Situationen med Rosenberg är 70-30 straff-inte straff i Sverige. Johansson gör bort sig totalt när han ens ger domaren chansen att hitta den straffen. Det är en urbota idiotisk satsning som inte hör hemma på den delen av plan. Fast då ska vi även ha klart för oss att det är 100-0 när Enarsson springs ner i straffområdet. Det finns bara en gång det inte kan vara straff och det är om domaren är blind. Inte synskadad, utan helt blind.
Peking står upp bra i första halvlek och dominerar totalt, där MFF snarare ser ut som Falkenberg än något pengastint mästarlag som mött Real och Juventus. Det är synd att målet kommer med så pass dålig tajming innan halvtid, det var uppenbart att momentumet hade skiftat direkt i andra halvlek. Inte så konstigt kanske. Det är lite orosmoment nummer ett, spelarna hade inte riktigt den där geisten när det blev 2-1 till MFF.
Jag är även lite skeptisk till Jannes byten, om Tkalcic inte var döende så borde han ha fått stanna kvar på plan. Han hade ett enormt övertag tag på Yotun och många av dom farligaste chanserna uppstod på den kanten. Istället hamnar en trött och slut Nyman där. Jag hade hellre plockat Tekie mot Blomqvist och Andersson mot Nyman. För då hade Tkalcic kunnat bomba lite inlägg också.
Innermittfältet är orosmoment nummer två, Tekie är fenomenal med bollen men det räcker inte när man möter topplagen. Fransson hade en helt annan stabilitet i sitt defensiva spel och i närkamperna. Det blev mycket bättre balans och Sjölund fick inte slita hund i no man's land. Tyvärr finns inga riktiga alternativ när Smith är borta, för jag är inte övertygad om Blomqvist centralt och Hadenius är bättre som inhoppare för att ändra matchbilden.
Ska vi vara lite positiva också? Fjoluson kändes OTROLIGT mycket stabilare än på försäsongen. Riktigt mäktig match från honom, kul som fan!
I fallande ordning:
Bäst i Peking: Sjölund, Fjoluson, Mitov
Sämst i Peking: Kujovic, Ante Johansson, Tekie