Citat:
Ursprungligen postat av
Attackcykeln
Det var åtminstone så. Jag bodde i Norrköping på 1970-talet och då kallades både jugoslaver och syrianer för kanacker. Det fanns även en mängd roliga skämt på temat:
- Hur gör man om man ska hälsa på någon i Navestad [invandrartät förort]?
- Man kanackar på dörren.
Om minnet inte sviker mig helt så förekom det också i Bamse. I anslutning till den välkända serien om Kalle Svartskalle - en igelkott med svarta taggar på huvudet som blir retad och utstött - förekom en förnumstig predikan mot mobbning. Bamse tragglar de vanliga plattityderna om att mobbaren trycker ner andra för att han själv är rädd o.s.v. I titelrutan förekommer - om jag minns rätt - en mängd överkorsade skällsord, däribland "benrangel", "badkruka" och "kanakas". Kan någon bekräfta?
Ordet måste i svenskan ha levt på sista sluttampen vid den tiden! Själv blev jag, jämte hela min skolklass, först informerad om dess existens, härledning, och, märk väl,
om dess bruk som skällsord av min magister på mellanstadiet under en geografilektion. Vilket torde ha varit omkring 1975.
Eftersom jag bodde och gick i grundskola en trekvarts bussresa från själva Norrköping kan jag inte svara för om begreppet var mer eller mindre välkänt i själva Staden vid samma tid. Men minns mycket väl att vi alla i klassen satt som levande frågetecken då vi hörde ordet!
(Att det efter lektionen
inte fick en kortvarig renässans på vår skolgård beror väl främst på att, ähum,
mörkhyade lyste med sin totala frånvaro i Kolmårdsbygden på den tiden!)
Då jag började gymnasiet i Norrköping en handfull år senare hörde jag det aldrig användas. Vid den tiden hette det "kebaber".