Jag håller på att bli galen.

Bra, andas, tänk

Han fattar inte hur allvarligt det är. han är ingen, bry dig inte om honom

Vad är du rädd för? Att någon ska veta att du ringde att nr för att prata med någon.

Fler som ringer än vad du tror.

Som jag kom på nu på huvet är dock dagtid, men.
Nationella hjälplinjen 020-22 00 60 (måndag - torsdag 17-22, fredag-söndag 17-24)

Har det ner skrivit till massa.

Går faktiskt att ringa och prata med en präst om man vill också, men "medmänniska" är mer en som lyssnar.

Sedan är kanske ett tips som andra sa att prata med någon, en gång i veckan eller nått. De har tystnadsplikt, så ingen fara att någon annan får reda på det om du inte vill.

Hoppas det löser sig, du kan PM:a om du vill ha andra nr (har en liten lista).
Ta hand om dig.

Fan vilken fart det var i denna tråd.

Är du psykotisk är det psyk som gäller. Då behöver du mediciner. Är tråden istället präglande för din personlighet, d.v.s. vargen kommer ropandet, ja då är det psykolog som gäller. Detta gäller ifall beteendet är vanligt även i andra sociala sammanhang.
Är det bara allmänna funderingar du luftar, pja, kör på. Alla använder vi oss av FB i olika syften.

Du försöker hjälpa mig genom att säga till mig att jag har fjortisproblem och borde försöka ta mitt liv.

Nej förlåt, jag är helt dum i huvudet. Jag lämnar över tråden till att mensamedlemmar då så att ni kan rädda livet på denna sorgsna lilla flicka.

Man ska bara ignorera sådant folk charlie, det är så många småkillar som försöker visa att de har ballar genom att posta om sådant de inte har en aning. man kan le lite åt deras små försök, men det är inget att hänga upp sig på.

Jag skrev att du skulle göra ett skensjälvmord... Inte att du skulle försöka ta livet av dig... Bara göra sken av att vilja ta livet av dig, det är en avsevärd skillnad.

Du har ingen som helst aning om hur bra jag känner Challe. Jag skulle alltså kunna sitta resten av mitt liv i fängelse för hennes skull. Så snälla, har du ignet vettigt att skriva, skriv inget alls. Det här handlar inte om ett forum. Det handlar om Challes hälsa

Jag har tänkt på att prata med någon länge. Men jag kan helt enkelt inte. Jag får ångest vid blotta tanken. Sitter just nu med telefonen jämte mig och vågar inte.

Jag försöker hjälpa dig på samma sätt som jag fick hjälp och människor som jag anser vara mina vänner, om inte denna hjälp duger åt dig så kan du få lyssna på dina leksakspsykologer. Jag har varit där, jag har gjort det. Lyssna på mig om du vill, jag tänker iaf. skriva mina åsikter.

Eller så har telefonskräck föga att göra med ehuruvida man är fisförnäm eller inte?

Men hon litar ju inte på sina vänner? Känns det bra att "challe" inte litar på dig?