Jag håller på att bli galen.

Ungdomspsykiatrin skickas man till fram till 20 års ålder nu för tiden. Det blir privat för mig ifall det blir av alls.

Jag har lite dåligt med bidrag, så jag har jobbat varje dag hela sommaren. Nu när jag är ny i stan har jag inte fått ett kvälls- eller helgjobb än, men då jag bodde i Göteborg jobbade jag helger och kväller så ofta jag kunde.

Som du säger så har jag fördelen att inte ha en familj utöver mig själv att bry mig om. Ifall jag inte har råd med mat på bordet så är det inte så farligt. Hade jag haft ett barn och en man att ta hand om hade det varit värre.

Och där har du fel, vi tar in dig på vuxenvård oroa dig inte.
Så långt ner i ålder som 14 år kan vi ha inne på avdelningarna, ofta då med förälder i sällskap men även utan....

Sen måste jag bara säga herregud vilken chattsida detta blivit och har du verkligen problem och har du verkligen kompisar i killen C eller vad pajasen nu hette så är det ju bedrövligt att ni/du/han inte får iväg ett samtal till psyk eller att
nånting annat händer.
Måste hålla med flera i denna tråd att det känns lixom inte helt äkta detta, tyvärr.
Och det är just därför du inte ska sätta dig och skriva här att det kan inte vi avgöra osv för precis så är det, vi kan helt omöjligt avgöra om du verkligen är 2005 mest paranoida person osv, men om du söker hjälp och mänsklig kontakt så kommer du få den hjälp du ska ha.

Efter 18år tas man till "vuxnas" del faktiskt

Äh. Ta bort.

/feldgrau

Jaha. Ok. Då kanske saker ändrats, eller så är jag förvirrad.

Jag tänkte på en sak. Alla pratar om att jag borde gå till en psykolog o.s.v. Jag har länge förberett mig för det. Eftersom jag har svårt att ordentligt tala med människor om mina problem mellan fyra ögon s.a.s. har jag förberett mig genom att skriva dagbok och klistra in bilder o.s.v. Jag tänkte att jag skulle ge denna dagbok/scrapbook till psykologen vid vårt första möte, så har han en chans att ta sig tid och se på vad jag skrivit och visat genom bilder innan han helt tar tag i problemet. Som lite bakgrundsinformation. Då jag hållt på med det ett tag kan han också se hur jag utvecklas. Vad tror ni om denna idé?

Utöver att hjälpa psykologen hjälper det givetvis också mig att skriva och klistra.

Om det känns bättre för dig, så gör det.
Jag menar, ni två är bara där för DIN skull.

Gå genom boken med honom. Om det är något som är oklart, kan han direkt fråga dig. Kanske ni kommer in i en diskution som behagar dig faktiskt!

Men hur går det med kustjägarträningen då?! Du skulle ju bli den första kvinnan att genomgå den?!

Ja, det är sant. Ska knepa lite med den när alla intressanta människor loggat ur inatt..

Vet inte. Jag får ljuga för psykologen. Alternativt lägga tiden på annat.

Eller så tar du mod till dig och gör det du bör göra. Sök hjälp innan det eskalerar och blir värre.

Jag gör det i min takt. Jag försöker så gott jag kan med att inte tvinga fram någonting. Försöker att inte förtrycka känslor eller pressa fram dem.