Jag håller på att bli galen.

Sover du tillräckligt Charly?

hm..
var glad att du inte fått några drognojor...men jag antar att man inte ska jämföra smärtor, det kan sluta med att det gör bara mera ont.

Kram...Jag återgår till nån slags psykos inducerat av 3 glas rödvin och några lakritsar. Det är sjukt..men skönt..lindrar mina sår.

De som gratis ger sina tjänster vill ingen ha, eller blir alltid utnyttjade, men de som säger de kostar får minsann kosta skjortan med ifall de vill...

Intressant. Vems post är det egentligen du slänger? För det kan ju inte vara din, eftersom ingen vet var du bor, eller? Och din sambo, vet han inte om att du bor i hans lägenhet, eller att han bor i din?

Nån skrev nåt om Peter och vargen, och det kan jag bara hålla med om. Det här luktar mytomani på hög/låg nivå. Ena sekunden vågar du inte kika utanför dörren och tror att alla är ute efter att döda dig eller nåt - i nästa chattas det om FB-fika i Stockholm, bokcirklar, feminism, mönstring eller Halle Berrys tår.

Sorry, men här är en till som inte går på ditt snack.

http://img460.imageshack.us/img460/6076/lookingforattention0qf.jpg

Satt faktiskt för några dagar sedan och pratade med en psykolog jag känner om olika diagnostiseringar man använder sig av och han menade att diagnosen borderline var en "slasktratt", med andra ord väldigt luddig diagnos som inte alls var en riktig diagnos enligt hans mening.

Finns säkert massor av psykologer med en helt annan uppfattning...

Angående att tala ut om sina problem med outbildade har jag läst studier som visar att i många fall är det lika effektivt att prata med någon som inte är psykolog, däremot kan det vara väldigt farligt att försöka sig på självdiagnostisering mha outbildade internetkompisar, är man det minsta hypokondrisk av sig kan det lätt slå fel och man intalar sig själv att man lider av något man i själva verket inte har och det slutar med att man mår ännu sämre.

När det gäller existensiella frågor räcker det för mig att tänka på universumsskapelse för att inse att det är något som jag aldrig någonsin kommer kunna få en förklaring för. Men det är som tur är något jag inte tänker på varje dag.

Vad det gäller att uppsöka psykolog har jag en kompis med ett liknande problem vad det gäller att hitta en psykolog. Hon har besökt minst 20 stycken men ingen av dem har kunnat hjälpa henne, och flera har tom efter första besöket sagt att de inte kan hjälpa henne. Vill inte gå in på hennes problem, men de är många, och lägger man ihop dem så har vi en människa med mycket ångest och smärta inom sig och ett av sätten hon hanterar det på är alkohol, ett annat är att prata med sina kompisar.

Nu tycker jag inte att du ska följa hennes exempel och dricka dig full ungefär 300 av årets 365 dagar, men att prata med kompisar som vill lyssna, både på och utanför internet är bra, men ta det lugnt med diagnoserna.

Ja, särskilt som borderline är en störning med tydliga symtom som framgångsrikt kan behandlas.

För övrigt känns det som att akuta psykotiska tillstånd bättre diskuteras via t ex msn med folk man litar på än på ett öppet forum fullt av pubertala mobbare.

Jag har en boxadress.
Det är väl bättre att jag försöker tala om trevliga saker, dessutom?

Jag är nyfiken... hur har man råd att leva själv i egen lägenhet när man går på gymnasiet? Har dom höjt studiebidraget rejält på sistone eller?

Snälla, hjälper det att ladda upp 2 000 bilder på dig själv på ett ökänt internet forum med knarkare, mördare, nazister och pedofiler som medlemar när du tror att alla du ser ska döda dig? Känns det bra att gå iväg bara sådär och träffa människor du aldrig träffat förut? Det låter ganska otroligt tycker jag.

funderade på det oxå. Skicka iväg en nojig 17-åring själv till stockholm typ 60 mil hemifrån!

Jag har inackorderingsbidrag, underhållsstöd, studiebridrag och så jobbar jag.

Jag har lagt upp två bilder.
Ifall jag låtsas om att jag inget vet så ...

Så hur mår du nu? Bättre? Sämre? Likadant?

Jag är i det vanliga stadiet: likgiltighet.