24 år gammal okysst oskuld

Har du funderat/kollat upp vad för stöd du kan få när du börjar plugga? Blir smått bekymmrad när din handledare och du själv beskriver det som att du har stora problem att lyssna, komma ihåg och följa instruktioner samt jobba självständigt. Det märks ju också här i tråden då du ställer samma frågor flera gånger, ofta svarar att olika inlägg är obegripliga eller inte konkreta nog och inte hittar information som är lätt googlad. Hur ser du på det här?

Ok så kring kroppen verkar du nu fokusera på - jag tycker ju som sagt att det inte är ditt största problem men om vi kör utifrån det för där finns motivation kanske du kan få in andra bitar utifrån det.

Tex. för att få en snygg kropp behöver du äta bra. Du behöver också lära dig att självständigt planera, laga mat och handla. Jag skulle föreslå att du varje dag letar upp ett hyfsat enkelt, billigt och hälsosamt/träningsanpassat (dvs högt protein, låg fett, långsamma/lite kolhydrater) recept, går och handlar, varje gång du handlar ska du också på något sätt småprata med någon och öva dig på att få samtalet lite längre än bara de nödvändigaste, säga trevliga saker som gör att man blir omtyckt. Sedan såklart laga maten. Blir varje dag för mycket, fine kör varannan, eller tre dar i veckan, eller en om det också är för mycket. (Jag har föreslagit det här förr men försöker igen. Det räcker inte att du gör saker en gång, det är uppenbart att du behöver öva rejält och kontinuerligt på flera saker)

Vill också veta varför du gick från festen, testade du att prata med folk?

Sen tycker jag det din psykolog säger är jättemärkligt men skriver kanske mer om de i ett annat inlägg.

Jag är också nyfiken på festen. Har du lust att berätta mer om den? Hur mycket folk var där, vilka åldrar ungefär? Vad hände?

Jag menar bara att du har ett (i dina ögon) berg framför dig om du vill komma till den punkt, på bergets topp, där det är störst sannolikhet att du kan träffa en tjej.

Jag vet att du har svårt med symbolik, så låt mig förklara:

Det finns en punkt där du kan träffa en tjej. Den består av att du har blivit självständig, gett upp dina vanor, tvingat dig till en jäkla massa saker, kort sagt gjort dig själv attraktiv.

För att ta dig till den där punkten måste du utföra allt som leder till att du blir självständig, allt som får dig att förkasta dina vanor, med andra ord en rad måsten och hårt arbete, närmare bestämt lidande, ansträngning och uppoffring.

Det är en uppförsbacke, därav liknelsen vid ett berg.

Det är vad jag menar med att du har ett berg framför dig.

Är du villig att börja klättra upp i det där berget?

I så fall får du förbereda dig på att det kommer att bli tungt och jobbigt.

Om du inte vill utsätta dig för allt som är tungt och jobbigt bör du acceptera att förbli oskuld. Du kommer inte att få ha sex. I gengäld får du äta hur mycket gott du vill, låta din mamma passa upp dig, bara slappa och fortsätta vara lat.

Du väljer.

Det är antingen det hårda jobbet eller den bekväma tillvaron.

Tardolicous har rätt, glöm allt vad kvinnor och sex är. Din strävan efter sex gör dig besatt, men du är långt ifrån att vilja anstränga dig för att skaffa sex.

Bo istället kvar med dina föräldrar och bli serverad ostkaka till lunchen, lås in dig i ditt rum och snöa in dig på saker. Tex kan du skaffa dig en hobby om att räkna antalet bultar i stora byggnader. Eiffeltornet har säkert många bultar.

Bult: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bult

Eiffeltornet: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Eiffeltornet

Ibland när du behöver träffa andra människor så kan ni åka till dagcentret där du kan vara otrevlig mot dom när dom serverar dig bara våfflor med sylt och ingen grädde.

Ja, här håller jag med. Man ser ofta detta i kuratorspalter. (Eller "såg" - jag vet inte om det ens finns kuratorspalter i tidningar längre? Eller så läser jag bara inte dom tidningarna längre.) "Det första du behöver veta är att du KOMMER att träffa någon." "Du ska inte vara orolig för att du inte har haft sex, det kommer att hända. Nästan alla vuxna har haft sex."

Självklart händer inget av sig självt. Om man bara gör det man alltid har gjort, så kommer man bara att få det man alltid har haft. Och MASSOR av vuxna - förmodligen många fler än man kan tänka sig - har aldrig haft sex.

Jag tror inte att en ömsesidig passion/förälskelse är möjlig för alla, nej. Vissa saknar de egenskaperna som gör att det motsatta könet blir passionerat förälskade, vissa har dem men endast i så liten mängd att sannolikheten att det ska uppstå en ömsesidig förälskelse någon gång under de åren då hormonerna rasar i kroppen, är liten.

Däremot tror jag att alla kan träffa en partner som de TRIVS med, som de kan bo tillsammans med eller göra VISSA saker tillsammans med av det som hör tvåsamheten till. Även om det kanske mest blir vänskap - vilket även kan inkludera sex precis som för två KK:s. Eller eventuellt INTE inkludera sex - det finns fler vita äktenskap än man tror. Folk ger upp hoppet om den stora kärleken, och då nöjer de sig med att leva med en vän, som de även kan gifta sig med, men de är ense om att de inte är attraherade av varandra och därför inte ska ha sex. Det finns t.o.m. gifta par som skaffar barn genom heminsemination, för att deras relation är så totalt osexuell att de inte ens kan tänka sig att göra "det" några gånger för att hon ska bli med barn...

Ett synnerligen dåligt råd till Markus. Visst, det hade säkert fungerat om Markus var en autistisk tjej, men så är inte fallet; han är en kille, och det är t.o.m. svårt för många normala killar att få till det. Det är typiskt för tjejer att komma med sådana råd, eftersom de ofta inte inser att det inte är lika lätt för killar att hitta ligg som det är för dem, så det känns mycket konstigt att du som är av manligt kön -- av andra inlägg att döma -- kommer med ett typiskt tjej-råd.

Det är ingenting som bara händer, utan det krävs indirekta och/eller direkta ansträngningar. I Markus fall är det f.f.a. indirekta ansträngningar som krävs, d.v.s. att han arbetar på sig själv och skaffar ett jobb. Jag tror inte att han skulle kunna hämta mycket från direkta ansträngningar, som att t.ex. ragga på krogen, just nu, för de flesta tjejer skulle nog rata honom när han försöker få in dem till sitt pojkrum. Att han snart får ett eget boende är i.a.f. ett stort plus, och kommer åtminstone att öppna möjligheten för att ta hem tjejer, men det bästa är att det (förhoppningsvis) kommer att hjälpa honom att bli mer självständig från sin mamma.

Nej, mellan 1 750 och 1 850. Har ingen aning vilken dietplan jag ska hålla mig till.


Alltså, de är kanske inte direkt PT utan instruktörer. Jag vet inte om jag kan klara av det utan deras hjälp... Alltså, jag ska be om mer råd. Här på Flashback, och även på Kolozzeum.


Jag äter inte ostkaka till middag. Ibland så kommer jag fortfarande att äta de här, men inte ofta. Hur mycket protein, kolhydrater och fett ska jag äta, förresten?


Okej...jag har hört att det ska vara mer protein än så (ca 2-3 g protein per kg kroppsvikt), samt att jag inte kan vara på så där stort kaloriunderskott om jag ska bygga muskler.

Så återigen vet jag inte alls hur jag ska tro.


Fullkornspasta äter jag, samt fullkornsris, potatis och lite nyttigare bröd. Bulgur och quinoa blir det dock inget med. Tack i alla fall, dock!


Hmm, jag äter ibland yoghurtkvarg, med jordgubbs- och limesmak. LifeSum säger att det är riktigt nyttigt, och jag kan inte äta vanlig kvarg (klarar inte av att blanda den med nåt så att den smakar gott), så det får gå med den.


Det är ett väldigt stort problem, faktiskt.


Jag kände ingen där utom min kusin och hennes kompis (det var väldigt få personer där), och jag kände mig utanför, uttråkad, rastlös och ledsen.


Inte än, nej.


Det blir säkert lättare när jag håller på med nåt som faktiskt intresserar mig. Det kanske ändå blir svårt, men med hjälp så kan jag nog klara av det.


Jag vet inte vad jag ska svara på det... Jag ser på det som att jag har Asperger och ADD, antar jag.

Ok så kring kroppen verkar du nu fokusera på - jag tycker ju som sagt att det inte är ditt största problem men om vi kör utifrån det för där finns motivation kanske du kan få in andra bitar utifrån det.


Jag vet inte vad det innebär, tyvärr. Alltså; hur många kalorier? Hur mycket protein, kolhydrater, fett? Vad för sorts mat?


Det är svårt de dagar mina föräldrar är hemma, men jag gör mitt bästa.


Hmm, hur vet jag om ett recept innehåller det? Alltså, det beror väl på hur mycket kött man tar jämfört med potatis eller ris, eller hur?


Jag hade hoppats att jag hade kunnat lära känna nån. Det gick dock inte, jag stod inte ut att vara där av nån anledning.


Ja, gör gärna det.


Ja, tack...jag fattade det.


Ja - men det innebär inte att jag kommer att kunna/vilja göra allt som föreslås...i alla fall inte med en gång.


Det kan jag inte göra.


Det är jag för fan visst det.


Jaha, du kan ju dra åt helvete...


Hur kan jag skaffa ett jobb? Jag kommer ju inte ens ha tid att göra det i september, så vad vore ens meningen? Jag har försökt skaffa ett jobb i sju år; det kommer helt enkelt inte att hända.



Varför skulle de göra det? Skulle de göra det även när jag bor i min egen lägenhet, tror du?

Hur du ska äta rätt?

Du har redan fått mängder med förslag. Gå tillbaka några sidor i tråden och kolla. Undvik socker som är tillsatt i största möjliga mån. Jag är själv en riktig sockerråtta (men jag tränar väldigt mycket, så jag bränner upp energin) egentligen, men brukar lägga in sockerfria perioder då och då när jag tycker att det går överstyr. Då bara bestämmer jag mig: från och med idag och 10 dagar framåt, exempelvis, skippar jag allt socker (godis, sylt, sötad yoghurt, chips, kakor, efterrätter osv osv). Första veckan brukar vara rätt dryg men sen är man avgiftad och det blir nästan lite äckligt att tänka på godis. Prova själv! Du har ju knappast något att förlora på saken. Och det du ska äta är redan nämnt. Havregrynsgröt, ägg, kvarg, bulgur, potatis, kött, linser osv. Mer riktigt bra mat helt enkelt. Glöm inte mycket frukt och grönt varje dag.

Hur du ska skaffa ett jobb?

Fortsätt lämna in CVn. Satan, du kan ju arbeta fram till och med augusti. Det innebär för fan 5,5 månader ungefär. Jag har sökt och fått jobb flera gånger för kortare perioder än så, det är inte en berättigad ursäkt.

Varför kan du inte äta bulgur? och varför kan du inte äta vanliga kvarg? Vad är det som är svårt att blanda kvargen med säg fun light, eller marmelad eller sylt, eller bär, eller vad som helst.

Jag erbjöd Markus att lägga upp ett kostschema för tre dagar av god mat med lagom av protein/kolhydrater/fett. Jag sa dock att det skulle bli vegetariskt då jag är dålig på matlagning med kött och därför kommer konstruera bättre vegetariska recept. Markus avvisade då han inte kunde klara tre dag utan kött (även om både ostkaka och våfflor går bra).

Marcus vill helt enkelt inte testa nya grejer även om det innebär att han får den informationen han efterfrågar direkt in i mailboxen.

Det är ju jävla skillnad att gå upp till en tjej på stan och prata för första gången, och blanda saft med kvarg för första gången.

Kanske i marcus värld är detta desamma?

Har följt denna tråd i flera månader och tycker den är väldigt intressant. Har själv en jävla massa problem, speciellt när det kommer till det sociala. Men försöker ändå bättra mig på mycket. Har inte autism (vad jag vet) eller ADD (vad jag är medveten om).

Men ibland tycks Marcus vara riktigt efterbliven eller envis som en åsna. Även för ytte pytte små förändringar.