24 år gammal okysst oskuld

Tror inte att det är Getrud1 plats att gnälla på Imorins insats. Vad fan har du själv gjort för att hjälpa ts?
Enda du gör är ju att bitcha på som någon jävla häxa och generalisera alla med AS.

Min flickvän har AS och hon hade Fan blivit mörkrädd om hon såg denna tråden. Hon känner dock ingen sympati för sådana som TS. Vill man inte förändras så kommer man ingen stans.

Varför tar inte du TS oskuld Gertrud1? Vill inte ha med en förvuxen bebis att göra förutom på behagligt avstånd bakom skärmen? Du är ju definitivt inte i position att kritisera Imorin, helt otroligt.

Låt oss kort konstatera att DU inte har en aning om vad som var mitt hinder, mina eventuella diagnoser, eller något annat om mig.

En helt fantastisk tråd! Den till synes enkla frågan "hur får man ligga?" har utvecklats till en betydligt bredare diskussion om personlig utveckling, med drösvis av verklig välvilja och hjälpsamhet. Den här tråden påminner starkt om pickup-forumen som vaknade till liv i mitten av 00-talet. Grundfrågan där var "hur blir man en attraktiv person?", och den sanning som med tiden slipades fram kan sammanfattas i två punkter:

1. Fixa det yttre (hygien, kläder, frisyr, hållning).
2. Ha ett "bra liv".

Punkt 1 kräver ingen eftertanke, men punkt 2 är lite klurigare. Att ha ett "bra liv" syftar helt enkelt på att leva på ett sätt som känns meningsfullt för en själv. Att identifiera sina drivkrafter och följa dem, och att ta sina intressen på allvar. Den person som gör det fullt ut är en attraktiv person. Social skills är viktigt, men det går inte att komma ifrån en grundläggande sanning: den som inte är nöjd med livet kommer aldrig att uppfattas som genuint attraktiv. Det finns ingen "quick fix", och det är förmodligen därför som den här diskussionen har svällt ut över så många sidor. Ett citat från reality-serien "The pickup artist" dyker upp i minnet: "It's not about picking up girls. It's about building a life."

Det magiska är förstås att den som vågar bygga sitt liv som han vill landar i ett tillstånd där dating och liggande inte längre är särskilt viktigt. Den verkliga vinsten är att ha skapat sig en mer tillfredsställande tillvaro, oavsett vilka former det tar sig (plugg, jobb, idrott, skapande...). DET är ett värdigt mål för en man.

Jag är naturligtvis medveten om att det mesta av det ovanstående är alldeles för diffust för att hjälpa Markunator, men det är ändå intressant att konstatera att tankegångarna och andan från pickup-communityt fortfarande lever. Heja Flashback!

Ja, jag tror faktiskt att du har alldeles rätt! Om någon verkar ha ett bra liv så vill man dela det, det är rätt självklart. Om någon verkar ha ett eländigt liv som han vantrivs med, så vill man inte gå in i det själv... Få människor är intresserade av att fixa till någon annans liv. (Även om det är betydligt fler kvinnor än män som kan tänka sig att göra det, så män har i alla fall en bättre chans att hitta någon som vill älska honom hel... Men även då krävs det någon form av manlighet och attraktivitet som drar. En frilansjournalist med bakgrund som legosoldat och perioder av binge drinking, har en mycket bättre chans att få en kvinna än en lågmäld alkoholist som dricker ensam vid datorn varje dag och plockar ut bidrag, om vi säger så...)

Det här är provocerande av flera skäl.

1. Här har vi en historiskt sett arbetsskygg, fysiskt frisk, 26-årig man, som vägrar söka jobb eftersom han inte vill ha ett "skitjobb" (eftersom han saknar både arbetslivserfarenhet och eftergymnasial utbildning så är yrkena han vill ha helt orealistiska) och har slutat/hoppat av alla praktikplatser Daglig verksamhet ordnat eftersom dom varit för "tråkiga" eller för "fysiskt jobbiga".

Som exempel för nytillkomna läsare så varade Markunators senaste praktikplats - på Mobiltema - i fyra dagar, innan han slutade. Det var fyra timmars arbetsdagar, två dagar i veckan, men Markunator - som inte har några problem att gymma några dagar i veckan - ville inte vara kvar eftersom det var för fysiskt tungt

Handledarna har uppenbarligen heller inte nöjda med hans insats och på Mobiltema fick han (vad jag upplevde som) bra och tydlig feedback på vad som inte fungerade och vad han behöver förbättra inför framtida arbetsinsatser. Ändå SKITER han i habiliteringen som kan hjälpa honom komma framåt och jobba på problemområdena. Herregud. Istället sitter han här och gnäller över hjälpen han inte får.

Det är förvisso inte troligt att Markunator kommer klara av att ha ett vanligt jobb med tanke på hur omfattande hans funktionshinder verkar vara, men att inte göra något alls och sen gnälla - det är under all kritik. Han vill inte testa på Samhall ("skitjobb") och har inte ordnat en enda praktikplats själv genom Daglig verksamhet, utan sitter på arslet och väntar på att hans föräldrar eller habiliteringen ska ringa runt och ordna något åt honom. Sen skiter han i att gå till habiliteringen som kan hjälpa honom förbättra chanserna att lyckas med framtida studier/praktikplats/jobb eftersom det är för jobbigt att ta bussen dit en gång i veckan! Gud vad trött jag blir på den här late jäveln som ska ha allt gratis och servat i livet.

Nu har Markunator sitt på det torra eftersom han får aktivitetsersättning och för att få aktivitetsersättning/sjukersättning för neuropsykiatriska funktionshinder krävs det att man är arbetsovillig eftersom svårigheterna på arbetsmarknaden oftast beror på annat än själva förmågan att utföra enskilda arbetsmoment. Kan även sägas ifall Markunator skulle klara av ett jobb på samhall där det inte heller är det lättaste att få jobb skulle han inte bli beviljad aktivitetsersättning. Därför skulle det vara förödande att anstränga sig sitt yttersta på någon praktik och därmed bli betraktad som arbetsförmögen medan det inte går att få jobb då är det bättre att jobba på daglig verksamhet och få pengar från försäkringskassan även om det inte är det mest ultimata livet.

Att jag sedan tycker att han har en bedrövlig attityd som förstör för andra är förstås beklagligt och det har mer att göra med lathet än med något funktionshinder som hans ovilja till att resa även inom Sverige vilket försvårar hans möjligheter till att hitta en kvinna att vara med något enormt.

Klockren analys.

Det finns dock en möjlighet - och det här har jag upplyst Markunator om - att få testa på att jobba eller studera, utan att bli av med aktivitetsersättningen. Försäkringskassan kallar det "vilande aktivitetsersättning", vilket innebär att personen i fråga har möjlighet att testa på att jobba eller studera under en period på två år, utan att bli av med ersättningen efteråt om det går åt helvete. Den pausas bara under tiden.

Vid studier så är personen i fråga inte berättigad till någon extra ersättning (utöver CSN) under perioden med vilande aktivitetsersättning, men vid arbete så får personen fortfarande ut 25% av summan av aktivitetsersättningen,utöver lönen. Med andra ord så finns det inte speciellt mycket att förlora på att ge studier eller arbetslivet en chans, om man är motiverad att försöka.

Mer info finns t ex här: https://www.forsakringskassan.se/sju...arbeta_studera

Jag vill tillägga att jag är fullt medveten om att merparten av personerna som uppbär aktivitetsersättning faktiskt är för sjuka för att ha möjlighet att testa på att arbeta. Men tillhör Markunator den gruppen? Tveksamt. Även om hans möjligheter att få ett "vanligt" jobb är minimala (utbrett funktionshinder, ingen arbetslivserfarenhet, ingen eftergymnasial utbildning, inga referenser, etc), så gör han ju inga som helsy försök att själv söka jobb/praktikplats, trots att han själv upprepade gånger gett uttryck för att han vill jobba. Vill han verkligen det? Det känns ärligt talat inte så, utan han har blivit alldeles för bekväm av sig.

Jag känner mig ärligt talat tveksam till att dra in föräldrarna i diskussionen då ingen vet hur familjesituationen faktiskt ser ut bakom dörren, men nu gör jag det ändå, eftersom det är uppenbart att Markunators föräldrar - i synnerhet mamman - har curlat sönder karln. Jag tar upp det eftersom Markunator verkar vägra se kopplingen mellan hur hans livsstil som bortklemad 26-åringen skrämmer iväg varenda tjej. Det finns svårt funktionshindrade - då syftar jag både på dom med utbredda begåvningshandikapp och dom med utbredda fysiska handikapp - i samma ålder som är betydligt mer självgående och självständiga än Markunator, vilket jag vågar påstå beror på att föräldrarna tidigt ställt krav (anpassade efter personens funktionsnivå då såklart) på att t ex Anna, 21, med Downs syndrom, själv ska sköta sig själv så gott det bara går.

Det var först helt nyligen, efter att användare på Flashback påpekat att han är chanslös hos tjejerna (den enda moroten som verkar fungera för att motivera Markunator att göra nödvändiga förändringar...) om han inte skärper sig, som han själv (det påstår han åtminstone) började städa sitt rum helt själv utan mammans inblandning, precis som han började tvätta sin egen smutstvätt. Det var stora protester i början, eftersom han absolut iiiinte kunde förstå/lära sig hur en tvättmaskin fungerar och att det därför var bättre att mamman tog hans tvätt när hon ändå höll på. Den som följt tråden vet att Markunator är ett esse på datorer och gaming - har man dom tekniska kunskaperna så tar det en nanosekund att lära sig sätta på en tvättmaskin. Men då var det ännu en gång det här med bristande motivation och föräldrar som låter en 26-årig, hemmaboende vuxen komma undan med sån skit utan motkrav.

Det kom ju fram att han - trots aktivitetsersättning och bostadstillägg, på totalt runt 9000 kr - bor helt gratis hemma. Han betalar ingen hyra, föräldrarna betalar hans käk, hans gymkort, hans mobilabonnemang, hans sjukvårdskostnader, hans resor med allmän transport, och gud vet vad mer. 5000 kr av den summan sätter pappan in på ett sparkonto varje månad, resterande 4000 spänn har Markunator som "fickpengar". Hur fan tänker man som föräldrar där? Snacka om att göra sitt vuxna barn en björntjänst genom att inte lära barnet pengars värde eller lära sig sköta sin egen ekonomi.

Mest provocerande av allt är att man inte automatiskt är berättigad till bostadstillägg bara för att man uppbär aktivitetsersättning, utan det krävs att man aktivt söker det om man har bostadskostnader. Men det har ju inte Markunator. Istället så ljuger dom ihop i sin ansökan att han betalar hyra hemma, och sen använder han och föräldrarna bidraget till att spara undan 5000 kr i månaden åt Markunator - ett sparande som verkar ha sponsrat kontantinsatsen till bostadsrätten nu. Det känns verkligen skönt att veta att statens pengar kommer till god användning!!

Allt det här har Markunator själv delat med sig av i tråden, så det är ingen hemlighet.

Det är ett evigt gnäll från hans sida om hur lite pengar han har. Men ärligt talat: hur många löntagare känner vi som kan ha ett sparande på 5000 kr i månaden och samtidigt ha 4000 kr över till fickpengar/nöjen? Inte många, skulle jag vilja påstå.

Varför drar jag upp allt detta? Jo, för att ett av Markunators största problem inte är AS, utan det är att han är som Peter Pan och vägrar bli vuxen. Att bli en autonom, egen person, och klippa navelsträngen till framförallt morsan.

Så fort vi kommer med något konkret förslag att träna på i syfte att öka hans självständighet och stärka honom som egen individ så kommer M med en bortförklaring för att slippa. Det är sannerligen inte många tips och råd i den här mastodonttråden som han tagit till sig eller ens gett en chans.

Frågan är om man kan hjälpa någon som inte vill hjälpa sig själv. Att ställa samma krav på Markunator som på en "vanlig" person är orealistiskt, men oavsett vad en person har för funktionshinder så finns detta alltid områden att träna på. Jag kan villigt erkänna att jag är en av dom som bidragit till att ställa för höga och orealistiska krav på Markunator - det blev tydligt efter besöket hos Imiron att Markunator har betydligt större "handikapp" än genomsnittsaspien. Och jag tror att merparten av oss aktiva i tråden har utgått från vad just en normal-/högfungerande aspergare klarar av och mätt Markunator efter den stocken, vilket inte har varit rättvist såhär i efterhand.

Peter Pan bor dock inte hos sina föräldrar utan är faktiskt en autonom person.

Har du Asperger..?

Peter Pan-syndromet är ett etablerat namn för syndromet att inte vilja bli vuxen. Kommer du inte ihåg i musikalen, där The Lost Boys sjöng om att de inte ville bli stora? Precis som när Pippi Långstrump delade ut piller (om jag minns rätt nu) till Tommy och Annika, som skulle ha samma verkan.

Du har inte uppdaterat tråden på ett tag men hoppas att det går bra för dig. Vore kul att höra om du gjort några framsteg. Du kan skriva lite kort i PM om du inte vill lägga för mycket tid i själva tråden.






Om man kan få diverse bidrag/tillägg utan någon större motprestation, varför ska man då inte ansöka om det? Det hade både du och jag gjort utan tvekan.
De använder åtminstone pengarna till något bra. kontantinsats och det som finns kvar kan användas till hyra, etc. så Markus kan leva själv och kunna försörja sig själv utan problem.
Markus använder åtminstone pengarna och det som sparas sparas pga att det finns ett framtida behov av pengarna.
Men det är inga problem med getknullare att välla in, plocka på sig alla möjliga bidrag och bara sitta och ruska tupp om dagarna.
Kan tycka att det är lite onödigt att klaga på detta samtidigt som Ahmed och Abdullah sitter och monterar en bomb för att döda alla "otrogna". En bomb de kan bygga pga alla bidragen de får. Jag mår mycket bättre om jag vet att pengarna går till en mansbebis istället för dessa varelser som kommer in i landet.



//Siegestor

TS, jag tycker du borde visa lite mer tacksamhet. Många användare har säkert spenderat många timmar av sin fritid i den här tråden och verkligen ansträngt sig för att hjälpa dig, men de får ingenting annat än otrevliga svar tillbaka. Jag är ledsen att säga det, men du verkar vara ett hopplöst fall och kommer nog tyvärr att dö oskuld om du inte tar tag i ditt liv på allvar. Men du verkar ha noll motivation att göra det, så det är nog kört tyvärr

Jag vet vad Peter Pan-syndromet är jag ville främst påpeka att Markunator är i en värre situation än den självständige Peter Pan.