Jag håller på att bli galen.

Russkigbuss tycker nog att det är säkrast. Jag kan inte ha på mitt samvete att du gör något dumt om jag säger att jag inte tror på dig.

Skulle inte du sova?

Lite lustigt, man läser ett inlägg, trycker på refresh och läser nästa - De bara poppar upp nya hela tiden.

CharlieR du har inte läst någon bok av Foucault eller Nietzche eller nåt sånt? Det kan jag iallafall relatera till.

Jag har läst igen första och sista sidan och snabbögglat igenom reste.

Jag vill ditt bästa och förstår verkligen att du behöver proffessionell hjälp.

Kanske ett steg vore att tala om för någon du litar på hur det är och därefter tillsammans hjälpas åt tillsammans hur du skall gå tillväga i nästa steg?.........Ni kanske kommer fram till vad som är bäst för dig tillsamman, det vet ni ju inte?........eller så vet kanske kompisen någonting som tar dig till steg 2.
Han kanske (låt säga) har en morbror som känner en psykiatriker eller något, vem vet?

Jag önskar dig allt väl och hoppas att det löser sig för dig.

Okej, jag tar på mig det ansvaret då, om CharlieR tar på sig ansvaret för alla sina tidigare, som jag nämnde, "ropa-på-vargen"-inlägg. Du har väl som moderator följt dem tidigare, kan jag tänka. Då är det väl inte så konstigt att en stor del av inläggen här blir som de blir?

Tack. Men jag har inga vänner.

Jo. Vetandets arkeologi och Så talade Zarathustra..

CharlieR, detta låter faktiskt löjligt. Du påstår att du ringt 112 men fått ett svar där dem refuserade dig hjälp. Antagligen har tanten som du (om du nu ringde) pratade med hört det mesta redan, om du skulle ringt skulle inte det vara ett svar jag någonsin kan tänka mig att du fått, personalen på larmcentralen är rutinerade.

Det du lider av är förmodligen att du kräver uppmärksamhet, en kväll som denna är du lite uttråkad och tänker att "Fan, dags att dra igång nåt på FB".

Det mesta jag sett av dig har varit saker som handlar just om dig, om dina problem, om dina erfarenheter osv.
Jag slutar aldrig förvånas över alla de ton med livserfarenhet du verkar plockat på dig under 17 år.

Jag vill påstå att du tror att du är mycket mognare än vad du är, alternativt försöker få dig att framstå som mer mogen än vad du är, det irriterar mig väldigt mycket då det visar på ganska stor avsaknad av ansvar.
Nu menar jag inte att mognad är samma sak som ansvar, men din ansvarslöshet speglar direkt av sig i omognad, du har bara ansvar för din egen kropp och dig själv, detta ansvaret övergår till en egoism, eftersom det är det enda du har att bry dig om.
Om du skulle dela med dig av din livserfarenhet här på forumet och någon tar del av det och råkar illa ut, vems fel är det då?
Om någon just nu sitter å ringer sjukhus så att dem skickar en ambulans hem till dig, vad säger du då?
Klämmer du ut ett "Nej, det var inte så illa.", medans någon annan får ta ansvaret? Vem ligger ansvaret på, den som ringde eller den som behövde hjälp? Det är ditt ansvar, det är du som har skrivit om dina probs på ett forum och någon har valt att hjälpa dig. Om det visar sig att du ljuger så skulle man kunna se det som att du försöker hjälpa staten att tjäna pengar genom att låtsas vara sjuk så att någon ringer ambulansen, sedan visar det sig att du inte var sjuk alls och att ambulansen får åka hem igen, den som får betala utryckningen då blir antagligen personen som ringde ambulansen. Är inte det bedrägeri?

I slutändan tror jag att naturvetenskapen vinner, "survival of the fittest", som det heter.
Ifall allt du säger nu stämmer, grejjen med att du behöver hjälp men ej söker den, så har det naturliga urvalet snart gjort sitt jobb och låtit brister försvinna. Om det inte stämmer så antar jag att detta inte är den enda rövarhistorian du dragit, då kommer det antagligen sänka dig till sist också.

Båda dessa fallen är de enda just nu möjliga, det tredje alternativet är att allt du säger är sant och att du får hjälp så fort som möjligt. Då är ju det bra för dig.

Den där texten blev säkert felskriven här å där, men that's life...

Detta är faktiskt lite underhållande på ett sätt
om man nu ska vara ärlig.

på ett sätt tog jag dig allvarligt, men sedan. Jadu, gosh säger jag bara.
Du skriver i sömnen nu eller?

Budskapet fick du nog ut, prata med någon. Annars låt det vara. Detta hjälper ju inte för 5 öre, det vet du ju själv.

Ingen alls du brukar byta avatarer.
Skit i det.
Fokusera på att du är medveten om problemet med dina tankar.
Man är inte galen när man vet att man har problem.
Riktiga galningar vet inte om sina problem

Man ska markera titlar, antingen med kursiv stil eller med citattecken...

Jag är inte psykolog, och jag modererar inte i det här forumet.

Men, är det verkligen en tävling det här?

Måste man vara tuffast, mest cynisk och tro det sämsta om alla?

Jag tycker att i just det här forumet - psykologi - så skall man få vara ifred från alla lustigkurrar och låtsastuffa inlägg. Oavsett vad man skrivit i andra forum.

Kort sagt: Skriv om man har något väsentligt att tillägga, vill eller kan hjälpa - eller håll käften.

Tänk på att det alltid finns en människa där bakom nicket. Det är verkliga personer vi hanterar här.