24 år gammal okysst oskuld

Det kan man inte.

Jag frågade Markus för många månader sedan varför han ville bli vuxen, och svaret jag fick ut var i princip att han helt enkelt bara vill knulla, resten skiter han i. Skulle han kunna leva samma liv som tidigare fast med tillägget att han får knulla så hade han gjort det. Hur ska en sådan person "lära sig" bli vuxen? Han har inget intresse av det.

Saken är att det snarare har stjälpt än hjälpt Markunator. Tänk om han istället hade fått flytta hemifrån tidigare och lärt sig att bli självständig vad skall han göra ifall han inte kan leva på försäkringskassan om de anser att han kan arbeta. Enda alternativet blir då att sälja bostadsrätten.

Jag känner sympati för Markunator men han verkar inte vilja lyssna på några råd och har en sanslös ovilja till att anstränga sig samtidigt som han är kräsen.

Ja, faktum är att en bostadsrätt kan bli en fälla, om man blir tvungen att söka socialbidrag. För soc beviljar bara bidrag i c:a tre-fyra månader om man äger en bostadsrätt, sedan förväntas man ha hunnit sälja den och leva på dom pengarna. Och om man säljer sin bostadsrätt och ska börja söka hyreslägenhet i en situation där man saknar anställning och inkomst, så kan det bli så illa att man inte får någon för att värdarna inte accepterar socialbidrag som inkomst. På det sättet är det faktiskt tryggare att redan bo i en hyresrätt med förstahandskontrakt och rimlig hyra (soc betalar ju inte hur höga hyror som helst, om det inte handlar om en invandrarfamilj förstås) när det skiter sig.

Det Merwinna tar upp är jätteviktigt att ha i bakhuvdet om man har sjukpenning eller aktivietsersättning, eftersom ingen av ersättningarna är satta i sten utan regelbundet ses över och omprövas av Försäkringskassan (sjukersättning - det som i folkmun kallas förtidspension - är däremot permanent).

Innan jag fortsätter så vill jag förresten tillägga att om man har en förmögenhet (bostadsrätt och bil räknas inte) som överstiger 100 000 kr - det kan gälla allt från vad man har på sparkontot till ett plötsligt arv från gammelfarmor Agda som trillar in på kontot - så minskas bostadstillägget med 15%. Personen förväntas då att ta av sin sina tillgångar. Föst när dom understiger 100 000 igen så är det möjligt att få fullt bostadstillägg igen. Samma system gäller för förtidspensionärer (dom som uppbär sjukersättning).

Ett riktigt sjukt system, med pisslåga pensioner (runt 7000 kr efter skatt), där systemet för dom med aktivitetsersättning/sjukersättning är uppbyggt med bostadstillägget som ett måste, för att få den magra inkomsten att gå ihop . Att då inte få ha något sparande/buffert, eller kunna bygga upp en aktieportfölj, etc, är dubbelbestraffning för dom svagaste i samhället, som vill jobba, men inte kan.

(FB) Bostadstillägg och egen förmögenhet En intressant tråd där bostadstilläg vs tillgångar diskuteras.

Ett eventuellt samboskap eller giftermål kommer också påverka bostadstilläget, men jag är lite osäker på vad som gäller där. Om det tas bort helt och att ens sambo/make blir försörjningsskyldig, eller om summan minskas. Jag har för mig att det är lite olika regler som gäller, beroende på sambon/makens egen inkomst och tillgångar. Jag hade kunnat googla fram svaret, men jag tycker att Markunator ska börja intressera sig lite mer för sitt liv och sin framtid och själv läsa på vad som gäller.

När Imiron frågade så visste ju Markunator inte (!) ens om det var en hyresrätt eller bostadsrätt han skulle flytta till (då hade föräldrarna redan köpt lägenheten) och verkade inte bur sig heller. Han visste heller inte vem som betalat lägenheten (om han själv varit med och betalat) och han visste inte vem han skulle betala "hyra" till

Vad en bostadsrättsförening är/gör är ju skitviktigt att veta om man bor i en bostadsrätt. Låt mig gissa... det blir föräldrarna som springer på mötena där ned,

Hur går det med flytten förresten, Markunator)

Angående försörjningsstöd (socialbidrag) så bör Markunator vara medveten om att det är där han hamnar om han skulle bli utförsäkrad och inte har ett jobb. Det spelar ingen roll om läkaren skriver i sitt intyg att han är sjuk - det är Försäkringskassan själva som avgör om aktivitetsersättning ska betalas ut eller inte.

Med tanke på alla neddragningar som pågåri Sveige med ett snart nedmonterat social-/välfärdssustem med en psykiatri som haverit totalt så skulle åtminstone inte jag våga sitta lugnt in båten, utan jag hade kollat upp alla alternativ för att vara förberedd.

Hamnar du hos soc, Markunator, så blir det mycket riktigt som Merwinna berättade i sitt inlägg. För att få ut försörjningsstöd så måste man ha ha gjort sig av med alla tillgångar. Och då menar jag verkligen alla. Du får inte ens ha 2000 kr sparade på kontot. Sätter dina föräldrar in 1000 kr på ditt konto i födelsedagspresent, så dras den summan av på det pyttelilla försörjningsstödet nästa månad. För då förväntas du lägga tusenlappen på dina levnadskostnader. Det är verkligen hårt. Jag antar dock att de är dina föräldrar som äger bostadsrätten och att du "hyr" den av dom, så den kommer dom inte röra.

Du klaga ofta på att du har lite pengar. För att ge dig lite perspektiv så kan jag berätta att du får ut i månaden i bara fickpengar (tack vare den märkliga dealen att du bort gratis hos föräldrarna) för nöjen och dylikt med dina 4000 kr, än vad en person med försörjningsstöd ska betala allt förutom hyran och elen med. Summan ska räcka till allt från mat, bredband, mobil, kläder, transport, nöjen, osv.

Inse Markunator, att du är väldigt lyckligt lottad inom många områdn i livet. Och inom några andra så förstår jag fullt ut att du är frustrerad, besviken och ledsen. Jag vill inte bagatellisera dina problem, men ärligt talat - såhär ser det ut för dom flesta vuxna under livets gång. Vi bär alla på en massa skit. En del visar det utåt, men dom flesta gömmer det och parar bara om sina problem med några få nära eller inga alls. Då blir det lätt att tro att livet är enkelt och konfliktfritt för andra och att man själv är ensam med sina problem. Det hör till vuxenlivet att man får lära sig hantera känslor som ilska, besvikelser, sorg, bitterhet, krossat hjärta, perioder av nedstämdhet/depression (om än inte alltid i klinisk bemärkelse), dåligt självförtroende/självkänsla, osv. Jag skulle kunna hålla på i evigheter, för vi bär alla på någonting och det här är bara några exempel som jag antingen själv upplevt och/eller har upptäckt eller diskuterat med andra om.

Du får ofta (med rätta) höra att du ska ta av dig offerkoftan. Hittills har du enbart reagerat med ilska varje gång ämnet tagits upp, istället för att faktiskt backa några steg, fundera och reflektera över om dussintalet användare faktiskt kan ha rött.

Försörjningsstödet är i sig inte särskilt lågt problemet är att det är enormt omständligt att söka och att man förväntas göra slut på de pengar man har. Har man ett par tusen över räknas det som inkomst detta trots att utgifter varierar i storlek från månad till månad. De kan till och med gå efter hur mycket man har haft som mest under månaden och räkna det som inkomst.

Faktum är att det är en såpass omständig och jobbig situation att man hellre har ett så kallat skitjobb med lägre inkomst efter skatt än vad man får i socialbidrag.

Jag har hört att det är jobbigt att söka första gången, för att dom kräver in så oerhört mycket papper från Skatteverket, banken, lärosätet (om du pluggar), arbetsgivaren (om du har någon form av jobb), läkare, hyresvärd o.sv. - bevis på allt du påstått om din situation. Men att det sedan bara flyter på, när du väl är inne i systemet. Förr var man tvungen att träffa socialsekreteraren personligen varje månad, men nu skickar hon bara hem en ansökan som du fyller i och postar, och så kommer dina pengar in på kontot.

Det är jobbigast första gången men man måste ändå varje gång man ansöker redovisa att man har betalt hyran och hur mycket pengar man har så varje månad är på nåder och olika socialsekreterare gör olika bedömningar. Det kan även hända ifall man flyttar eller någon annan förändring att man får göra om hela processen igen.

Att man måste visa att man betalt hyran tycker jag är självklart. Så var det inte förr (c:a 15 år sedan). Jag hyrde nämligen ut min lägenhet i andra hand till en tjej som gick på soc, och hon betalade INTE hyran... det blev en lång process att få henne vräkt och jag förlorade mycket pengar på det. (Har dock lyckats driva in lite genom KF med åren.) Då när jag försökte prata med hennes socialsekreterare, så sa denna bara att "vår uppgift är att betala ut de pengar som den sökande har rätt till, det är inte vår sak att kontrollera vad hon gör med dem". Helt galet!

Bara för att man inte kan få pengar någon annanstans ifrån innebär det inte att man är en idiot hon hade kunnat strunta i att betala hyran oavsett var hon hade fått pengar ifrån. Husromhelst det är en bedrövlig tillvaro där man får vara ekonomiskt bevakad och misstrodd som man inte vill vara i.

Ja, fast om personen bygger upp en stor hyresskuld och blir vräkt, så blir det ju socialens ansvar att hitta akutboenden, betala för vandrarhem och liknande lösningar, som är mycket dyrare än vad hyran på en vanlig lägenhet är.

(Just i det här fallet var det för övrigt så att jag hade kontakt med hennes soc innan jag gick med på att hyra ut, och då sa de att de skulle garantera hyran. Allt lät så tryggt och bra. Men efter tre månader fördes hon över till socialkontoret i den kommun där min lägenhet fanns, och den nya socialsekreteraren bara sket i allting. Hennes chef också.)

Lol! Dubbelbestraffning? Att inte kunna bygga upp en portfölj? Du får pengar från staten för att du ska överleva. Om du sitter på en massa tillgångar kan du leva på dem innan du får mer pengar.

Tycker snarare det vore dubbelbestraffning för skattebetalare som dels ska betala för personens förtidspension och dessutom dennes aktieportfölj.

I övrigt bra inlägg. Synd att markunator är otacksam för din hjälp när du säkert lagt ner tiotals timmar i denna tråden.

Med dubbelbestraffning så syftade jag på den gruppen utförsäkrade som hamnar hos soc. Dom hamnar bokstavligen mellan stolarna. Det spelar ingen roll om du har sjukintyg från tre olika läkare om Försäkringskassan bestämmer sig för att avslå din ansökan. Då hamnar du in ett ingenmansland. Du är för sjuk för att jobba, men får ingen ersättning för det. Då återstår bara soc.

Nu hårdrar jag det (men det är för att belysa hur sjukt systemet är), men en person med cancer som inte får sin sjukskrivning godkänd av Försäkringskassan (ja, det händer, googla för intervjuer) ska inte behöva sälja av allt dom äger och få sitt liv förstört, bara för att det finns muppar på Försäkringskassan.

Folk har i allmänhet en övertro på "systemet" i Sverige. Var inte så säker, Markunator, att hjälpen du får finns kvar om tio år. Jag säger det inte för att skrämma upp dig, utan för att väcka dig från din dvala, så att du börjar engagera dig mer i din egen tillvaro och inte bara förlitar dig på att dina föräldrar och samhället löser allt. Såvida du inte sadlar om och blir somalier, så ska du nog inte räkna med prioritering i kön när landets ekonomi dör martyrdöden och välfärdssamhället går i graven.