Jag håller på att bli galen.

Läser du om jag skickar dig ett PM?

Motbevisa mig då? Ja, jag tror att du överdriver och tycker mer synd om dig själv än vad det egentligen är.

Men som du säger har jag bara sett en bråkdel av ditt liv, men det är vad jag tror. Eller en bråkdel, FB är väl mer eller mindre hela ditt liv nuförtiden, så ditt liv har jag nog sett det mesta av på senaste tiden åtminstonde.

Edit: Du hävdar t.ex. bestämt att du aldrig umgås med folk, men det stämde ju uppenbarligen inte, sen hävdar du att du inte har några vänner, men bekanta som du träffar och umgås med. Du inser inte att du har vänner, och ja, du inser inte hur bra du har det.

Jag tror Lutas är på dåligt humör

Allting löser sig, hur det än går... hehe. Så får man tänka.

Ja, men jag lovar inte att jag svarar.

Jag har bara varit medlem i fyra månader, för Guds skull. Tror du att jag bara tröttnat lite och tycker att saker är lite svåra? För fan.

Häromdagen skrev jag ett inlägg om anledningarna till att jag mår dåligt, men jag klarar helt enkelt inte av att publicera det.

Matematik, Charlie, är yvigt liknat som att gömma någonting bakom en buske för att sedan hitta det och glädjas däröver. Om du frågar min femåriga kusin vad ett plus ett blir kanske han svarar "godis!". Han accepterar inte de vedertagna matematiska reglerna. Matematiken är lite som Immanuel Kants filosofi: den sätter upp regler och system för att sedan lösa problem med de uppsatta och fördefinierade reglerna.

Ontopic: psykiatri/psykolog, och nej, du "håller inte på" att bli galen. Galenskap är någonting man gör, inte någonting man är. Det vet alla som någon gång testat LSD.

Hehe, nejdå, inte ett dugg faktiskt. Jag tror bara att det är sådär det ligger till. Men jag behöver såklart inte ha rätt.

Godis är ett bra svar.
Ironiskt nog sitter jag och läser en biografi om Kant just nu.

Du ger tyvärr inte ett trovärdigt intryck när du försöker få det att låta som att situationen är värre än vad den är. Först umgicks du aldrig med någon. Förutom i skolan. Och förutom dina två vänner som du pratar med på telefon och går ut och går med. Fast de va ju inga vänner. Nej, du umgås ju inte med dem på det viset.

I mina ögon ser det ut som att du försöker få det att låta värre än vad det egentligen är.

Ja, visst är det? Läs inte kring Kant. Han var lite töntig och tråkig. Läs Nietzsche om du vågar.

Jag känner två personer här. Den ena är en medelålders småbarnsfar som jag druckit vin med en gång det senaste halvåret. Den andra är en anorektiker som bara ringer mig för att prata om sin ångest.
Ledsen, men det är inte vänner för mig.

Jag umgås inte med folk i skolan, på det sättet, jag måste ju interagera med dem. Men vi är inte vänner på något sätt.

Vad spelar det för roll Lutas? Om CharlieR vill hitta på grejer får hon väl tammefan göra det. Vad rör det dig? Det är ju ännu klarare att du gör det här till någonting utöver vad det egentligen är. Vad spelar det för roll ifall allt det här är påhittat? Hon har ett problem och frågar om hjälp, vill man hjälpa henne gör man det annars skiter man i det. Ifall problemet är "sant" eller inte spelar ingen som helst roll, eller gör det? Och isåfall för vem? Och varför?