det i framtiden heller.


Det kanske i vissa lägen kan vara polisiärt motiverat, men i ett sånt här fall, där det finns en friande lagakraftvunnen dom, borde det gå att motsätta sig topsning. Han är friad, inte skäligen misstänkt.


Det enda som komplicerar det är att det skulle bli fråga om en resning. Om inte preskriptionsreglerna sätts ur spel vid resningar, så har preskriptionstiden löpt ut för OW. Och det finns ingen vettig anledning till att preskriptionsreglerna skulle sättas ur spel vid resning till men för den tilltalade. Men jag får medge att det borde vara möjligt att bevilja resning till förmån för den tilltalade efter preskriptionstidens utgång, och att det står lika lite om preskription i RB 58:2, som behandlar resning till förmån för den tilltalade, som i RB58:3, som behandlar resning till men för den tilltalade - eller överhuvudtaget någonstans i RB 58 kap, för den delen.

Om vi leker med tänket att Malins mördare var 19 år när mordet skedde, bortser ifrån modern som inte ens behöver vittna... Kan vi inte då försöka förlåta hen snart? Självklart ska illdådet bekännas o sonas, sen får det fan räcka....

Det är många som har följt fallet genom åren i landet och då främst i Örnsköldsvik. Går det genom DNA att bevisa att det var OW som gjorde det och det faller på hans ålder vid gärningstillfället tror jag det blir problematiskt.

Det strider så mot den allmänna rättskänslan att det inte kan förbises. Skulle det dessutom visa sig att det hela beror på rent slarv från Örnsköldsvikpolisen så är det katastrof.

Man brukar säga att det är bättre att fria 10 skyldiga än att sätta en oskyldig i fängelse och det håller jag med om. Men det är inte saken här.

Eftersom detta drabbade en vanlig tjej så tror jag att människor kommer att reagera helt annorlunda än vad fallet skulle vara om det var gängvåld.

Lagen säger i klartext, ska du mörda någon se till att vara under 21 år, det tror jag många kommer att reagera på..

Varför skulle han förlåtas?

Jag gör ett försök att reda ut detta med preskription i detta fall:

OW är född 780128. ML försvann 961123. OW fyllde 18 år 960128 och var fortfarande 18 år 961123.

BrB 29:7

7 § Har någon begått brott innan han eller hon fyllt tjugoett år, ska hans eller hennes ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Rätten får då döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.
För brott som någon har begått innan han eller hon fyllt tjugoett år får inte dömas till svårare straff än fängelse i tio år. Om fängelse på längre tid och på livstid är föreskrivet för brottet eller om det följer av 26 kap. 2 §, får dock dömas till fängelse i högst fjorton år. Lag (2009:396).

BrB 3:1

1 § Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse
på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller, om omständigheterna är försvårande, på livstid. Lag (2014:274).

Om OW hade dömts för mord även i HR skulle han kunna dömas till maximalt 14 års fängelse (se BrB 29:7) eftersom OW inte hade fyllt tjugoett år.

BrB 35:1-2

1 § Påföljd må ej ådömas, med mindre den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom
1. två år, om å brottet ej kan följa svårare straff än fängelse i ett år,
2. fem år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i två år,
3. tio år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i åtta år,
4. femton år, om svåraste straffet är fängelse på viss tid över åtta år,
5. tjugofem år, om fängelse på livstid kan följa å brottet.
Innefattar en handling flera brott, må utan hinder av vad nu sagts påföljd ådömas för alla brotten, så länge påföljd kan ådömas för något av dem.

2 § Bestämmelserna i detta kapitel om bortfallande av påföljd gäller inte för
1. mord eller dråp enligt 3 kap. 1 eller 2 §,
2. folkmord, brott mot mänskligheten eller grov krigsförbrytelse enligt 1, 2 eller 11 §lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser,
3. terroristbrott enligt 3 § 1 eller 2 jämförd med 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, eller
4. försök till dessa brott.
Har någon begått brott som avses i första stycket innan han eller hon fyllt tjugoett år, gäller dock bestämmelserna om bortfallande av påföljd i detta kapitel. Lag (2014:407).

Påföljd (straff) må ej ådömas om inte den misstänkte (OW) häktats eller åtalats för brottet inom femton år (enligt 1 § p.4 eftersom det maximala straffet kunde bli 14 års fängelse – jmf BrB 29:7 ovan samt skrivningen i 1 § p.4 ”om svåraste straffet är fängelse på viss tid över åtta år”) från det att brottet begicks. 14 års fängelse är fängelse på viss tid över åtta år.

Enligt 2 § p.1 gäller inte reglerna om bortfallande av påföljd (straff) för t ex mord. Dock står följande i sista meningen ” har någon begått brott som avses i första stycket (2 § p. 1-4) innan han eller hon fyllt tjugoett år, gäller dock bestämmelserna om bortfallande av påföljd i detta kapitel.”

Slutsats: OW kan inte dömas till någon påföljd för detta brott. För hans del är påföljden preskriberad 111122-111123 (lite osäker). En annan gärningsman kan däremot dömas till påföljd för detta brott om han/hon häktas eller åtalas senast 211122-211123 (lite osäker) och om han/hon var 21 år fyllda vid tiden för brottet.

Den som har en annan åsikt än mig i denna fråga får redogöra för sin ståndpunkt.

Edit: 961122--961123 var fel. Det ska vara 111122--111123.

Hen var 19 år, har nog inte alla hästar i ...Hens motiv var inte guld, rikedom el ädla stenar... Hen har verkat bättra sig med åldern, så 10 år är jag nöjd med

Det enda som komplicerar det är att det skulle bli fråga om en resning. Om inte preskriptionsreglerna sätts ur spel vid resningar, så har preskriptionstiden löpt ut för OW. Och det finns ingen vettig anledning till att preskriptionsreglerna skulle sättas ur spel vid resning till men för den tilltalade. Men jag får medge att det borde vara möjligt att bevilja resning till förmån för den tilltalade efter preskriptionstidens utgång, och att det står lika lite om preskription i RB 58:2, som behandlar resning till förmån för den tilltalade, som i RB58:3, som behandlar resning till men för den tilltalade - eller överhuvudtaget någonstans i RB 58 kap, för den delen.